Direktlänk till inlägg 25 augusti 2015
Min hund och jag.
Det skulle kunna vara titeln på en bok om hunduppfostran.
Eller som i det här fallet; inte alls.
Valpen och jag har helt skilda åsikter på hur man som hund bör uppföra sig.
Om jag är lite snäll så har hundrackaren fått helt fel instruktionsbok med sig.
Lite mer åt tvärtom hållet.
Att han är en fårhund har han helt missat, hans känsla går mer åt slädhund.
Att draaaaa iväg, oftas med mig slängandes som en gammal vante bakefter.
Speciellt kul och underhållande är det, för andra vill säga, när det är snö och halt.
Än slank det hit och än slank det dit.
Han har mycket åsikter.
Han delar gärna med sig av dem.
Högt och gällt, det gäller att höras över prärien.
Han är ytterst älskvärd, hoppar gärna upp i knät på kreti och pleti och bjuder på en blöt puss.
Det är inte alla som uppskattar det - fast det förstår inte jag.
Och inte jycken heller, för den delen.
Han är mycket social mot andra jyckar!
Stora som små, lurviga som kala, tjocka och smala, gamla och unga.
Inga förutfattade meningar här inte. Han gillar alla.
Det är mer än vad jag gör.
Sedan har han en tendens att burdust kasta sig över andra hundar.
Med ett glatt skall och viftande bakdel.
Hans idé är att alla gillar den behandlingen, får han trampa lite på dem också - så blir han ännu gladare.
Syrrans hund har fått agera trappsteg ett par gånger när den lilla gaphalsen klättrar upp i en soffa.
Varför hoppa när det ligger ett trappsteg så bra på golvet, liksom.
Men han är absolut rättvis och låter systerhunden använda honom själv som trappsteg.
Inga sura miner här inte.
Han är en stjärt-sniffare av stora mått.
Här har djurets art och ursprung ingen betydelse.
Hund som katt, hamster som höna.
Tack och lov gäller det inte på oss människor.
Jag tackar ödmjukast.
/ anna
- som givetvis begriper att hans uppförande beror på mig och inte honom, men det är roligare så här!
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...