Direktlänk till inlägg 9 maj 2012
Många goda minnen trängs i mitt huvud, en del trista - men de försöker jag ignorera.
På tåget till Malmö idag satt jag och tittade ut över landskapet, solen sken och kossorna idisslade.
Fåglarna kvittrade säkert rart, men det hörde jag inte inne på tåget.
Tankarna pilade omkring som svalor och plötsligt hamnade jag i ett sommarminne. Den perfekta sommardagen!
Säkert tolv år sedan!! och ändå kommer jag ihåg den soliga härliga dagen så klart.
Vi skuttar tillbaka till år 2000 (hjälp! känns som om jag skriver ett sci-fi inlägg!)
Det var sommar och jag hade semester.
Söndag och redan i arla morgonstund började luften dallra av värme.
Och jag sov som en gris i mitt baksmälls-rus.....
Dåvarande mannen (P) var utomlands med sitt arbete och jag hade i en svag sekund lovat svärföräldrarna att hänga med på en Skåne-tur. Och jag som visste jag skulle ut och röja hela lördagsnatten....hur tänkte jag där?
Söndagsmorgon, svärföräldrarna (som visste om utekvällen) ringde och kvittrar glatt att det var dax att skutta ur sängen. Matsäcken var redo och de med.
Suck och stön. Innan jag hinner börja försöka klura mig ur den där utflykten berättar de glatt att P:s syrra som också skulle med är bakfull som ett ägg. Så en till gör ingen skillnad......tack för det.
Så jag klev upp, duschade, klädde mig, drog en stor solhatt över huvudet och ett par feta solglasögon på näsan.
En flaska med juice och en flaska med färdigblandad samarin blev mitt bidrag till matsäcken...
Kom och hämtade mig, det var olidligt varmt.
Skuttade in i baksättet där svärmodern satt och såg oförskämt glad ut. I passagerarstolen fram satt P:s syrra - och såg ynklig ut. Med en plastpåse.....om det skulle ske en olycka. (det gjorde det inte)
Jag bjöd på samarin.
Först skulle vi träffa upp med andra släktingar och sedan mot Brösarps ångtåg. Både "systern" och jag hade piggnat till ganska bra vid det här laget. (allt är relativt)
Tyvärr blev det ingen tågresa - det hade typ spårat ur, en bit från stationen. Inte så farligt som det låter! Passagerarna kom traskande längst rälsen, alldeles hela.
Stenshuvud - åh vad där är vackert!
Det var en sommardag med stor S. Vi skrattade och skojade, åt tills vi sprack, vadade i det varma vattnet - givetvis hade vi inte badkläder med oss. Nån i gänget slängde kläderna och skuttade ut i böljorna i bara kallingarna.
Själv behöll jag kläderna på, rusa omkring i underkläder var (och är) inget för mig.
Svårt att förklara - men det var en grymt härlig dag.
Vädret. Människorna - ja, allt.
Lite kuriosa;
min allra första - utan hjälp - glass åt jag här. För tusen år sedan.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...