Trefikan är avklarad, kanelsnäckorna får betyg 3 ½ av mig.

Hängde framför tv:n och tittade på ett av våra favoritserier: Lyxfällan. Härligt att götta sig i att det finns de som har det värre än vi - och som satt sig i klistret av egen fri vilja??!! Märkligt.

Förlåt om jag är elak. Tror det är lite PMS häxa på G.

Sedan fick soldaten hastigt och lustigt ett ryck och började härja omkring. Genom detta ryck var vi övriga tvungna att rycka med.... Hastigt och lustigt så var jag tillbaka i gamla invanda fotspår : jag  b a r  saker uppför trappan.

Mellangrisen förärades med min säng från lägenheten och lillgrisen fick ta över hans säng. Samt fixade jag fram sängbord och sänglampor. Tänk vad jag kan!

Bar och slet - mest gjorde Soldaten så klart, han är stark och händig. Byggde ihop min gamla säng och flyttade in mellangrisens f.d till lillgrisens rum.

Sedan blev det mer jobb - av någon skum anledning är den här familjen helt handikappade när det kommer till att bädda?! Jag fixade det i en handvändning, såklart.

(onödig information : familjen i fråga är grymma på att hicka?! Säkert tre, fyra gånger per dag per person! Undrar om det är något fel på dem?)

- Bild ett: visar mellangrisens nya säng och bild två: lillgrisens nya -

Skuggan ska få helt "nytt rum", det ska målas om och rivas ut. 120 säng i snygg metallram med matchande sängbord. Skrivbord och stol. Ska bort med babytemat och in med "jag-är-10-år" temat. Ska bli kul.

Dröjer ett tag till innan vi kan ta tag i det, Skuggan är helt okey med det, skönt. Så hon inte känner sig utanför.

Misstänker att en stor anledning till att hon är okey med att vänta beror på att har sin säng inne hos oss nu....och kan tänka sig att ha det ett tag till.

Hennes säng står vid fotändan av vår, ser ut som Sir Väs säng i Robin Hood. Även om det inte är en vagga Skuggan sover i!!

- Skuggans blivande säng -

Soldaten och grisarna har återvänt från de vita vidderna.

Högst levande - ej drunknade.

Lillgrisen kom ner från datorn och hjälpte mig att baka. På eget bevåg tvättade han sina tassar innan, åhhh vad stolt jag är! Visserligen torkade han av lilla näven på brallan lite då och då, med vad sjutton - lite hund och katthår dör ingen av. Möjligen en allergiker, men sådana umgås vi inte med ;-)

Nu står plåtarna och svalnar, ser mumsiga ut. Ugnen värmer snett, tar längre tid på högersida - Soldaten säger det är inbillning eller fel knappval. My ass.

Klockan tre blir det provsmakning. Återkommer med betyg.

Alltså! Här kom jag glatt traskande med sång på mina vintertorra läppar (Kasper o Jesper o Jonatan, de i Kamomilla stad, du vet) Vad skådar då mina halvtaskiga ögon? Jo, ett par fuktiga strumpor fint utlagda på soffbordets duk! Vad?!

Stod förfärad och flämtade när mellangrisen kommer skuttande och med ett glatt leende och plockade bort sina fuktiga sockar. Och hängde dem på elementet - en mycket bättre idé. Men han får kaffe och kaka klockan tre ändå.

Skuggan har en mössa som är fantastiskt käck, svart, kaninpäls (jag veeet!) med glittrigt spänne på sidan. Vansinnigt söt!

Efter snöturen hör jag Soldaten säga : "Nu är Soldaten hemma!"

Jag tittar inte, men svarar "Vad bra."

Han upprepar orden, jamen, gud vad han tjatar! Så jag släpper ögonen från ugnen och kollar in karlen. Då har han Skuggans fina mössa käckt på sned - som soldatbaskern. Åhhhh! Så sööööt!! Jag sprang efter och ville ta foto!

Det visade sig att det fanns inte tillräckligt med guld i världen att jag skulle få gör det - tyvärr.

Han fick en vision över hur det skulle bli om hans kollegor och vänner såg den bilden på internet....

han blev svårt skakad. Mohaha!

- det är emot mina principer att visa bilder på de tre små grisarna,

men nu måste jag visa den rara baskern.

Som Soldaten totalvägrade att bli avbildad med -

Uppe med tuppen.....halv tio.

Tuppen det är tant jycken, när det är dax att slänga benen ur sänghalmen sätter hon ansiktet bredvid mitt och gnyr - som bara en stackars, övergiven vovve kan göra.

Så det är att kliva upp, innan jag dör av hennes andedräkt. Den är inte att leka med. Huva!

Soldaten och två små grisar är nere på sjön och hasar runt på isen. Jag slapp, fick uppdrag istället: sno ihop kanelsnäckor (med kanel denna gång) till trefikat. Grisarna har en väl invand vana att klockan tre på lediga dagar ska det vara kaffe och kaka. Det säger dom, även om det blir saft till dem. Låter så rart, "ska vi inte ha kaffe och kaka snart?" På danska - och då låter det ännu käckare.

Minigrisen stannade hemma med mig, när han blev tillfrågad om utgång lyfte han på ögonbrynet och såg förnärmad ut, hihi. Ut? I snön? Jag? Aldrig i livet.

Natt i dungen.

Klockan har passerat midnatt och endast två små grisar har intagit sängläge. Tredje gullegrisen ligger ihopsnurrad vid mina fötter. Nästan sovande, rycker till ibland och säger "jag sover inte!" Äsch, det är fredag, då får man vara uppe längre när man i år når den anmärkningsvärda åldern av 10.

Gullegrisen har legat som en påse nötter på Soldaten i säkert två timmar och bara myst - Soldaten pep iväg till datorn när jag fick fotvärmaren i min soffa.

Sebbis mår bättre. Katt-malten har hjälpt till bra. Nu är han lika irriterande (på ett hjärtligt sätt) som vanligt

= Skönt! Han har befunnit sig en längre stund ute i hallen och myst med mina stövlar.... Han gör det ibland, lägger sig på rygg med stöveln i famnen.

Soldaten gav honom lite malt tidigare i kväll, katten blev ap-sur och haltade iväg (för det gör uppenbart jäkligt ont med kladd på benet) slickade i sig kladdet - undertiden blängde han surt på oss andra.

Sedan blev det pottbesök. Jag är nöjd. Nu glider han omkring och småsurar, han och jag brukar ligga i soffan och mysa - men han tänker verkligen inte dela soffa med gullegrisen oxå!

Nån måtta får det vara.

Morgondagens (dagens) schema innehåller snölekar och is. Som Skuggan (gullegrisen) beställde. Ska ner på sjön och halka runt. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag inga skrillor äger. Hata skridskor, tacka vet jag rullskridskor och inlines - det är grejer det.

Sätter en hundring på att det blir besvärligt att få med lillgrisen, det där med att var utomhus är fruktansvärt överskattat. Riktigt jobbigt att få killen ta på sig ytterkläder - speciellt om han måste gå också. Varför finns det bilar om man inte använder dem? Och varför gå ut - när det finns datorspel hemma?

Stackaren! Det är inte lätt att vara liten i ett I-land.Tur han är söt.

Grisarna hann knappt innanför dörren här idag innan dom tjoade om att det är melodifestivalen imorgon och Timoteji är med! Yeeeee.....?

Då ska vi äta popcorn och hissa och dissa.

Middagen blir en skojig tillställning, skära korvar i mindre bitar, sticka igenom spaghetti - några stycken. Koka.

När spaghettin mjuknar ser det ut som maskar i korven.... Ska bli en fantastisk lördagsmiddag.

Grisarna vet inget om det - ska bli en överraskning.

Yeeeee....?

sov   gott

Nariga små tassar - nej tack!

Tävla om vackra tuber med välgörande innehåll!

Tävla HÄR!

Jag är inne.

Jag hänger på trenden som flera bloggare pysslar med! Vad kul, inte är det ofta att lilla jag är inne.

Att flytta!

Bland andra dessa: Anna och Pernilla - jag är i fint sällskap.

Tadaaa!

Jag gjorde det igen, skratta eller gråta? F-n vet. Svimma på toaletten menar jag. Absolut inget jag rekommenderar, farligt och totalt onödigt. Egentligen vet jag inte om jag svimmade av, när jag kände vad som var på gång var jag snabb som en vessla att få kroppen ner på ludd-mattan. Svettades som en gnu. Usch. Dumt nog hade jag stängt toadörren och i den situationen är det så lagom lätt att flöjta på assistans.

Vacklade ut till Soldaten och pep.

Men ännu är det liv i tanten.

Till fortsättningen med äventyren i hobbyrummet

Endast en fungerande lampa i det förbaskade uppställningsrummet....och typ i mysstyrka. Smidigt.

Jag, även kallad Mullvaden drog på koftan och drog på slöfserna (innetofflor)

Ett djupt andetag, öppnade dörren (en katt smet in) och tog steget över tröskeln - in i kylrummet. Nej, det kyliga rummet. 

Önskar mig en karta, mer ljus och mer svängrum för stjärten. Plockar fram en lampa, svänger mig runt och med nämna kroppsdel river halva bohaget.

Klättrar omkring lite på känn, rotar förvirrat och försöker att enbart handpåläggning komma på innehållet i lådorna. Det är inte lätt med endast ledsyn....

En undran: varför har Soldaten eller Daddy lagt min matta i smutshögen? Jag sopade golvet tidigare, sopade ihop allt skräp i en fin hög borta vid Skuggans blivande säng och Soldatens oanvända bardisk. En ganska stor hög. Som jag kände att det var helt okey att låta ligga kvar ett tag - det kommer ju mer skräp.

Det börjar bli en aningen tjatigt!

Jag har burit igen...jag kommer att bära runt på saker i evighet. Amen.

Inte nog med gårdagens slit, denna dag fortsatte i samma spår. Med en förändring : Snöstormen.

Tjockluvan, tjockstrumpor och stickade trosor.

Med vinden ylade omkring öronen krängde vi fast släpet på bilen och gav oss ut i drivorna.

Gick hur bra som helst, nada problemas. Fyllde släpet med pellets (nej inte till marsvin, utan sådant som ger värme i pannan) Två gånger tog vi oss genom det skånska landskapet. Kände mig som Emil på väg till doktorn med Alfred...även om vi hade fler hästkrafter. Och ingen dålig Alfred....

Efter vårt snöiga äventyr blev det gó fika med hembakade nutella-snäckor (från frysen)

Satt som en smäck i lilla magen.

Sedan tycker man ju att lite mys i soffhörnet med hårbollarna skulle sitta fint. Icke.

Ingen av dessa djur var villiga att lämna sina varma kuddar och gömställen för det.

Så jag skuttade ut i svinkalla hobbyrummet (läs: SKRÄPKAMMARE) där mitt liv ligger nedpackat i kartonger, korgar och ikeapåsar.

Började igår att leta fram böcker, fortsatte på det spåret. Släpade upp och ned i trappan.

Organiserade det hela genom att stapla i olika författar-högar.

En del hamnade i ikea-plåt-skåpen

och andra i klädkammaren.

När jag flyttade in så försvann allt - utom EN hylla och en HALV klädstång - av Soldatens utrymme.

Så jag knölade ihop mina trasor och fick plats med några Goda Läsupplevelser.

Kära vänner.

I dag har jag ägnat dagen till att  b ä r a. En jädrans massa kartonger. Okey då, inte tusentals,

men onödigt många.

Soldaten såg lidande ut och frågade om vi inte kunde skippa  b ö c k e r n a?! What?!

När jag upprört började tala om min relation till dem - så backade han och började bära.

Men visst, hälften av kartongerna hade gått bort om böckerna flög själv till dungen.

Det är inte lätt att stoppa medicin i en katt som inte är med på noterna.... Jösses, jag håller faktiskt inte på att ta livet av honom! Även om åskådare skulle kunna tro det. Den kattrackaren kan hålla ihop käftarna!

Så numera kletar vi ut smeten på hans ben, kladdigt. Vi gör det när han sover.Jag vet, det är elakt av oss.

Innan han begriper vad som hänt  är det för sent.

Sedan far han upp, stirrar vilt omkring sig - och haltar iväg på tre ben!!??

Hur ont kan det liksom göra? Sedan tvättar han sig intensivt och slickar i sig kladdet,

även om det ser ut som han småklöks .....

Provade att blanda ut smeten i blötmaten, det luktar nästan ingenting (enligt människonäsa) Vanessa får en dos hon med, bra för magen.

Ställde fram skålarna, katterna sprang på lätta fötter fram, Nessie sticker förtjust ner nosen....stelnar, lyfter på huvudet och tittar på Sebbe (som inte nosat ännu) och säger:

"Vad FAN är det här?? Fly Sebbe!!"

Och det gjorde han med en ättikssur syrra i hasorna. Sedan matvägrade båda två.

Jag älskar att ha husdjur, det gör jag.

Verkligen.

Jag har träningsvärk i armarna och ryggen är helt ur led.

Jag är inte byggt för att bära och lyfta.

Jag är svag.

Vek.

Och väldigt kärleksfull.