Det står mycket i tidningarna.

Otäcka saker.

Usch.

Och ändå är det en struntsak som jag hängt upp mig på?!

Varför kan jag inte strunta idet?! ...är det ändå en liten längtan tillbaka till den unga tränade kroppen?!

Visst, det är ett nytt år då ska vi alla bli bättre människor, skaffa nya hobbys osv.

Men måste det påtalas överallt att jag är småtjock?

Och måste det visas bilder på pigga tjejer i olika ålder som blivit sååå lyckliga efter ha tappat kilon?

Ja, jag upplever det som om det är mest om kvinnor.

Kan ha fel givetvis.

Varför kan jag inte få vara småtjock och glad.

Nu kan man ju tycka att jag kunde fnyst och inte brytt mig, som jag gör om annat.

Det går bara inte!

Ahhh!

Snart är det badkläders säsong, hu jeda mig.....

Jag vill se ett reportage om "hur jag blev rund o go´"

Absolut begriper jag att det inte är bra att vara överviktigt, men så där lite lagom - kan väl inte vara så allvarligt?

Vad nu så där lite lagom kan tydas som.

Mullig - det är ett rasande rart ord!

/anna

Det här med grejer.

Vi kan ta en bil som exempel.

Okey, någon köper en bil (vilken sort har ingen större betydelse, i det här fallet), en ny bil.

Personen behandlar sedan den här plåtsaken som en baby, det smörjs och fixas, trixas och piffas.

Åren går och kärleken består.

"Alla" andra byter ut sina bilar, så icke den här grabben, åh nej, han sköter om sina grejer.

Så kommer då kommentarerna :

"ahhh duuuu, är det inte dax för en ny bil snart?! En fräsig, modern sak?

Den du kör runt med är ju så ute!"

Grabben ger sig inte, varken för fåniga kommentarer eller glansiga reklamutskick.

Grabben förvandlas till gubbe.

Och gammal kärlek rostar ju aldrig.

Eller nåt.

Och plötsligt har gubben en cool bil!

En sådan där gammal fin sak!

Wow, liksom!

Tänk ändå att gubben orkat putsat och smörjt, år efter år med samma bil.

.....inte just med bilar, men med annat kan jag vara en sådan där gubbe....

tänk om jag tog hand om Mig Själv lika väl....

Tjo flöjt, havregröt.

/ anna

..........det är lite trist att det blir mörkt så himla fort om kvällarna.

Eftersom jag vill gå och lägga mig när mörkret faller.

Det blir inte så mycket gjort då.

Minst sagt.

Hönsen kryper till kojs redan vid halv fem, det kan jag ju bara inte göra. Även om jag vill!

Absolut inget blir gjort här hemma.

Det är ljusets fel!

När jag kommer hem på eftermiddagen rusar jag hem och gör det nödvändigaste, så inte hela huset förfaller.

Sedan skrumpnar jag ihop i soffan likt en övergödd och utmattad valross.

Och jag som har så många planer på vad jag vill göra - egentligen.

Bajs.

.....att lära mig något nytt - eller möjligen att damma av gömda och glömda kunskaper!

Som de flesta är jag djupt imponerad av Astrid Lindgrens verk, någon som inte uppskattar fru Lindgrens fantasi kan dra något gammalt över sig.

Mina favoriter - fortfarande, så klart - är Madicken, Saltkråkan, Bullerbyn och Britt-Mari (lättar sitt hjärta)

Till mina nya kunskaper :

Tjorvens systrar Teddy och Freddy, heter visst egentligen Teodora och Fredrika!

Det visste jag inte.........tror jag.

Lillebror i Karlsson på taket heter Svante! Jag som tänkt att Lillebror var allt ett rart litet namn.

Att Tjorven har många namn kommer jag ihåg, men vilka?! Jo : Karin Maria Eleonora Josefina.

Kika här <---- och rensa upp bland barndomens minnen!

den "riktiga" Madicken!

HÄR!

en purung Astrid!

HÄR!

.....eftersom det kan gå riktigt illa!

Inbillar mig att det oftast är grabbar som sätter sig i klister OCH riskeras andras liv med sin kassa körning.

Alltså! Egentligen borde en krock vara en obligatorisk upplevelse på bilskolan.

Själv blev jag och min lärare påkörda av en lite brutta med mobilen i näven.....hon missade 50-skylten, hon missade rödljuset och hon missade att jag stod still vid detta rödljus...... Tur det var en stor korsning med fler körfält så när hon mulat min bils bakdel for hon iväg rakt fram (med läckande bensin) och jag åt sidan. Som tur var, var där en refug som stoppade oss.....annars hade bilarna som stod där inte blivit glada.

"Skojigaste" i den historien är att, ca fem minuter tidigare hade min lärare sagt " - har jag en elev som kör på någon bakifrån får vederbörande stanna i körskolan i evig tid"

Vår bil blev skjutsad till skroten och jag och läraren fick senare på dagen rejäl träningsvärk i ryggen.

Bilbälten är GULD värda! Vilket tryck som höll mig på plats mot ryggstödet!

Bruttan - som blödde - ville inte prata med oss, när vi kravlat oss ur dragspelsbilen gick vi för att se hur det gick med henne....polisen var hon inte så pigg på heller. Kära nån :-)

Till dagens historia :

Soldaten tog en tur idag för att inköpa en bräda, eller två.

I en av byarna är där en vägbula, heter de så?! Nåja, han saktar ned, flyga över är inte något att rekommendera (kom ihåg!) Bakom sig hade han bil med husvagn, i spegeln ser han en bil närma sig. Fort. Bakifrån.....föraren i den bilen gör det fantastiska valet att köra om husvagns-ekipaget + Soldaten med släp..... Inget möte = det var för väl. När bilen vrålar förbi inser föraren " Shit!! Vägbula! Bromsa! Bromsa!" Och det gör han, bromsar så det skriker, det hjälper inte bilen slår i underredet så det brakar, hela avgas-systemet lossnar och far av och åt sidan.....

Dörren öppnas och ut kliver en liten, liten grabb (jaja, säkert 18, men det var knappt - enligt Soldaten) Han har till och med kepsen bak och fram...... *måste skratta*

Ur baksättet kommer två yngre donnor ut-stapplande.

Snacka om att sabba pappas bil!!

Oh my God!

Soldaten dör av skratt - ja vad då? Ingen är skadad och puckot med nya körkortet har lärt sig en dyr läxa. Utan dödsoffer! Jag hade skrattar, absolut.

Tyvärr stannade inte Soldaten så länge att pappan hann dit, det hade varit kul att se.

Varit min unge = lagt honom över knät och smiskat rumpan samt låtit honom betala eländet han ställt till med + aldrig mer lånat ut bilen - inte på några år åtminstone.

Man bör inte skratt åt andras olyckor, såklart.

Men är personen i fråga så skyldig till olyckan (utan allvarliga personskador)

att det riktigt glänser och smattrar om det = då får man skratta.

Är vi otäcka?

Näääää!

Var försiktiga i trafiken!

Två viktiga "enligt anna" :

1

Boxning.

Är det verkligen en trevlig sport?

Stå och heja på några som slår varandra i huvudet.

Finns det någon som uppmuntrar sina barn till boxning?

När det finns så mycket annat.

Är det närkontakt och möjlighet till smärta som lockar, finns det andra alternativ.

Bättre alternativ.

Jodå!

2

Hundsmugglare.

Vad f*n är det för djurplågare?

Jag tar gärna mig an ett par tre stycken sådana psykfall och låter dem lida.

Vill inte skriva mer om det, svordomar och lömska planer på smärta är så trist att läsa om.

Ett sista ord till djurplågar-kräken; D Ö

Som du kanske har märkt är jag ingen fena på den där grammatiken.

Inte har jag vett att skämmas heller!

Äsch, bara folk begriper vad jag menar så tror jag de flesta har överseende med några stavfel och grammatiska feltramp.

Tyvärr - tyvärr, verkligen - kan jag sucka inombords om någon annan gör fel?!!

Och vad är det för sätt? Bara för att jag råkar ha koll på just det - kan jag inte begära att andra ska ha det.

Dock lägger jag mig i när små-grisarna pratar helt åt helsike!

Kära nån vilka fantasifulla ord de får till ibland, det är så håret grånar och jag tappar all lust att någonsin öppna öronen igen = jag sovde, han komde, jag bärde, han och hon blandas ihop (vägrar dock hen), domma där...... Det ÄR möjligt att det är ny-svenska, hoppas innerligt att det inte är så utan att sommar-grisarna blandar ihop sina två språk.

Irriterande besvärligt tycker jag att "enda" och "ända" är.

När ska vad användas?? Ända med ä är den som jag sitter på - men annars?

Tagit en tur med google och lärt mig att:

Enda hänger ihop med räkneordet en. T ex " det är det enda jag gillar!"  = exemplets jag tycker om EN sak, det.

Ända hör ihop med något som tar slut. T ex " sommaren sträcker sig ända in i september"

= går mot sin slutpunkt = september, sedan höst.

Stackars mina svensk-lärare som verkligen försökt få mig att förstå grammatikens underbara värld...

Vi har kommit på värsta grejen!

Givetvis har vi inte googlat på idén - finns det redan blir vi bara stukade i våra idérika drömmar.

Bättre att inte veta.

Jodå!

Alltså!

Till de som har arbete, "fast", timanställd, what ever. Men längtar bort, vill prova sina vingar eller de som inte trivs med sina arbetsuppgifter - borde det finnas en förmedling som hjälper till med att låta folk byta arbete med varandra!

Givetvis får man vara realist och inte drömma om att bli hjärnkirurg när man är sotare.

Även om det blir snack om klassfråga bör nog de med speciell utbildning ligga i ett fack och de utan speciell utbildning i ett annat.

Risken att gå ned i lön finns givetvis - men det får man ta!

Inget snack.

Min filosofi är : hellre mindre lön men ett roligt och givande arbete!

Det var väl en kul idé!?