Tänkte jag skulle sprida lite glädje runt om i datorerna, och då blir det givetvis några minnesvärda historier om Lord Sebbe och Lady Nessie - allmänt kända som "kattuslingarna".

Vi börjar med pissenissen Sebbe, söt som socker och feg som attans. Tog väl, typ, så där fyra månader innan han började uppföra sig normalt här i huset. Med hunden och smågrisarna.

Till saken;

det var en sommar och jag hade packat in Sebbis och åksjuka Nessie i bilen och styrde kosan mot stugan.

Jag hade min sovplats i lilla husvagnen på tomten, katterna inne i stugan med föräldraskapet.

Kan helt omöjligt sova i det huset! Med dom! Föräldrarna menar jag.

Det snarkas, högt och lågt, det pustas och grymtas. Jag fixar inte det.

Till dessa fantastiska oljud kommer då klockfan....

Hatar klockskrället! Den tickar hål i huvudet på mig.

Det blir kväll och jag tar godnatt och traskar ut i mörka skogen för att söka min husvagn.

Lorden och Ladyn stannar i stugan.

På natten vaknar Modern av jamande, ute i hallen står Sebbe och glor.

Hon lockar honom till sig, men han vänder ut i hallen flera gånger.

"Aha! Han gör en Lassie!" tänker Modern och hoppar ur sänghalmen och traskar efter kattuslingen.

Sebbe skiner upp - så pass en katt nu kan skina upp - och skuttar ut till pottan...

Där ställer han sig, krafsar lite med ena tassen i gruset och ser bekymrat upp på Modern.

Allt efter hennes egen utsago.

Hon tömmer ur pottan - och Lorden dänger rumpan förtjust i lådan och kissar en skvätt.

Sedan tackar han för sig, och går och lägger sig.

"Jaaa, där stod jag med rumpan i vädret och spaden i handen, och grus under fötterna, mitt i natten. Det behövde jag aldrig göra med Rambo." Sa Modern på morgonen.

Näää, tro fan det! Rambo var en HUND!

The End

En liten Lady Vanessa historia,

hon har det vackraste kattansiktet i sju socknar och ögon som speglar hennes känslor enormt tydligt.

När hon var yngre hade hon en tendens att testa klornas hållbarhet på mina tapeter.

Något jag inte uppskattade.

Just den där dagen hade hon varit extra busig och hade extra kli i klorna.

Eller extra bus i kroppen;

"får se hur långt jag reta matte innan hon börjar pilla i sig ett par lugnande piller, hehe!"

Jag pratade allvar med Ladyn, hotade med indraget torrfoder - hon bara fnös.

Till slut så puttade jag bort henne och fy:ade rejält. Med mörk stämma.

Och visst, hon slutade klösa, flyttade sig en bit bort, där satte hon sig.

Tittade på mig med en fräck blick och började lugnt slicka sig på tassen...

Helt övertygad om att hade hon kunnat hade jag fått fingret....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså! Jag är en fis, en försiktig räka som spanar runt innan jag kliver iväg. Oftast.   Men ibland tappar jag det och med solsken i blick störtar ut på äventyr. Mycket märkligt. Några exempel? Oki.   Nu i somras var jag och den li...

Jag missade helt den där Twilight-hysterin. Tyckte varken böckerna eller filmerna lockade. Såg dock filmerna - även om jag slumrade lite då och då.   Så nu i sommar har den där tonåringen blivit totalt förhäxad av dessa böcker och filmer. J...

Det var den sommaren. Visserligen blommar vallmon ännu och jag kan gå barfota. Men sommarljuden är borta.   Småfåglarnas tjatter har tystnat, nu är det kråkkrax och måsskrik. Det är inte lika mysigt! Absolut inget fel på dem, men sommarkä...

Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut.       Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...

Lördags-feeeling! Solen skiner och vinden blåser. Perfekt för tvätthäng - så det blev det. F-n vad jag är hurtig!   Bör dammsuga, men vad jag bör göra och vad jag gör är inte alltid detsamma. Tyvärr, verkligen! Jag är en latmask, mycket...