Årets glögg är nu utsedd!

En snygg långsmal flaska från Kiviks Musteri

- hallonsmak-

med stänk av kardemumma

Testa!

Plasta-granen, som Ullared Kjell hade uttryckt det, är påpälsad inför annalkande vinterstormar och barnfingrar.

Tanken var att endast använda silver och vinterskymningsblå kulor, men det slank in röda oxå.

GammelNissarna fick hänga med och ta sig en tur i granen.

De modernare nissarna fick hedersplatsen, längst upp, under spiran.

Ur katt-synvinkel ;-)

Istappar som glittrar och gnistrar.

När vi var små så hade The Sis och jag en liten plastgran med olikfärgade ljus. Tror vi fick klä den själv...det stora ute i vardagsrummet var Moderns - se men inte röra. Fick vi glädjen att hänga upp något så kunde vi satsa en julklapp på att den flyttades. Till en mer passande gren. Visserligen var kulorna av de gamla slaget, gick i två miljoner bitar om dom for i golvet. Trampa på en kul-skärva är inte att rekommendera! Tunn, vass och besvärlig att få ut ur kroppsdelen.

Måste jag nu trampa på något "ont" så väljer jag den där kotten jag en gång fick in i trampdynan - måste komma ihåg, springa runt i skogen - barfota, och det gör ont! Stanna!! Spring inte vidare, klantarsle.

  Julaftonsbild från 2010 hos The Sis i hennes lilla hus.

Tillbaka till lilla plastagranen från barnkammaren, tillsammans med hyacinter i fönsterkarmen och levande ljus på bordet. Jodå, fick ha värmeljus tända om vi var försiktiga och inte lämnade rummet. Och ännu står huset kvar, skulle det brinna upp nu - så är det inte vårt fel iallafall ;-)

I fönstret hängde min julstjärna och spred sitt mys-ljus. Brukade ha den tänd när jag lade mig, enormt rogivande med det skenet - speciellt om det snöade utanför.

Det börjar mörkna ute, klockan är 13.00....antar/hoppas att det inte är skymningen som kommer krypande!

Utan att det är mörka vintermoln som bubblar upp omkring huset. I går kom det lite snöblandat....inte mycket att hurra för.

Nåja, om det nu mörknar på så kan jag gå ut och ta en bild på vår egensnickrade-gungande-"gran" med olika färger.

Ta bild nu - ger inte samma myskänsla! Ser den inte så himla käck ut...men i mörker - då jädrans! Vill bryta ut i sång och skutta runt granen som glöggpåverkade tomtar!

Ser ni adventskalendern på tv? Den är absolut sevärd OCH med jul-tema. Det är inte illa pinkat av tv-folket...med tanke på annat skräp som visats.

Min idé är nu och för alltid - amen - slösa inte pengar på så mycket nytt! Plocka i skattkistan med de äldre kalendrarna.

Jul nu och jul då - inte är det någon större skillnad på dagens tomtar och gårdagens? Så länge det inte handlar om tekniska prylar! Möjligen skulle Teskedsgumman få skitungarna att undra något över kvaliteten....och att den är i svart/vit... tänk vad vi fick stå ut med som små!! Traumavarning? Typ Vilse i pannkaka - trauma?!   

Förra årets trädgård...

Har - äntligen - kommit till insikt! Jag kommer aldrig, aldrig bli fotograf.... Och det är synd! Skulle vara trevligt att ha en lite studio (heter det så?) gärna en halvtrappa ner från gatunivå. Käcka, söta, annorlunda och vackra bilder på allt och alla. Gärna i kombination. Hundar och ungar. Gummor och gubbar. Hus och bus. Hästar och västar. Plan och garn.

Idag har jag tagit bilder på Isdrottningens gran....usla bilder. Darriga och skakiga, alldeles kassa. Visserligen är dom tagna med mobilen, har en stark känsla av att det hade inte hjälpt ens med VärstingKamera.

F**king trist!!

Nåja, nu kan jag stryka det på min Vad-ska-det-bli-av-mig-lista. Där är inte mycket kvar att välja på nu... Får satsa på att bli Glad Pensionär....jepp, jepp, jepp.

  Och det är inte det sämsta!     

Är ni nyfikna på de kassa bilderna?  

I verkligheten är det tjuzigt och glittrande.

På andra våningen är plast-granen hopskruvad och står där i sin nakenhet. En ljusslinga med strålande vit/isblå färg omger granen, som en gnistrande aura.

Imorgon kommer grenarna fyllas med kulor i silver och skymningsblått. Tillsammans med den gnistrande slingan kan slutresultatet bli riktigt bra. Kanske en lillasyster till Isdrottningens gran, här på första våningen?

Får väl ta och stoppa undan latheten och plocka fram den "riktiga" kameran imorgon och trolla fram bättre bilder :-)

Vinter som den borde vara :

Vintern som den var förra året :

Skev

Hej hå, hej hå, vi till gruvan gå....inte vet jag hur och varför men granskrället lutade sig trött åt sidan.

Men Soldaten är en händig karl och efter trix och fix så stod julträdet rakt som en fura.

Helt och hållet pimpad av Soldaten, hans kreativitet flödade över hela rummet. Arvingarna kom med goda råd och vinglade omkring bland barr och sladdar.

Katter och hund skötte sig exemplariskt.

Ingen som tog en smakbit, ingen som slog en 7:a på stammen och ingen som trasslade in sig i sladdarna.

Några av ljusen har kommit på plats - men inte alla.

En del av rasslet är upphängt - inte alla här heller.

När det är klart kommer granen vara värdig en Isdrottning....ni ska få se!   

Flerdagars projekt det här!

En gran i tomtestil kommer att placeras på övervåningen  

Utan pass och resväska

Tog en tur över bron och hamnade i landet Danmark. Det blåste bra på bron...såg vingligt ut för engelsmannen med husvagnen. Över kom vi, blandade oss med det danska folket - visste ni att det finns fler bilar än människor i det landet?! Typ.

Det är roligt att gå runt i butiker - i ett Annat land :-)

Godisavdelningen var inget att skoja om. Nu i jultider var det fånigt mycket. Bla en chokladtomte....i storlek med en två-åring!! Choklad i form av "porriga" män och kvinnor, godisburkar i alla former och godis jag aldrig sett tidigare.

Och: Nej! Ingen porr-choklad-karl i min kundvagn.

Kan stolt erkänna att det endast blev TVÅ små choklad.

Så det så.

Här fanns :

sprit

rejäla kött o fisk avdelningar - som en butik i butiken, här snackar vi hela grisar, bläckfiskar o mer därtill!

sprit

frysdisken rena upptäcktsfärden! Jösses.

sprit

raketer - dock bakom glas

mejeriavdelning i storlek med en vanlig "affären på hörnet"

sprit och.......en massa annat.

MEN! Kassadiskarna! Ack, ack, ack.

Problem Ett: låga, jag är 172 cm lång och tung....nästan. Men skit i det ;-)

Ungefär i lårhöjd. Visst, har man stora, tunga varor är det toppen - men är det inte bättre att behålla sådana varor på kundvagnen? Jepp, scanner på sladd fanns faktiskt.

Ner i kundvagnen - upp - ner till varubandet - upp - ner i vagnen - upp - ner till bandet - upp - osv! = som en fällkniv med problem *morrar*

Problem Två: kassörskan sitter med ryggen helt oskyddad mot kunden, här är det inte tal om trevligt småsnack med kunden, här får man ryggen direkt.

"Betala o dra" -  här är det inget "kunden är kung"....konstigt.

"Jem och fix" gick vi igenom, skulle absolut ha en speciell ljus-slinga till trädgården. Uppenbart en jäkligt populär slinga...var runt på flera butiker. (en smula tråkig butik...tycker jag)

Men hittade - inte den vi tänkt oss, en bättre (hoppas jag) 30 meter slinga ska väl duga. Får se hur det artar sig - lär komma ny storm på fredag, trist om det hela lossnar och flyger iväg. 

Gäsp! Trött. 

Härmed meddelas stolt att granen äro infångad.

Utan större bekymmer, inga borttappade stövlar, barn eller andra tillhörigheter.

Morgonen startade med ett skyfall av hagel - endast de yngsta i familjen upplevde dock denna händelse.

Vi - äldre - sov som små törnrosor i tornrummet. Rester av naturens infall låg kvar ute vid carporten, jösses, inget minihagel här inte.

Himlen såg mörk och lite snötyngd ut till frukosten, inget trevligt gran-jakts-väder direkt. Men, men, den som väntar på något gott, solen bröt fram och jagade bort skyarna på himlen.

På med kläder, koppla på släpet, stoppa in tre små grisar i bilen och "Mot SherwoodSkogen!"

Med lasso och andra tillhygge gav vi oss ut i skogen under höga rop - en gran ska fångas under glöggrus och allmän förvirring. Vi satsade på den allmänna förvirringen i brist på glögg. Likt löv i en storm spred vi oss ut i naturen, lite här och var hördes andra förvirrade gran-jägares brunstiga rop.

Konstaterade snabbat att de yngsta blev vilda av har-lortar (som fanns i mängder) och pyttepytte granar...typ till dockskåp. Vi kom också överens att hunden och katterna inte behövde en egen gran.

Den som söker han skola finna....och visst! Vi hittade den rackaren, försökte smita in mellan ett par andra granar, men det sket sig. Här var det vana spårfinnare som var den på spåren.

Under jubelrop vände vi tillbaka till försäljaren med vårt byte.

Vid gran-nät-maskinen fick vi reda på att: ".....mycket smalare att ta med sig"

Soldaten var fortfarande i gasen efter jaktens spänning: "Anna! Nå´t för dig att prova! ....bli smal..."

Den stackars försäljaren började svettas och stamma, flackade med ögonen och pep: "nej,nej du ser smal och bra ut..."

Mohaha!

Hur roligt som helst att se hans ansiktsuttryck, såg verkligen rädd ut!?

Vad är det för väder egentligen?

Ingen snö, bara regn och rusk så långt ögat når. Trädgården full av nedfallna grenar och pinnar efter stormen. Häcken ut mot vägen var fullt av papper (?) som någon slags modern julprydnad, nu har det mesta blåst vidare. Tack för det. Borde verkligen plocka upp skräpet....men det är så förskräckligt trist. Speciellt att vi helgen innan vinterstädat trädgården.

Snö hade fixat det problemet, döljer så bra. Och krattan kan vänta till vårstädningen! Och ljuset! Så mycket ljusare med snö! I vintertid kommer naturen mer till sin rätt om den får gömma sig under ett mjukt täcke av snöflingor.

Som det ser ut just nu - är det mörkt hela dagen! Skumt, åtminstone. Solen orkar inte genom molnen, som ser ut som gammaldags tunga täcken.

Och regn, regn....

Tur att det finns levande ljus, varm choklad och filtar i soffan.

Lurviga hundar och spinnande katter. Och kramgod karl  

I helgen ska vi ut och hugga julgran! 

Smågrisarna kommer imorgon (hoppas vi...) och dom är i julklapps-stämning. Önskelistorna är långa som ett par långkalsonger, har dock en liten misstanke: att egentligen önskar dom sig inte allt, men behovet av en rejäl lista är som en smittsam sjukdom hos barn. Antar att jag var likadan, även utan påverkan av tv-reklam...

Nu för tiden består min önskelista "bara" av  max 10 saker. Hatar att säga det, men "jag har ju det mesta redan" Låter som en gammal mormor när barnbarnen frågar vad jag önskar mig. Så länge jag inte säger "snälla barn" - så är jag underbart nöjd! Avskyr den frasen!

Tillbaka till granen! Det är ju ruskigt vad jag trillar in på en massa sidospår hela tiden.

Förra året var jag inte med vid julgranshämtningen, redan nu kan jag lova att det inte blir lika dramatiskt som förra året.

Dramatiskt och dramatiskt - mer Skoj-tokig upplevelse menar jag.

Så här var det: Snö, snö och snö. Drivorna låg meterhöga vid vägkanterna. Alla önskade sig en egen plog och robot som kunde skotta snö från ytterdörren till utedasset, typ.  

Ut i mörkaste skogen (hade betalt för granen såklart) klättrade, plumsade Soldaten med tre små arvingar. För en vuxen gick det ganska bra att ta sig fram, för dom kort-benade var det värre! Klättrade över drivor och åkte kana ner för snöbergen. Den perfekta granen hittades, och alla var helt överens att den skulle dom ha! Anar att det berodde på att alla ville snabbt in i bilens värme....

Granen höggs ner. Sedan började vandringen tillbaka genom skogen. Soldaten släpade granen efter sig och mini-soldaterna klafsade fram så gott det nu gick.

Då säger en liten snorig röst "jag har tappat stöveln."

? What?

I  s n ö n  i  s k o g e n - när den lossnade, det visste han inte. Så börjar skattjakten med en gammal stövel som första pris. Under den här jakten framkommer det att ungen har även tappat stövel nr 2. Och står i bara strumporna mitt i smällkalla vinter....med snöflingor virvlande runt öronen.

Det är helt sjukt, men stövlarna återfinns! Jag är djupt imponerad över deras sökteknik.

Jag hade slängt ungen upp på granen och stretat vidare. Orka leta genom all snö....

Helgen blir utan stöveljakt, det kan jag lova.

Förutom granjakt ska det mysas med varma lussebullar och halvtaskiga pepparkakor.

Om dom nu kommer...är inte ex-fruar det mest besvärliga som finns på vår jord, bortsett från obehagliga sjukdomar? Svar: Jepp.

Pratade med föräldraskapet idag, dom firade 40 - årig bröllopsdag i söndags. Jag frågade om jag skulle gratulera eller beklaga detta faktum. Det gick bra med gratulation - sa Modern, Daddy hann inte komma till tals   

Dagens Betraktelse

Nej, nej, NEJ! Ser på kultur nyheterna och får följa med på konstutställning... Jag är säkert en stelbent, tråkig, fantasilös konst-betraktare.

Dessa tavlor som visades, sa mig ingenting, blev varken glad eller ledsen. Bara en känsla av "e det lönt?" En mängd tavlor, bakom plexiglas, alla (?) med samma motiv, en avhuggen hand med tre tummar. Tavlorna var målade i olika färger det var det enda som gjorde att jag inte började gråta över den spillda tid som gick förlorad när jag tittade på tv-skärmen.

Helst vill jag ha tavlor med motiv! Natur, hus eller människor, det gör ingen skillnad. Så länge färgerna är tilltalande och där finns en längtan i målningen. En längtan efter det som varit, en längtan efter vad som komma skall.

Det låter lite sorgligt med ordet "längtan", men det behöver det inte alls vara.

Avhuggna händer och smältande klockor säger mig inte ett dugg.

Anar att jag kommer att få negativa reaktioner, men jag gillar lättsmälta tavlor. Från ljuva, ljusa toner till mörka, dystra färger..

Givetvis kommer då frågan, vad har jag på mina väggar?

(just nu är det mesta nerpackat, men normalt)

Min absoluta favorittavla är en 40plussare - i ålder - som hänger över min säng. Brun ram, helt flärdfri, inget glas. Ruggigt dumt att jag inte fått den inglasad! Har ju bara haft den i min ägo ca 20 år...

Motivet är mormor och morfars sista hus på landet. Där jag också bott nån sommar.

En grusväg sträcker sig inåt i tavlan, telefonstolpar följer vägen, en pil står i grönt.

Åkern är full med midsommarblommor. Ladan är stor och grön. Huset ligger där vit med rött tak...Månen hänger över taket, rosafärgad av solen. Himlen börjar mörkna, det ser regntungt ut.

Målaren som fångade en del av mormor och morfars liv heter Freeman och han bodde också i huset några år, honom kommer jag ihåg (bortsett från tavlans hjälp) pga hans hund Flickan.

Kommer ihåg när Flickan fick valpar - en massa valpar! Och jag blev erbjuden en valp! Tyvärr sa Modern nej.

Jag, mormor och morfar passade valparna en gång. Jag satt mest bredvid korgen och passade på så dom små inte trillade ur, ner på golvet.

Av någon anledning står det klart i mitt minne att valparna rev sönder mormors strumpa.

Nu är det dax för min tant-stund, På Spåret börjar strax :-)

http://victoriajul.blogg.se

www.countrybymail.se

Ni måste kika in hos Victorias Jul! Mysigt och hemtrevligt - och Jul-igt  

Och : tävlingsdax! Me lajki!