Direktlänk till inlägg 13 oktober 2011
Morgongymnastik är något jag aldrig ägnat mig åt. Men idag så....
Där står jag framför spegeln i hallen och försöker hitta ett bra ansiktsuttryck att möta dagen med. Tyvärr har jag ett problem med att det går att läsa mig så lätt om det är något/någon jag ogillar...besvärande problem. Lättsam, glad och snäll - det är vad jag försöker utstråla.
Nåja, där står jag och ser snäll ut...i min ögonvrå, precis bredvid döda vinkeln, flaxar något till.
Suck, ute i katternas rastgård har en pyttefågel tagit sig in. Och fastnat mellan de dubbla näten längst ner (säkerhetsåtgärd, så ingen uteliggar-katt kan peta in sina skitiga tassar) Plockar loss den lille rackaren, så där lagom lätt, ett himla flaxande på kräket. Får upp den ur "fällan", nu är det så att jag måste ta fågeln genom hallen för att kunna släppa den fri. Den har tagit sig in genom "taket" som har mycket större nätruter, och dit når jag inte! Det är högt som en kyrkosal.
Tramsar runt på utegården jamsande något om "lilla, lilla pippin, kom till tant Anna", får tag igen. Hurra! Går in i hallen - då börjar jycken skälla och då får katterna låtsas-panik (matte! rädda oss!) och rusar omkring. I den villervallan tappar jag fågeln...som genast känner luft under vingarna, tar chansen och sticker. Upp på andra våningen. Jaha ja, där gör den ett bra val och sätter sig vid fönstret så det är att öppna och putta ut kraken.
Men, oj! Vad mjuk och len den var att hålla i.
Ute-gården med innekatten, fd stadskatten, Vanessa
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...