Direktlänk till inlägg 25 augusti 2015
Jag är ganska otrevlig när jag blir upprörd.
Det är inget jag är stolt över.
Trist, alltså.
Såhär ligger läget till;
det där sockerbruket som brann ner, där förvarades halm.
Och det har då lockat något pucko (GP-junior) att elda på skiten.
Jag blir så trött på sådana förstörelsemänniskor.
Grabben som äger halmen har då helt plötsligt mindre plats att förvara halm-eländet.
Att göra?
Jo! Han flyttar ut dessa långa "väggar" av halmbalar med plast runtom, till öppen mark.
So far, so good.
Det är bara det lilla bekymret (för mig) att han lägger det, typ, precis vid landsvägskanten.
En fimpe utslängd från en bil.....woosch.
Och pinsamt nära de få hus som finns.
Tja, varför inte?
Det är väl inte bara hans byggnader som ska brinna ner.....
Mitt hus + grannens hus = två hus längs landsvägen.
Varför då inte lägga en av "plastväggarna med halm" precis mitt emot grannens infart.
Nu snackar vi smal landsväg.
Smidigt och ytterst genomtänkt.
Tack och lov flyttade han den en bit bort när jag och grannfrun var ute och härjade.
Så lagom lätt att evakuera alla djuren!
Kidzen är ju bara att sätta på rätt håll och skrika "spring!"
Valpen bör reda sig och inte försöka ta sig in igen, men katterna!
Hamstrarna! Hönsen!
/anna
- alltid beredd på det värsta
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...