Direktlänk till inlägg 10 februari 2012
Jag är inne.
Jag hänger på trenden som flera bloggare pysslar med! Vad kul, inte är det ofta att lilla jag är inne.
Att flytta!
Bland andra dessa: Anna och Pernilla - jag är i fint sällskap.
Tadaaa!
Jag gjorde det igen, skratta eller gråta? F-n vet. Svimma på toaletten menar jag. Absolut inget jag rekommenderar, farligt och totalt onödigt. Egentligen vet jag inte om jag svimmade av, när jag kände vad som var på gång var jag snabb som en vessla att få kroppen ner på ludd-mattan. Svettades som en gnu. Usch. Dumt nog hade jag stängt toadörren och i den situationen är det så lagom lätt att flöjta på assistans.
Vacklade ut till Soldaten och pep.
Men ännu är det liv i tanten.
Till fortsättningen med äventyren i hobbyrummet
Endast en fungerande lampa i det förbaskade uppställningsrummet....och typ i mysstyrka. Smidigt.
Jag, även kallad Mullvaden drog på koftan och drog på slöfserna (innetofflor)
Ett djupt andetag, öppnade dörren (en katt smet in) och tog steget över tröskeln - in i kylrummet. Nej, det kyliga rummet.
Önskar mig en karta, mer ljus och mer svängrum för stjärten. Plockar fram en lampa, svänger mig runt och med nämna kroppsdel river halva bohaget.
Klättrar omkring lite på känn, rotar förvirrat och försöker att enbart handpåläggning komma på innehållet i lådorna. Det är inte lätt med endast ledsyn....
En undran: varför har Soldaten eller Daddy lagt min matta i smutshögen? Jag sopade golvet tidigare, sopade ihop allt skräp i en fin hög borta vid Skuggans blivande säng och Soldatens oanvända bardisk. En ganska stor hög. Som jag kände att det var helt okey att låta ligga kvar ett tag - det kommer ju mer skräp.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...