Direktlänk till inlägg 9 maj 2013
Efter att lyckligt kunnat läsa på internätet att ankor visst kan lämna sina ägg, återkomma, lägga fler ägg, och sedan vid lämplig tidpunkt börja ruva - var det glädje i huset igen.
Ankan återvände nämligen och krystade ut ett ägg till!
Just nu är äggen fint övertäckta och ankorna ute på äventyr.
Fortsättning följer.
Kvack!
I förgår när solen fullkomligt lekte sommar och stekte ned på oss, fick Soldaten ett anfall av ordentlighet (eller lekte : Den som söker skola finna...) Han tog sig an förrådet vid carporten. Ut från förrådsdörren stod ett moln av damm, spindelväv, en och annan muslort samt ett hav av olika fiskegrejor.
Det muttrades och hummades där inne ifrån, givetvis drogs jag dit som en mal till en lampa. Det är alltid skoj att se vad som kunde dölja sig i skräpet.
Ja, jag kan inte kalla det där förrådet för annat än ett litet skräpställe. Rena mus-boet..... Buskar och annat från landets flora växer in och skapar en illusion av helig hemlig (har jag arbetat för länge inom det kyrkliga eller? ;-) koja.
Bäst som jag står där, med en flåsande tant jycke i knävecket och en irriterande humla i ansiktshöjd, ser jag det!
Fyndet!
fyndet med stort F, så att säga!
Avtorkat och avdammat blev det med varliga nävar inburet i huset.
I tioårstid har det här underbara barn-möblemanget stått övergivet
och bortglömt i ett draget skjul. Vintern har kylt dem, sommaren har kokat dem och
mössen byggt sig ett bo i bordets låda!
Visst är det fiiiint!?
Soldaten hade det när han var en liten grabb, kan se det för mig;
en liten stabil unge med rutig kilt och säckpipan i högsta hugg......
Grejorna han själv sökte efter var inte lika hela.
Mössen har vunnit striden över hans gamla prylar.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...