Tänkte jag skulle sprida lite glädje runt om i datorerna, och då blir det givetvis några minnesvärda historier om Lord Sebbe och Lady Nessie - allmänt kända som "kattuslingarna".

Vi börjar med pissenissen Sebbe, söt som socker och feg som attans. Tog väl, typ, så där fyra månader innan han började uppföra sig normalt här i huset. Med hunden och smågrisarna.

Till saken;

det var en sommar och jag hade packat in Sebbis och åksjuka Nessie i bilen och styrde kosan mot stugan.

Jag hade min sovplats i lilla husvagnen på tomten, katterna inne i stugan med föräldraskapet.

Kan helt omöjligt sova i det huset! Med dom! Föräldrarna menar jag.

Det snarkas, högt och lågt, det pustas och grymtas. Jag fixar inte det.

Till dessa fantastiska oljud kommer då klockfan....

Hatar klockskrället! Den tickar hål i huvudet på mig.

Det blir kväll och jag tar godnatt och traskar ut i mörka skogen för att söka min husvagn.

Lorden och Ladyn stannar i stugan.

På natten vaknar Modern av jamande, ute i hallen står Sebbe och glor.

Hon lockar honom till sig, men han vänder ut i hallen flera gånger.

"Aha! Han gör en Lassie!" tänker Modern och hoppar ur sänghalmen och traskar efter kattuslingen.

Sebbe skiner upp - så pass en katt nu kan skina upp - och skuttar ut till pottan...

Där ställer han sig, krafsar lite med ena tassen i gruset och ser bekymrat upp på Modern.

Allt efter hennes egen utsago.

Hon tömmer ur pottan - och Lorden dänger rumpan förtjust i lådan och kissar en skvätt.

Sedan tackar han för sig, och går och lägger sig.

"Jaaa, där stod jag med rumpan i vädret och spaden i handen, och grus under fötterna, mitt i natten. Det behövde jag aldrig göra med Rambo." Sa Modern på morgonen.

Näää, tro fan det! Rambo var en HUND!

The End

En liten Lady Vanessa historia,

hon har det vackraste kattansiktet i sju socknar och ögon som speglar hennes känslor enormt tydligt.

När hon var yngre hade hon en tendens att testa klornas hållbarhet på mina tapeter.

Något jag inte uppskattade.

Just den där dagen hade hon varit extra busig och hade extra kli i klorna.

Eller extra bus i kroppen;

"får se hur långt jag reta matte innan hon börjar pilla i sig ett par lugnande piller, hehe!"

Jag pratade allvar med Ladyn, hotade med indraget torrfoder - hon bara fnös.

Till slut så puttade jag bort henne och fy:ade rejält. Med mörk stämma.

Och visst, hon slutade klösa, flyttade sig en bit bort, där satte hon sig.

Tittade på mig med en fräck blick och började lugnt slicka sig på tassen...

Helt övertygad om att hade hon kunnat hade jag fått fingret....

Blev avsläppt utanför ingången av Daddy.

Lite nervös.

Men, men jag är ju gammal och mogen, så jag tryckte ner nerverna i väskan och klev in.

Innanför entrédörren var en korridor som förde tanken till "men in black" arbetsplats, minus gubbe på stol.

I ren förvirring hoppade jag in i hissen (åker helst inte sådana) och vinglade ut på plan tre. Innanför glasdörrarna satt ett gäng osnutna tonåringar och glodde på sina mobiler. Knäpptyst, bara enstaka knappljud.

Receptionen var tom, efter en stund dyker tantan upp, skriver upp mig och skickar in mig i båset. Det var jag inte beredd på....är inte ett fan av att bli fotograferad - och absolut inte helt oförberett.

Blev ju så där bra, va.

Ser ut som jag lider av något otrevligt. Typ TBC...mörka ringar under ögonen, ett sorgligt ansiktsuttryck och ser allmänt misskött ut.

Det blir ju livat att behöva visa upp.

Efter lite förseningar så traskar vi då in på led. Marsch framåt rekryter!

"ahhh, det namnet glömmer man inte! Trevligt."

What?! Jag vägrar tycka att AnnaMaria - är ett speciellt underligt namn! Typ, Sveriges vanligaste?!

Okey. Gubben var kanske inte van att vara ute bland folk.

Tilldelad plats 9.

Sedan brakade vi igång. Det klickades och suckades från alla hörn och kanter i salen.

Vissa provdeltagare var sämre förberedda än andra. Kanske till och med något korkade....

Behövde minst 52 rätt för att höja armarna i seger.

Jag hade 59.

Vågen!!

Skuttade likt en berusad hare nedåt staden. Fångade in Lidingöbruttan och stormade in på café där jag festade loss på vanilj latte och morotsmuffins.

I ren lycka slet jag sedan upp plånboken och for ut på mini-shopping : såååå gulliga strumpor och ny almanacka.

Lyckades sedan besinna mig och ta mig upp på bussen.

"Mot Söderkulla!" Flöjtade jag i chaufförens öra, snäll som han var gjorde han mig till viljes.

Lägenheten stod putsad och klar för visning.

När tante-lantan skulle dyka upp, ringer hon och vill byta till imorgon,     klockan ett. Jaha ja, det blir att ta mig till staden imorgon igen. Jaja, det är ju "säljarens marknad" så jag log och jamsade med.

Hoppas innerligt att inte hustomten ställer till med party i lägenheten i natt....vill inte städa en gång till.

11 januari - del två och sista av mina prövningar inför den frihet som rosa lappen lär ge...är fortfarande inte helt övertygad om den där frihetskänslan det lär ge. Jag får se.

PS: hjälp med människor som hänger i stan!

Glömt bort det ...det tog lite av min lätt påfyllda sociala kvot.

Mmmmm, jaha ja, då är det ett nytt år!

Herre jösses så nice! Nu ska det tränas, lyftas skrot och springa mil efter mil. Dricka powerdrinkar och vråla som ett lejon i strid! Spänna musklerna och vicka rumpa på ett opassande sätt. Helt ny människa, social så det stör, högljudd och alltid i centrum. Skita i att arbete, slå in på den kriminella banan istället. Så jag verkligen tjänar money-money, köpa skrytbil och plastbröst. Ja jäklar, här ska det hända grejer. Smågrisarna sänds iväg på internatskola och kommer hem på besök som väluppfostrade små robotar. Hundar och katter ska stylas och trimmas, fluffas och puffas. Läppstifts användande a lá Maria Montazami, i "knalliga" färger. Kalla mig Drottning av Skurups kommun, häng med Mig - or die.

=

Som det kan bli när jag dricker en cider på kvällskvisten (läs: igår) då kommer mina hemliga(?!!) drömmar fram...storhetsvansinne på låg nivå? :-)

Rena fantasierna eller lögner - står fritt att välja.

Sov till tjugo i elva idag.

Inte konstigt, jag knoppade vid två tiden, Soldaten och Skuggan orkade till tre! King-Kong på tv, höll dem vakna.

Han var inte tillräckligt spännande för mig....så jag dumpade apan och lufsade upp i säng.

Vi fin-åt middag igår, med nyårsdukat bord. Även om det kom klagomål på att de levande ljusen gjorde ont i ögonen och att där var serpentinglitter i maten... Dock överlevde alla inblandade.

Hoppade dessert och plockade fram lite godis istället....fick avbryta godistugget efter en stund. Jösses! När regeln "den som kräks - torkar upp själv" kom, lugnande det sig. Det var som att befinna sig i en ladugård, det tuggades och tuggades, inget uppehåll. Hur får dom luft?

Så det blev att plocka undan gotterna. Undrar om det beror på att mina julgrisar endast får godis på lördagar - med lite slappare regler på skolloven.

När jag var liten hade vi godis hemma typ varje dag. Och jag åt säkert godis varje dag oxå - men hets-åt inte....eftersom jag visste att där skulle finnas imorgon också?

I don´t know, en idé bara.

Raketer blev det. Pang och brak. Fingrar som frös till is. Vackert som attans, speciellt de jag såg på lite avstånd. Fortfarande är mina favoriter de där gnistrande vita som hänger kvar, lite, lite längre på himlen.

Många sådana däringa "påsar" flög omkring. Trodde först det var nödraketer och min moraliska sida blev upprörd, när de kom närmre kunde min Moraltant krypa tillbaka till där hon kom ifrån. 

  Skuggans glittriga nyårsstrumpor, och lackskor!

  Mina mjuk-ulliga nyårsstrumpor, träskorna väntade i hallen.

Hörs snart!