Alla inlägg under mars 2014

Av anna - 12 mars 2014 19:51

Tjenis, tjenis - eller vad tusan man nu för tiden säger för att vara hipp, inne.


  


Dagens Minus :


- under ett möte på arbetsplatsen, satt vi så fint och lyssnade på vår Prost från Lövestad och just då sätter jag teet i halsen. Hostar och fräser, stänker på bordet och bär mig åt. Försöker låta bli att andas när jag försiktigt (med ett brak) för stolen bak och med långa steg tar mig ut i entrén.

Med retlig hosta, rinnande ögon och lite snuva samt ett glas vatten tog jag åter min plats.


- ja, jä*lar vad vi har dukat idag. Just nu avskyr jag allt köksporslin..... Först dukade vi till, typ, 50 pers med pigga och glada servetter. Sedan till mötet med prosten, (och te-incidenten) sisådär till 15 stycken. För att avsluta det hela blev det lite extra dukning till ett stort gäng glada besökare.

(på den platsen ska det senare på kvällen dukas om till nya fikasugna - fast då är jag inte där :-)


Dagens Plus :


- grannen med hönsen hojtade över häcken med en inbjudan om nygrillad korv. Sol och grillad korv är aldrig fel! Blev en trevlig stund tills skuggan började kyla ned oss.


- att min sko som valpuslingen (som det inte är någon ordning med) kom med i käften inte fick några skador!


- att jag beställt en klänning och ett par nya arbetsskor, på rea!

(Sch! Säg det inte till Soldaten, han tycker nog det är vansinnigt onödigt...)


  


 


/ anna



Av anna - 11 mars 2014 18:35

Men, vad är det här?


Vårtrötthet?


Efter att ha underhållit dem på arbetsplatsen är jag tråkigare än tråkigast när jag kommer hem.

Inte orkar jag sjunga med i låtarna på radion i bilen - som jag glatt skriksjunger med i på morgnarna.

Krånglar mig, suckande och pustande ut ur bilen. Med stapplande steg vinglar jag ned till hönsen, även de kräver min uppmärksamhet. Även om deras glädje att se mig snabbt ebbar ut när jag inte bjuder dem på något.

Dom är förfärligt bortskämda.


Tar mig tillbaka upp mot huset, som ligger högt upp på en kulle - egentligen inte, men det känns så.

Släpper ut valpen som studsar fram likt ett bokstavsbarn på socker-rus.

Med glada pip och fladdrande tunga far han runt mig, över mig och ibland under mig.

Inte lyssnar han på mig inte.....och ändå är jag så rar att jag med mina sista krafter kastar boll med honom.

Jag kastar och kastar.


Släpar mig in, faller ihop i en hög i hallen där ett gäng katter av obestämd ras stångar mig med sina söta huvuden.

Tills valpen kommer in. Då sprider de sig på olika håll, tänk dammtussar i hård vind, wooosch.

Har jag tur orkar jag göra EN sak av vikt innan det blir soffläge.

Trååååååkigt!


Måtte det bättra sig snart..........eller att jag själv tar tag i eländet och skärper mig.

Vitaminbrist?


 


/ anna





Av anna - 10 mars 2014 21:12

Kära, kära nån då.

Hamnade på en sida med äldre reklambilder.

Även om reklamen riktade sig till kvinnor, förlåt, hemmafruar så var de inte alltid direkt trevliga.

Några fnissade jag över, andra ville jag skvätta en tår eller fler över.


 


 


 


/ anna





Av anna - 6 mars 2014 17:00

Kära nån!

Sagt det tidigare och säger det igen :

finns det ingen som helst kontroll på vem som får barn?!

Just detta fallet är i England, men någon koll bör de ha, va?


Bakterier som är nära släkt med pesten......

Fullt med bakterier från icke tvättade händer efter toabesök.....

Väggens gula färg var visst inte färg, nikotin och annat onämnbart.....

En unge har en säng, den andre en madrass på golvet.....





  


/ anna

Av anna - 4 mars 2014 19:50

En gåta!

En lååång gåta.

Håll ut, ta dig genom orden som flödar från mina fingrar.


Vem är det som :


bär en tung kartong upp för en trappa, en sådan där trappa som smalnar av otäckt på ena sidan.

går ned för trappan

bär ännu en tung kartong upp för ovan nämnda trappa

går ned för trappan

bär återigen en svintung kartong uppför den trill-vänliga trappan

går ned för trappan


läs om texten ovan cirka 20 gånger och lägg till tyngre andning, svett och fingrar som låst sig

- och kartonger som kändes tyngre och tyngre.


Är det :


A - jag som agerar flytthjälp?

B - jag som styrketränar utan riktiga redskap?

C : jag som förlorat förståndet?


Rätt svar :


Jag som tar mig upp till arbetsplatsens FÖRRÅD!!

HUR tänkte den som placerade ett FÖRRÅD en våning UPP??

Jodå, vi har ett förråd till.......en våning NED med ännu värre trappa.


/ anna


Av anna - 4 mars 2014 08:00

Gamla dammiga foton, skolkataloger, sneda och suddiga bilder, små ansiktsfoton och bilder

med alla de där som funnits i mina liv. Livet som liten, livet som skolelev, livet som träningsbesatt,

livet som soffpotatis osv.


Hittade foton från mellanstadiet.

Jag i vinröd plysch (?!!) tröja och bruna manchesterbyxor.

Och Bästisen i rutig blus med volanger och alldeles för kort hår.

Vilken lycka när jag hittade henne!


Kommer ännu idag ihåg så underbart fantastiskt det var att hitta en tjej som tyckte precis som mig!

Vi var rörande överens om vad som var roligt att leka, att läsa, att sysselsätta oss med.

Vi gick långa rundor och fantiserade om framtiden.

Vi ritade och berättade otroliga historier för varandra.

Vi kletade ihop trolldeg och lekte bageri.

Vi och våra Cindy och Barbie-dockor umgicks ofta och i flera timmar.

Skrek av skratt, värk i magen av allt skrattande.


Varje morgon traskade jag hem till Bästisen, sedan gick vi tillsammans till skolan.

Av någon anledning är det kalla, snöiga och frostbitna morgnar som fastnat bäst hos mig.

Och stunderna i hennes kök, radion på P3, undulatens kvittrande, papper som fylldes med teckningar och en trevlig mamma som kom med förslag till våra påhitt.


  


Åh, vad KUL vi hade!

Sanslöst roligt!


På samma gång sorgligt som härligt att hitta de gamla bilderna på oss, från förr.

Bilder från skolavslutningar, så fina i våra klänningar.


Första gången på bio - utan vuxen, var Bästisen med.

Första gången jag satte tänderna i en kebab, var Bästisen med.

Första gången "på stan" - utan vuxen, var Bästisen med.

Första gången jag skulle vara ensam hemma tills klockan tolv på natten - då var det Bästisen och

mamman som kom och räddade mig när mörkrädslan tog överhand.


På tv såg vi :


 

- härifrån -


I öronen hade vi :


 

- härifrån -


Gissa om jag blev glad när jag hittade henne, min Bästis, på fejjan!

Så fin hon är!


Jag som är sjukt osocial och en urtrist enstöring blev så till mig att jag var tvungen att slänga

iväg ett glatt meddelande till Bästisen från forna tider.


Saknar henne på ett märkligt sätt.......eller kanske jag saknar det roliga vi hade?


Jaja, det vart då, många blad har vänds sedan dess.

Men lite spännande hade det varit att få ett svar!


/ anna









Av anna - 3 mars 2014 18:29

Himmel och pannkaka, är det  v å r ?!

Fågelkvitter, pigga höns och nyrakade ben.

Snödroppar och sådana där små gula blomster.

Ljuset! Mörka kvällar, snart helt ett minne blott.

Varje morgon tror jag att jag är sent på det - det är inte svart ute!


Semesteransökan är påskriven och godkänd.

Vårsysslorna är i gång på arbetsplatsen, ute som inne.

Det enda som stör mitt vårrus är mina vinterdäck på bilen.

Vi har till och med grillat. Korv, senap och ketchup; ett svenskt vykort.


Min kollegas gubbe fick även han känna på våryran.

En stilla kväll i småländsk stad kom så ett gäng ungdomar.

Fåglar kvittrar och igelkottar som funderar på att kravla sig ur lövhögen.

De brunstiga ungdomarna ser kollegans gubbe, och viskar, högt; "vi tar gubbjävlen"

Så de spottar i nävarna, slänger sin uppfostran och normalt uppförande långt ut i skogen.


Gubben, funderade på att fly - men gick modigt vidare.

Signalen för de fem modiga: de gav sig på den ensamma mannen.

Den ensamma mannen som har nått den stilliga åldern av 50+ kände vikingen i sig.

Blodet svallade och han gav igen, med råge. De brunstiga pojkarna åkte på däng så det stänkte.


En fin vårhistoria.


/ anna

 

Kategorier

Senaste inläggen

Shoppa loss

Tips

Fråga mig

2 besvarade frågor

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS

White Flower 50
Cute Bow Tie Hearts Blinking Blue and Pink Pointer

Skapa flashcards