Direktlänk till inlägg 8 februari 2012
Kära vänner.
I dag har jag ägnat dagen till att b ä r a. En jädrans massa kartonger. Okey då, inte tusentals,
men onödigt många.
Soldaten såg lidande ut och frågade om vi inte kunde skippa b ö c k e r n a?! What?!
När jag upprört började tala om min relation till dem - så backade han och började bära.
Men visst, hälften av kartongerna hade gått bort om böckerna flög själv till dungen.
Det är inte lätt att stoppa medicin i en katt som inte är med på noterna.... Jösses, jag håller faktiskt inte på att ta livet av honom! Även om åskådare skulle kunna tro det. Den kattrackaren kan hålla ihop käftarna!
Så numera kletar vi ut smeten på hans ben, kladdigt. Vi gör det när han sover.Jag vet, det är elakt av oss.
Innan han begriper vad som hänt är det för sent.
Sedan far han upp, stirrar vilt omkring sig - och haltar iväg på tre ben!!??
Hur ont kan det liksom göra? Sedan tvättar han sig intensivt och slickar i sig kladdet,
även om det ser ut som han småklöks .....
Provade att blanda ut smeten i blötmaten, det luktar nästan ingenting (enligt människonäsa) Vanessa får en dos hon med, bra för magen.
Ställde fram skålarna, katterna sprang på lätta fötter fram, Nessie sticker förtjust ner nosen....stelnar, lyfter på huvudet och tittar på Sebbe (som inte nosat ännu) och säger:
"Vad FAN är det här?? Fly Sebbe!!"
Och det gjorde han med en ättikssur syrra i hasorna. Sedan matvägrade båda två.
Jag älskar att ha husdjur, det gör jag.
Verkligen.
Jag har träningsvärk i armarna och ryggen är helt ur led.
Jag är inte byggt för att bära och lyfta.
Jag är svag.
Vek.
Och väldigt kärleksfull.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...