Var på Lindex en snabbis idag - flera månader sedan jag satte lilla fosingen i en klädbutik!

Blev lite sugen på den här :

- titta här -

Visst är den söt?!

Behöver jag en ny klänning, egentligen?!

Svar: Nej (tyvärr)

Imorgon är det lördag, dax för mello, är det andra chansen imorgon tro.

Jag har ingen koll längre. Helt förvirrad av alla dessa uttagningar.

Längtar mig blå efter att min lilla Ärta kan börja rulla på vägarna.

Nästan där!

Nu är det nya däck som behövs, om farbror polisen skulle

göra ett litet stickprov ligger jag och Ärtan risigt till.

The Sis kom med en rolig idé till utsmyckning att bilen.

Hen är ju så fint blå.....så ett gult streck från baken, upp över taket och ner på motorhuven

samt ett på andra hållet = Från ena dörren, upp över taket och ner på andra sidan.

Tadaaaaa = svenska flaggan!

Lite fel blå färg, men det stör inte mig.

Det var väl en piffig idé?!

Jag e på.

Allt går, bara man har förtröstan.

Hoppet är det sista som lämnar en.

Tänk positivt.

Har gått igenom allt detta idag.

Först: Klockan tio träffade jag killen som gör besiktning på lägenheter samt köpar-Helenas mor.

Givetvis var vi alla på plats - kl 10.00

Killen meddelar att det kört ihop sig, två lägenheter ska ha besiktning och hen som skulle göra andra lägenheten var sjuk.

Shit happens.

För det andra: Tio över tio ramlar då - äntligen - de från andra lägenheten in.

Killen får säga tre gånger att dom ska sätta sig vid bordet. (vaxproppar? Brydde sig inte?)

Killen bläddrar genom sina papper 2 000 gånger....köpar-Helenas mor och jag tittar på varandra...

Äntligen kommer grabben igång! Yeeeeee!

Och berättar regler och annat som gäller på vårt område. Fråga: behöver verkligen  s ä l j a r e n  vara med på det?! Jag kan dom + har  f l y t t a t !

Puckona från andra lägenheten ställer puckade frågor - klockan går mot halv elva - som; hur får man telefon i lägenheten?

För det tredje: Färdigt snackat - yeeeeee - överpuckot öppnar sin stora trut och säger:

"vi tar vår lägenhet först!"

Jag och köpar-Helenas mor - i kör: " aldrig i livet! För det första kom ni försent, sedan drog ni ut på mötet -  så nu är vi sena till banken!"

Killen från HSB börjar svettas - och väljer Pucko familjen först.....vi morrade och gläfste mot honom.

TUR för honom var han snabb och kom ilande till min lägenhet med en jä-la fart.

Besiktningen var tramsig. Han kollade så köksvasken inte läckte, kände på elementen och frågade om brunnen på toaletten var ny (svar nej)

= Klar.

Som tur var hade jag övertalat Soldaten att hänga med, rusade ut till bilen och brakade iväg till banken nere vid stationen.... Hade inte hen och bilen varit med hade jag flirtat med köpar-Helenas mor om skjuts!

Med buss hade jag kommit ohjälpligen för sent.

Framme, Helena väntar, in på banken - hjälp vad fint det var! Jag skämdes nästan över mina leriga-bo-på-landet-stövlar och min jag-har-husdjur-håriga-tröja....Helena blev lite bekymrad över sina arbetskläder.

Men vi kom in.

Såååå....inte fanns där någon bankmänniska som väntade på oss.... Väldigt väluppfostrad personal som började ringa runt. Vår mäklare ringde typ tio gånger och bad om ursäkt för strulet. Sådant händer den bäste.

Efter ca 1,5 timme (!) vart det klart. Jag var lite rikare, dock inte med mycket. Och Helena blev med stans raraste lägenhet = slutet gott, allting gott.

Jag är extremt glad över att Helena är en rasande trevlig tjej - trodde det hade gått typ 20 minuter och inte 1,5 timme. Bankmannen måste trott vi känt varandra länge.

Tänk om vi bara suttit och tittat på varandra...och kanske sagt "fint väder" eller liknande....usch.

På väg genom staden (i solskenet) mötte jag två gamla vänner! (gamla i mening med att jag känt dem länge alltså!)

Vad trevligt!! Ska kanske ta och gå på stan lite oftare. Åh, vad glad jag blev att se dem!

- äntligen bor jag bara här -

Till The Sis och Balla Balder, fikade i solen på läsidan i hennes trädgård.

Åhhhhh, sol!

- härligt -

Plockade sten på gamla kärran från min barndom, som numera har tappat sina sidoväggar.....

Eller, jag passade Balle medan The Sis släpade sten, kommer att bli fint i hennes trädgård.

Tävling!!

Tävla hos Ullevidsdal och PaX LuX

- klicka på namnen -

Jag tyar inte mer!!

I turkiska, finska, persiska och ungerska språket finns inte "hon och han" - ett ord för båda könen.

Okey. Det går bra.

Det nya ordet är : hen = hon eller han.

Visst - but why?! Behöver vi verkligen fler ord? Om man nu inte av någon anledning kan välja vilket ord som behövs i ett sammanhang - säg människan  n a m n  istället då.

Typ journalister och liknande kan det säkert underlätta för att slippa skriva alla bokstäverna till "han/hon"...

hen går absolut snabbare att skriva.

Ska vi säga hen, hur säger jag då henne och honom? Henom?

En av anledningar till att vi borde går över till hen är visst :

Turkiska pratas av fler än sju gånger fler personer än svenska....och jag förstå inte vad det har med oss att göra.

I artikeln undrar Mona Masri varför svenska barn skulle ha det svårare än turkiska, ungerska, finska och iranska barn att hantera ett könsneutralt pronomen.

Min privata gissning är nej, kan jag inte tro de skulle ha. Men är det nödvändigt?

Nästa steg : namn. Tror att det underlättar om det kommer fler namn som är könsneutrala. Misstänker att det kommer att ta mycket längre tid att få det accepterat med namn som; Tuva-Lisa, Greta, Emma, Ann-Charlotte, Kajsa osv - som namn på pojkar.

Visst, visst finns det folk som har ett typiskt mansnamn och är kvinna.

(får jag lov att uttrycka mig så? Man o kvinna?!) och tvärtom.

Maria är väl ett vanligt namn på män i andra länder?

Vanligast är nog ändå "flicknamn" på flickor och "pojknamn" på pojkar.

Jag kom på dessa som könsneutrala

(?)

Robin

Kim

Mika

Tintin

Charlie

Lee

Suck och pust. Jag får väl hänga med i utvecklingen och säga/skriva hen.

Kan bli intressant - får se om någon lägger märket till det.

Men det är otroligt onödigt, måste vi göra som "alla" andra? (om  h e n  hoppar ut för ett stup, gör du det med?)

Världen faller i bitar omkring oss - och detta är vad som diskuteras.

Läs mer här! <-----klicketiklick

Dagens utmaning :

Få ut cykeln ur garaget.

Nej, inte så lätt som det låter!!

Hojen står absolut längst in, för att nå garageporten måste jag forcera ett otal verktyg som ligger utsprida över golvet... Ta mig förbi Ärtan (blå faran). Trängas med mer verktyg och slutligen ta mig över min soffa som inte kommit längre än precis innanför porten. Med en cykel. Som jag helst inte vill repa eller trilla med.

(och ja! det är möjligt att jag är mer rädd om cykeln än om Ärtan...)

Tar jag till höger om Ärtan istället för till vänster, så underlättar det inte ett dugg.

Då måste jag först besegra en hög plankor, förbi en annan cykel, lite maskiner som män roar sig med, allmänt garage crap och slutligen soffan. Soffan kommer jag inte undan, står så fint bakom Ärtan - ser ut som bilen ska sätta sig i den för en tupplur. *suckar*

En annan taktik är att försöka backa mig ur hörnet med cykeln, svänga in bakdelen (både cykelns o min) genom dörren till hobbyrummet - väl inne vända runt och ta andra dörren ut.

Till hallen.

Rulla cykeln över hallmattan och ut genom ytterdörren. Utan att katter och hundar trasslar in sig i ekrarna.

Väl ute - bära ner eländet för tre trappsteg = Voilá! Ute!

.....säkert kommer det att börja regna också.....