Direktlänk till inlägg 4 december 2011
Härmed meddelas stolt att granen äro infångad.
Utan större bekymmer, inga borttappade stövlar, barn eller andra tillhörigheter.
Morgonen startade med ett skyfall av hagel - endast de yngsta i familjen upplevde dock denna händelse.
Vi - äldre - sov som små törnrosor i tornrummet. Rester av naturens infall låg kvar ute vid carporten, jösses, inget minihagel här inte.
Himlen såg mörk och lite snötyngd ut till frukosten, inget trevligt gran-jakts-väder direkt. Men, men, den som väntar på något gott, solen bröt fram och jagade bort skyarna på himlen.
På med kläder, koppla på släpet, stoppa in tre små grisar i bilen och "Mot SherwoodSkogen!"
Med lasso och andra tillhygge gav vi oss ut i skogen under höga rop - en gran ska fångas under glöggrus och allmän förvirring. Vi satsade på den allmänna förvirringen i brist på glögg. Likt löv i en storm spred vi oss ut i naturen, lite här och var hördes andra förvirrade gran-jägares brunstiga rop.
Konstaterade snabbat att de yngsta blev vilda av har-lortar (som fanns i mängder) och pyttepytte granar...typ till dockskåp. Vi kom också överens att hunden och katterna inte behövde en egen gran.
Den som söker han skola finna....och visst! Vi hittade den rackaren, försökte smita in mellan ett par andra granar, men det sket sig. Här var det vana spårfinnare som var den på spåren.
Under jubelrop vände vi tillbaka till försäljaren med vårt byte.
Vid gran-nät-maskinen fick vi reda på att: ".....mycket smalare att ta med sig"
Soldaten var fortfarande i gasen efter jaktens spänning: "Anna! Nå´t för dig att prova! ....bli smal..."
Den stackars försäljaren började svettas och stamma, flackade med ögonen och pep: "nej,nej du ser smal och bra ut..."
Mohaha!
Hur roligt som helst att se hans ansiktsuttryck, såg verkligen rädd ut!?
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...