Måndag.

Eftersom släpet har körförbud och nu blivit lagat så tänkte vi oss en tur till besiktningen med den.

Färden dit gick hur bra som helst, vi pratade skräp och lyssnade på radion. När vi kom fram stiger Soldaten ur bilen....men är lika snabbt tillbaka. Jaha ja, en liten grej på släpet hade trillat av! Som borde vara på vid besiktning...

Så vi vänder tillbaka, kör samma väg, envist stirrande i marken. Hade vi tur skulle den där saken ligga fint och vänta på oss, så där lite snyggt och lättplockat vid vägrenen. Men det gjorde den givetvis inte. Med vår tur så har den säkert tagit ett rejält skutt av glädje att vara fri, ut i dikeskanten och sedan vidare in i en kohage. Inte för jag lider av någon direkt ko-skräck, men att ge mig in och snoka runt bland okända kor ligger inte för mig.

Nåja, väl hemkomna fixar det sig ändå, minsann om det inte finns en till sådan där grej! Ut på vägen igen, kommer fram - med alla saker som bör finnas på släp - får där veta att dom gör inte besiktningar på just släp... Men kanske om vi talade med The Boss så kunde det fixa sig...han var dock inte på plats, fick mobilnummret. Tack för det.

Ringde, -"ring imorgon" så skulle han se om det gick att trolla med knävecken.

Blev inte riktigt som vi tänkt oss idag, men tröstar oss med att än står vallmon i full blom! Fantastiskt! Lupinerna som blommade för andra gången det här året börjar nu vissna ner och se skröpliga ut.

Imorgon blir det ändå en tur till Lilla Hålan för att plocka lite saker från den givmilde som gillar köra grävskopa. Man ska hjälpa varandra och vill han nu rensa sitt område på bra saker så säger man inte nej ; )

På onsdag är det STORstädning inför fotografen ankomst till lägenheten. Han kommer på torsdag och så länge ska väl damm och annat otyg kunna hålla sig under mattan och soffan.

På torsdag kommer även de tre små grisarna - får se vad dom tar med sig. Tjo och stimm eller förkylningsbaciller......

Önskar att jag var en fena på att virka och sticka! Tänk att kunna sitta och fixa en mysig tröja eller en söt grytlapp. Ser så lätt ut för de som kan. Som sitter med sitt garn och stickor framför tv:n, bara slänger en blick då och då på stickningen...eller varför inte tvärtom. Åker buss, bil genom underbart landskap men det enda som intresserar människan är stickningen!

Har ni försökt begripa ett stickmönster någon gång? Jag blir hysterisk och inser att jag borde gå om småskolan. Rena grekiskan.

Men nu har jag snubblat över en sida här på InterNet:et ;-) som visar hur det ska gå till. Lägga upp maskor, rätta och aviga - det kan jag! Men att ta in en maska och liknande kan jag inte. Så en dag ska jag försöka. Virka har jag inte hittat någon bra instruktion på, har en idé att virka en väska.

Visst är det bara gungstolen som saknas! Gråa hår har jag, katt har jag, öppen spis har jag = Tant :-)

Så istället har jag sysselsatt mig med en gammal låda full med pärlor och trådar. Roligare än det låter! Rena terapin. Det växer fram både armband och halsband, ibland blir det bara skräp av det och då är det bara att börja om igen.

Halsband!                       Armband!                              Armband!

Armband!                          Armband!                            Armband!

Jag är tokig i smycken som inte behöver några lås utan fästs med knutar, och genom det kan storleken regleras så mycket lättare. Speciellt bra på halsband. Ibland vill jag ha det långt och ibland mer i halsgrops-längd.

Armbandet i mitten här ovanför, visst är den söt?! Den lilla hunden, som jag först trodde var Mumin på alla fyra.... :-)

Om jag har för lite att göra om dagarna? Det är möjligt, men är fullt nöjd.

Söndag, sov till jag vaknade...

Frukosten var inte den nyttigaste kanske, men god. Kaffe med massor med mjölk och varma hastbullar. Mums. Hemma hos oss äter vi inte frukost bakom stora papperstidningar utan vi sitter mittemot varandra med påslagna datorer...och två katter på bordet, jycken får finna sig i att bli på golvet. Ibland pratar vi med varandra eller visar något galet på skärmen. Tycker om att ta det lugnt och ha det tyst innan jag kommit i form. Efter mjölk-kaffet och de fantastiska hastbullarna hade jag piggnat till så pass att jag orkade ta i tu med röran som av någon mystisk anledning gror ihop sig under natten. Inte vet jag vem som härjar runt och strör disk, kläder och annat runt i huset. Men någon är det. Och det är inte jag.

Med tanke på det vackra vädret vill vi ut och rasta bilen, en tur till Malmö bjöd vi bilen på. Eftersom det närmar sig Fotograferingsdagen för lägenheten så var det en del saker och låder som ska bort - fyllde bilen. Soldaten är ju så praktisk och finurlig så allt (utom en stol och en hylla) fick plats. Hurra!

I nästa vecka är det storstädning som gäller, åtminstone putta dammet under mattan. Fönsterna är klara, putsade jag i fredags - ett hurra för det också.

Ska beställa fint väder - ser alltid trevligt ut i lägenhetsannonser om det är ljust.

  Ungefär så här såg det ut...

Lånad bild

Ska bli skönt att bo på riktigt här och inte ha lägenheten att tänka på, har märkt en tendens att i sista minuten komma på att avgiften kanske ska betalas även om jag inte är där så mycket...trivs inte så bra där längre. Men det beror säkert mest på att mycket av mina saker, kläder är Här. Och att odjuren flyttade hit redan i somras, olidligt tyst i lägenheten utan dom.

Här kommer jag närmre himlen.

Här kommer jag närmre livet.

Här kommer jag närmre mig.

Morgongymnastik är något jag aldrig ägnat mig åt. Men idag så....

Där står jag framför spegeln i hallen och försöker hitta ett bra ansiktsuttryck att möta dagen med. Tyvärr har jag ett problem med att det går att läsa mig så lätt om det är något/någon jag ogillar...besvärande problem. Lättsam, glad och snäll - det är vad jag försöker utstråla.

Nåja, där står jag och ser snäll ut...i min ögonvrå, precis bredvid döda vinkeln, flaxar något till.

Suck, ute i katternas rastgård har en pyttefågel tagit sig in. Och fastnat mellan de dubbla näten längst ner (säkerhetsåtgärd, så ingen uteliggar-katt kan peta in sina skitiga tassar) Plockar loss den lille rackaren, så där lagom lätt, ett himla flaxande på kräket. Får upp den ur "fällan", nu är det så att jag måste ta fågeln genom hallen för att kunna släppa den fri. Den har tagit sig in genom "taket" som har mycket större nätruter, och dit når jag inte! Det är högt som en kyrkosal.

Tramsar runt på utegården jamsande något om "lilla, lilla pippin, kom till tant Anna", får tag igen. Hurra! Går in i hallen - då börjar jycken skälla och då får katterna låtsas-panik (matte! rädda oss!) och rusar omkring. I den villervallan tappar jag fågeln...som genast känner luft under vingarna, tar chansen och sticker. Upp på andra våningen. Jaha ja, där gör den ett bra val och sätter sig vid fönstret så det är att öppna och putta ut kraken.

Men, oj! Vad mjuk och len den var att hålla i.

Ute-gården med innekatten, fd stadskatten, Vanessa

Lovade att visa alla prylar till playmobil-lek som invaderat hemmet.

Ett stort tack till den givmilde som lät mig plocka på mig en massa : )

De tre små grisarna såg glada ut när dom fick se alla gubbar och grejer - fint uppställda av undertecknat. Söndagsmorse sov vi gamla, till halv tio tiden! Utan att någon kom tassande och ville utfodras...dom satt snällt och lekte inne på lillgrisens rum. Som tre små gullegrisar <3

I dag är jag i Stora Staden...sådär lagom kul. Mycket buller och brak! Tänk så fort jag vande mig till lugnet i Dungen... Inte speciellt mycket naturljud här i stan. Men en uppsjö av fordonsljud  och annat oväsen jag tillskriver djuret människan. Måste folk välla fram i skyddad grupp och bröla som brunstiga älgar?! Traska lite mer stillsamt och prata i trevlig samtalsnivå - bara ett tips, inget krav. Jag har säkert tillhört flockdjuren och brölat irriterande jag med...det är lite skämmigt att tänka på! På mig gick det - tack o lov - över med ålderns vishet.

Nu sitter jag här som en åldrande Allvetare och slänger ur mig kloka ord och citat. "-Oj, oj det var bättre förr! På m i n tid....och jag har då  a l d r i g..."

osv osv.

Sitter framför brasan med mina långa gråa flätor hängande över axlarna, varm pläd om benen en varm kopp te i handen. Över glasögonen på nästippen plirar jag ut över min (obefintliga) lyssnarskara och kräker av mig den ena dumheten efter den andra - vem 17 har nytta av att höra hur "himla bra" det var förr i tiden?!

Givetvis kommer jag inte ihåg det negativa...och absolut inte mina egna personliga misstag och upptåg...

Jaaa, inte är det lätt att närma sig 40-års åldern.

(klart i mitt minne står en natts mardröm: jag är ca 14 år gammal vaknar skrikande och gråtandes. Hela familjen samlas runt sängen - skrämde livet ur dom med mina tjut... Drömmen är fortfarande kristallklar i mitt minne; jag fyllde 40 år!!! ....ska jag nu vara ärlig så var det egentligen inte det där med 40 som var det hemska, det var att jag "hoppat över" åren från 14 till 40. Det skulle säkert fått fler att falla i gråt.

Fast - det finns år jag lätt skulle kunnat vara utan. Absolut)

Jepp, jepp, jepp - så är det höst. Så var det med det, sommaren kom och försvann i ett nafs. Tröstar mig med jul-drömmar.

Häsa-på-katten som hänger här utanför ibland har hittat en fin sovplats. Skydd från regn och vind. Eftersom vi är snälla så trixade Soldaten ihop ett ännu bättre krypin. Med kartong och filt, på platsen katten redan valt ut. Och en skål med torrfoder. Kattskrället ser tunn och mager ut...fast, det är klart, jämför jag med mina Innekatter är alla andra katter tunna och magra....

Givetvis måste jag ge katten ett namn! Mycket möjligt att den har namn redan - men det stör mig inte. Så härmed presenteras hälsa-på-katten, nu som : LusseKatten.

Bild saknas. Vi behöver lära känna varandra bättre, vill gärna komma närmre och titta till såren LusseKatten har. Och klämma lite på henne (har utan något större underlag till det beslutat mig för att hon är en hona)

Igår när jag står mitt i tvätten med ungar runt fötterna slänger jag en blick ut på åkern. Ett rådjur står helt nära vägen. Vi går ut på balkongen för att titta närmre, Grannen med Hönsen kommer även hon ut för att se på eländet...för elände var det. Säkert påkörd. Djuret står snett och vingt men stilla och bara tittar på människorna : (  Lägger sig ner men håller huvudet upp - jag tycker att den ber om hjälp. Och hjälp kommer. Iform av liemannen. Ett Pang - så är det över.

  Lånad bild.

Hela söndagen gick i djurens tecken (förutom när gullegrisen välte saft över Soldatens dator...) På kvällen for vi med bilen genom skogen, billjusen lyste in i mörka skogen - och plötsligt, helt nära vägen står ett rådjur. Vi ser den så tydligt och nära. Skönt att se ett rådjur som inte behövde....ett - hmmm-

"pang".

På hemvägen - med viltstängsel - dök det upp en  s t o r  hjort! Med rejäla horn!

Sprang i diket på fel sida av staketet, mot oss. Undrar hur det slutade...

Lånad bild.

Oj! Glömde ju berätta om mötet i ena kontorsrummet.

På vägen sitter ALF. 

Komms han ihåg? : )

I morse hämtade Systern mig (klockan nio, knappt så korna hunnit vakna) vi skulle till Arbetsplatsen....som jag hört så mycket om. Spännande!

I mitt inre såg jag ett stort gammalt hus, nästan som ett slott, minus torn och vallgrav. Mörkt, stort och olycksbådande reser sig huset över marken. Kråkor och skator flyger skriande omkring. Dörren är stor, tung och knarrande. Smutsigt, rörigt och fullt av skräp/fynd att rota igenom.

Utanför huset skulle en stor fd trädgård ligga igenväxt med massor av skräp i högar som naturen försökt ta över. En och annan råtta....eller en mus.

Något som stått övergivet i 10 år  b o r d e  se ut så där - men det gjorde det inte!

Arbetsplatsen ligger precis i utkanten av Lilla Hålan, skumpade fram på en kass väg. Det mest enorma hål som någonsin funnits på asfalterad väg, ligger här. Stampa gasen i botten så går det att flyga över....fast Systern valde att köra bredvid istället. Låst grind mötte oss på baksidan av huset (som inte är slottsliknande) Systern låser upp, det är ändå ganska fint att hon är betrodd med egen nyckel :-) Hennes officiella uppdrag var att vänta på hantverkare. Och det vet man ju att det kan ta tid. Det viktigast idag var dock att ROTA bland skräpet! Oh My Good! Där fanns allt!

Någon har haft företag i huset, men de sista tio åren haft stället till skräpkammare. Misstänker att vänner och bekanta också fått dumpa sina överblivna saker här.

Den stora ytan utanför, byggbodar övergivna och trasiga. Högar med sten, tegel, metall, trä - precis allt. Funderade starkt på att det skulle nog inte varit så dumt med en stelkrampsspruta innan vi åkte hit. Utanför det fallfärdiga staketen böljade den skånska myllan i höstdiset.

Ett träd blockerar en av dörrarna, då begriper till och med jag att det var länge sedan någon gick in eller ut genom den dörren. Systern berättade att hon och Bossen letade i evighet efter dörren på insidan.

Ser ni vad som är "fel" med bild tre? Där sticker fram en bit av en stackars container som är så överfull att det hade behövts två till...är det det som kallas miljöförstöring?

Mer intressant blev det när vi klev in i huset, eller husen - det ser ut som några platta stackars hus som på något mystiskt vis fastnat i varandra. Inte var den stackars byggnaden något ögongodis direkt.

Doften, aromen, lukten som slog emot oss var inte direkt rosor och kaprifol men inte så den gav illamående. Märkliga rum lite här och där, den som hittade på den här planlösningen måste varit något förvirrad.

Ute i ladan var det wow upplevelse! Så mycket saker...det går inte att beskriva. Kastade mig in i röran med ett glädjeskutt - trots brist på stelkrampssprutan - och fynd gjorde jag. Önskar bara att jag haft oändligt med plats och stor bil med släp. Gamla fina möbler, vackra spegeldörrar, kakel i alla dess färger, byggmaterial, skottkärror! Har aldrig i mitt liv sett så många på en och samma plats. Det var som en släktsammankomst för skottkärror. Systern hittade en nermonterad kakelugn! Så synd och sorgligt att den inte fick pryda en vacker sal någonstans.

En totalt livsfarlig trappa ledde upp till loftet, trångt med grejer. En smal "stig" var allt där fanns att gå på och den var precis bredvid stupet ner mot förstavåningen. På några ställen fanns faktiskt staket, men inte överallt.

Bild ett, gräsligt branta trappan ner från loftet

Bild två o tre, en helt fantastisk vask! Lortig och dammig, men åhhh så fin!

Bild fyra, längst in under snedtaket en fin gammal trädgårdsstol.

Bild ett o två, kakelugnen : ( stackaren...

Bild tre, några ur skottkärre-mötet.

Bild fyra, Systern med fynd. En skottkärra (såklart) från 1800frösihjäl.

Själv kom jag hem med : en söt liten korg med lock, en smidesljusstake, gamla trevliga lådor att ha skrafs i, en mangelkorg, två gamla mässings ljusstakar och två proppfulla stora lådor med Playmobil leksaker. Och då hade Bossen redan plockat ut en sopsäck full till sina ungar!

Hade inte Systern redan paxat den fantastiska vasken hade jag själv släpat ner den från loftet. Med risk för att slå ihjäl mig.

Och om jag hade haft plats och passande utrymme skulle kakelugnen absolut få nya glansdagar!

Resten av dagen har jag diskat Playmobil leksaker till förbannelse, och då har jag ändå inte tagit allt. Lite kan vänta, som en extra överraskning senare.

De tre små grisarna kommer på lördag, hoppas dom blir glada! Jag har satt upp grejerna fint som attan i ena barnkammaren. Kände mig nästan som barn på nytt när jag kröp omkring på golvet och byggde hus, satte ut gubbar och pysslade.

Dock gick den känslan över när jag försökte veckla upp kroppen från golvnivå : (