Inlägg publicerade under kategorin Förlorad Värld

Av anna - 4 mars 2014 08:00

Gamla dammiga foton, skolkataloger, sneda och suddiga bilder, små ansiktsfoton och bilder

med alla de där som funnits i mina liv. Livet som liten, livet som skolelev, livet som träningsbesatt,

livet som soffpotatis osv.


Hittade foton från mellanstadiet.

Jag i vinröd plysch (?!!) tröja och bruna manchesterbyxor.

Och Bästisen i rutig blus med volanger och alldeles för kort hår.

Vilken lycka när jag hittade henne!


Kommer ännu idag ihåg så underbart fantastiskt det var att hitta en tjej som tyckte precis som mig!

Vi var rörande överens om vad som var roligt att leka, att läsa, att sysselsätta oss med.

Vi gick långa rundor och fantiserade om framtiden.

Vi ritade och berättade otroliga historier för varandra.

Vi kletade ihop trolldeg och lekte bageri.

Vi och våra Cindy och Barbie-dockor umgicks ofta och i flera timmar.

Skrek av skratt, värk i magen av allt skrattande.


Varje morgon traskade jag hem till Bästisen, sedan gick vi tillsammans till skolan.

Av någon anledning är det kalla, snöiga och frostbitna morgnar som fastnat bäst hos mig.

Och stunderna i hennes kök, radion på P3, undulatens kvittrande, papper som fylldes med teckningar och en trevlig mamma som kom med förslag till våra påhitt.


  


Åh, vad KUL vi hade!

Sanslöst roligt!


På samma gång sorgligt som härligt att hitta de gamla bilderna på oss, från förr.

Bilder från skolavslutningar, så fina i våra klänningar.


Första gången på bio - utan vuxen, var Bästisen med.

Första gången jag satte tänderna i en kebab, var Bästisen med.

Första gången "på stan" - utan vuxen, var Bästisen med.

Första gången jag skulle vara ensam hemma tills klockan tolv på natten - då var det Bästisen och

mamman som kom och räddade mig när mörkrädslan tog överhand.


På tv såg vi :


 

- härifrån -


I öronen hade vi :


 

- härifrån -


Gissa om jag blev glad när jag hittade henne, min Bästis, på fejjan!

Så fin hon är!


Jag som är sjukt osocial och en urtrist enstöring blev så till mig att jag var tvungen att slänga

iväg ett glatt meddelande till Bästisen från forna tider.


Saknar henne på ett märkligt sätt.......eller kanske jag saknar det roliga vi hade?


Jaja, det vart då, många blad har vänds sedan dess.

Men lite spännande hade det varit att få ett svar!


/ anna









Av anna - 10 oktober 2013 10:00

........till tiden då världen stod still och allt var antingen underbart eller värdelöst.

När inga sjukdomar eller ondska kunde få fatt oss.


En sång som inte är från "Då" men ändå får mig att känna och minnas.



..........gick barfota på asfalt, skorna i handen.

Luften var sval och fräsch, sådär den bara kan vara klockan fyra en sommarmorgon.

Staden sov. Öde gator och torg. Några morgonpigga fåglar kvittrade försiktigt.

Lycklig, trött och en smula berusad dansade jag hem i stadens tystnad.

Kvällen och nattens röj snurrade i huvudet.

Skrattade högt!

En och annan nattsuddare kom tassande, även de på hemväg.

Solen som bröt genom diset.

Fotstegen mot kylig asfalt.

Den goda sömnen som följer efter dans och trams hela natten.

Givetvis med kläderna på och med nöjt leende.


"kommer vi att ses igen?"

"det tror inte jag"

"....i alla våra dar..."

"drömma oss tillbaka"

"........där änglarna gråter"

"livet är meningslöst..."

"...och jag är en vinnare igen"

"...mot alla andra..."

"redan för sent"


- händerna upp i luften -


Är det fler än jag som fastnar i nostalgi ibland?

Som för en liten stund längtar tillbaka till "då"?

När livet var en smula enklare.......där igenom inte sagt det var bättre!

När målet var "att ha kul" - kosta vad det kosta ville, typ.

Alla vänner som kommit och gått.

*kan bara le*

Jag har varit otroligt lycklig lottad med en drös av fin-fina vänner!

!

Om en ande dykt upp och sagt sig kunna ta mig tillbaka till den tiden?

HELL NO!!

Dansa på högtalare, vara uppe hela nätter *ryser* och traska hem ensam tidiga morgnar?

ALDRIG!!


Så missförstå mig inte, jag älskar mina minnen - och det är just vad de är; minnen!

Det var då - detta är nu, och jag gillar mina myskläder, tjockmage

och att hänga i soffan med djuren och fine Soldaten.


  







Av anna - 15 maj 2013 20:14

Se gärna den här dokumentären, visas endast till den 20 maj

 

 

- klicka här -

 

 

 

 

 

  

 

Fungerar inte länken, är det svtplay, dokumentärer, kvinnornas krigshistorier

Av anna - 16 april 2013 17:51

En smula tårögd och hjärtat fyllt av värme tittar jag på bilden.


 


Tänk ändå att dessa fina små russin-människorna har varit unga,

starka och gått genom Livets Skola tillsammans - hand i hand.


Planerat sin framtid, kanske sett en del drömmar grusats, överlevt sorger och förluster; men haft varandra.

Sett sina barn växa upp i det stora vackra huset där havet stänkte sina salta droppar.

Sett naturen, byar och städer förändras omkring dem.


Upplevt fantastiska saker under åren, teknikens under, stora händelser som fastnat i historieböckerna,

krig och fred, människans glansdagar och människans okunskap.

Medgång och motgång.

Tillsammans.


När de lämnade sitt hem. Gick de tillsammans.

När hemmet de byggt med värme och kärlek, blev för stort, för tungt  - tog de avsked.

I skuggan av det stora trädets krona såg de på sitt hem en sista gång.

I minnenas irrgångar sprang barnen över gräsmattan, stora trädet var mindre, de var unga och med

lätta steg gick de två uppför trappan mot det som skulle bli deras Hem.


Tillsammans är vi starka.


Kärlek är viktigt, lek inte med den - kämpa vid behov och vid livets slut går ni tillsammans genom porten.

 

 

bild lånad här







Av anna - 14 januari 2013 21:38

En bra titel på kvällens funderingar, tankar och minnen.


Foto.

Sommar.

Luften dallrar i värmen.

En mättad doft av skog och torr jord.

Havet rör sig lojt, salta droppar och röda axlar.


Jag har gula shorts i frotté och en handduk i brunt och orange.

Håret är tovigt av saltvattnet, mina fötter är fulla av sand och jag skrattar mot kameran.

I den lilla gläntan där jag och mina två vänner sitter är starkt solbelyst, det glittrar i sanden.

Runt om oss slingrar sig gröna växter, mjuk ljung, buskar och några tallar sträcker sig ända upp i himlen.


Himlen ovan oss är så blå en sommarhimmel bara kan bli.

Dofterna, ropen från lekande barn på stranden är ännu så tydliga för mej.

Det kunde varit igår.........men det är många evigheter sedan. Det är en förlorad värld.

Många somrar har som drömvindar svept omkring mig, över mig, genom mig. De finns i mitt blod.


Bakom kameran och utanför bild står våra föräldrar.

Så unga. De lutar sig emot varandra och skrattar, ur strandväskan sticker det upp läsk och öl.

Mamma rättar till sina stora solglasögon, pappa har en cigarett i munnen och en t-shirt med tre-kronor på.

Sommardagen är oändlig, alla drömmar genomförbara, vänner är för evigt, just nu är för alltid och jag skrattar.


Solen värmer oss efter de långa salta baden, granar skyddar vår lilla glänta mot världen.

Tiden står stilla, sanden rinner mellan mina fingrar - så motsägelsefullt och ändå en sanning.

Det enkla från min Förlorade Värld saknas mig. Barndomens naiva tro på världen och evigt liv.

Mamma tar på sig en stormönstrad strandklänning och knyter en skyddande sjalett om det våta håret.

Pappa släcker cigaretten och öppnar en ölflaska, han torkar skummet ur mustaschen med handens avigsida.


Uppe vid campingen står vår bil.

Utan barnstol och utan krav på bälte.


Min glänta finns inte längre kvar.

Min camping finns inte längre kvar.


Allt stannar inte för evigt - som jag trodde.

Men ännu skiner solen över både gott och ont.


Och fotografiet finns kvar som ett bevis att det inte var en Dröm.

En Förlorad Värld.


/Anna






Kategorier

Senaste inläggen

Shoppa loss

Tips

Fråga mig

2 besvarade frågor

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS

White Flower 50
Cute Bow Tie Hearts Blinking Blue and Pink Pointer

Skapa flashcards