Mini-lussebullar på fusk-vis!

Kände mig vansinnigt sugen på att testa den där fusk-asken från Kungsörnen.

Och det blev hur bra som helst! Doftade saffran i hela huset.

Stora maffiga lussekatter tänkte jag kan bli för mycket imorgon, man bara äter och äter...så små minisar kan vara lagom att mumsa på.

Chokladbollar (fd n***rbollar) har jag oxå kladdat ihop, även dom i små munsbitar.

Några av våra fina julkort som trillat ner i brevlådan!

Söta S hade minsann pysslat ihop sitt julkort själv = 5 lussekatter i poäng.

Jul-en i tomtekruka står så fint vid de levande ljusen.

Katten kollar läget "-hmm, går det att tugga på?"

Hela mitt inlägg -typ två timmars arbete- försvann om julaftonens fröjder. Håller nu tummarna att kommande Julaftons fröjder fastnar på skärmen.

Den 24:e december är Julafton, med samma julmat och samma gäster + - några.

Gästlistan för lördagens Julafton:                    

Lilla jag

Soldaten

Soldat Modern

Soldat Fadern

Min egen Moder

och Daddy

samt 3 små grisar - Skuggan, Myran och Riddaren

Gästlistan till kommande Julafton:

Lilla jag

Soldaten

Soldatens Moder

Soldatens Fader

Min egen Moder

och Daddy

The Sis

Grannen med hönsen, tittar in efter arbetspasset

samt Vargen

Det är himla intressant att ha en Varg på gästlistan....

Julbordet i all sin glans!

Okey, så här såg det ut - lovar.

Fläskestek med knaprigt svål, rödkål, två sorters potatis, vinbärsgelé och sås.

Risgrynsgröt till efterrätt.

Gotte-bord.

Igår var det Malmö och Skanör som gällde i almanackan.

Det förstnämnda var trevligast! Bortsett att det tog en timme att ta mig från lägenheten till M:s hus!

Det fullkomligt kryllade av bilar och människor i staden. Julklapps-sökare. Oplanerade personer!

Och poliser, har aldrig sett så många polisbilar på en och samma dag. Antingen var det allmän rastning för bilar som gällde eller så var det något skurkigt på G.

Att titta på folk - det är ett kul tidsfördriv. Även om jag föredrar att slippa en massa okända i min närhet. Ett tvillingpar fångade mitt intresse först, i tjugoårsåldern, precis lika. Kläder, frisyr, örhängen, väska - allt. Dock var dom nog inte så goda vänner...höll avståndet till varandra på ett skojigt vis :-) Pratade inte, tror knappt de skänkte varandra en blick. Syskonkärlek?

Sedan har vi de två damerna på bussen som satt mitt emot mig, ena damens väska vilade så förtroendefullt på mina knän, mitt emot varandra platserna är inte byggda för oss med långa ben. När damen upptäcker väskan på mina ben blir hon lite förskräckt, jag ler snällt och säger att det gör inget alls. Tyvärr så pratade jag inte hennes språk, men försökte med gester visa min välvilja. Vet inte om det gick så bra, tanten envisades med att ha väskan uppdragen i hakhöjd resten av färden.

Sedan har vi de tre tonårsflickorna. Huva mig så unga och oskuldsfulla (?!) I fjortonårsåldern, på väg till skolavslutning gissar jag. Finklädda i minimala klänningar....(min Daddy skulle har frågat om de inte ville ha en grytlapp extra på sig...) Sminkade och piffiga i håret. Och fnissiga, så där man bara är innan jullovet när man är fjorton år.

Till slut nådde jag M:s hem, där jag fick en liten Älva i famnen och glögg i magen Härligt!  Julklappar fick jag! En fin bok om cup cake´s! Som jag dagen innan varit och bläddrar i! Och en så fin liten tjockis ängel med silverkrona på sina ljusa lockar. Undrar om det skulle föreställa mig? Den lilla knubbiga saken....

Lite då och då föll det snöflingor från himlen så vi var bara tvungna att gå ut. Och titta på julpyntade trädgårdar. Det är trevligt när alla har samma tema, ljus, glitter och tomtar! Sammanhängande, men ändå olika saker.

Pippi Långstrumps hus hittade vi, vilket hus!! Tinnar och torn! Var så himla sugen att knacka på och fråga om det gick för sig med en husesyns-runda. Helt fantastiskt! Tror inte det var speciellt gammalt, även om själva utseendet ville få mig att tro det. Gult! I trä! Lätt kunnat ha ett sådant hem.

Grannhuset var ett nybyggt schabrak, så där modernt trist. Men! En sak hade hade dessa husägare hittat på så käckt, och det var att inte sätta husnummret på väggen i siffror utan med bokstäver! Så fräckt. Så annorlunda. Jag har inte sett det tidigare, så ett poäng till ägaren.

Tyvärr hade jag inte kameran med mig, men hittade en annan bild :

Vill ha!

Även om huset inte syns ut mot vägen.

Genast dyker ett "problem" upp :

t r e h u n d r a å t t i o s e x

- är kanske lite väl långt att fylla en vägg med?

Sedan blev det en tur till Skanör, till min fina doktor Jenny. Visserligen stack sjuksyrran mig i armen och tömde halva mig på innehåll. Men något ska dom väl ha att göra. Vilken trevlig syrra! Första gången på länge jag inte svimmade av! Och det är högt poäng, tackade henne flera gånger för detta. Det är inte speciellt skönt att tuppa av, rekommenderar det inte. Usch.

Har återbesök den 27 januari, får se om dom hittar något skoj i mig. Typ.

The Sis, som skjutsade mig dit, var inte glad. Väntade i väntrummet, som var tomt när vi kom, men sedan fylldes på av en mamma och hennes tre kottar. en nyfödd.

The Sis fräste när jag var klar att lämna sjukstugan "-jä-la unge, först skriker den som f-n, sedan skiter den oxå!! Får jag vinterkräket - är det ditt fel!!"

Hemvägen låg i mörker, kvällsmolnen var över oss. Men vad gör det? Det finns ju lyktor på bilen. Eller?! Att det skitljuset är lagligt är helt sjukt. Min cykel lyser bättre! Ett tag hängde vi bägge två fram mot rutan för att se om det fanns markeringar på vägen...vart svänger man av från cirkulationsplatsen? Är det här? Eller blir det i diket? Visade sig vara vägen - skönt. Helljusen är bättre sa bilägaren. My ass säger jag. Vi provade att tända dessa - inte en bil blinkade oss!! För ingen i världen trodde det var helljus.... Och vi hade rejält med möte hela vägen till Malmö.

Annars absolut inget negativt om själva bilen! Den är fin! Fyller sin funktion. Jag sitter bra och flaket är ju underbart att lasta prylar på.

Med tanke på att jag inte har en alldeles egen bil ska jag inte komma med klagomål på andras. Men lite kul var det....att dundra fram genom Skåne, med lyktor alá ficklampa med kasst batteri....

    Julklappar!     

Shower gel, handkräm och body oil

från de små.

   Spelkväll      

Igår provade vi Skuggans julklappsspel; Settlers från Catan.

Inte så dumt.

Ljusmys     

Samma motiv, på kvällstid och på dagtid

Pellets till anna-pannan

Lycka till! ;-)

 - tjoho! ......typ.

För första gången i mitt liv upplever jag stress en julafton....nu förstår jag vad "alla" andra orerar om när det är jul. Penga-stress, julklappsstress, alla barns rasande höga förväntningar. Herre Jösses.

Maten är det som tur är Soldaten som ska sköta. Med lite assistans av mig. F-n inte lätt, är det något som saknas fräser karlen som en tekittel, och jag får känslan av det är mitt fel?!

Skrubbat toaletter och sopat golv och tvättar ungarnas kläder och lite annat smått har jag pysslat med så svetten rinner. Märkligt är det - städar just Där, vänder mig om, och rörigt igen?! Vad händer? Plocka, plocka, lägga undan i evighet - Amen.

Oj då, där har det hamnat en ask med färgpennor, städade jag inte undan dom nyss??

Fläskesteken står i ugnen, gröten puttrar på spisen, potatisarna skalade.

Kvar: koka potatisar, fixa till sockerpotatisen, rödkålen, sås av skyn....o lite till.

Eftersom det är dansk julemat vi kör på är det inget krav på julmust, glögg eller Alladinask.

Så det blir vatten, öl eller saft till maten.

Den 24:e ska vi dock ha julmust, glögg och pepparkakor! För det tar min Moder med sig! Tack för snälla föräldrar som ställer upp, även när jag gått och hittat karl och tre små julgrisar!

 God Jul  

Ja jösses, återkommer med rapport senare...om jag orkar :-)

Imorgon är det Julafton hos oss. Och igår kväll på någon på att det saknades en klapp...

Så det det får bli en tur i affären idag igen. Om någon lyssnade på mig så skulle det inte blivit så!

Fy, nu låter jag självgod - kunde faktiskt varit på mer och inte blivit småputt vid ointresset från Soldaten, som jag tog som ointresse i alla fall. Nu så här lite efter vår shoppingrunda så kan jag inse att han var bekymrad! Inte ointresserad.

Det är den där skattkistan som skramlar tomt, och enligt tingsrätten ska barnen fortsätta "leva i den standarden dom är vana vid." Och det fungerar inte, kvinnan som är mor till smågrisarna får så pass mycket av våra slantar att det blir inte över något till den standarden dom är vana till.... Nu är det snälla små barn och begär inte oxfilé och champagne. Men...jag är himla orolig att dom ska tycka det är snålt under julgranen...hade jag kunnat skulle dom fått så mycket mer! Soldaten blir såklart nedstämd när det inte kan vara "som vanligt". 

Som tur är kommer deras farmor och farfar med klappar och mina föräldrar, även dom med klappar, pust :-)

Jag vet, jag vet - julens innebörd är inte gåvorna, men förklara det för en 5,6 och 9 åring...som har fått en viss vana gällande presenter och upplevelser. Att vi firade hela sommaren hemma var lite skumt....men vi försökte göra det bästa av sommaren - trots ihållande regn. Och det var surt! Vi som har fina poolen.... Själv föredrar jag spendera semester hemma, så jag trivdes utmärkt.

Vi har kalas i trädgården, hela kommunens gråsparvs-släkten har en hejdundrande fest utanför fönstret.

Spänt upp som en lång tvättlina med massor med talgbollar!

41 stycken bollar gungar där ute till pippisarnas glädje.

djungeltrumman är i gång, så det kommer säkert flera

Sitter här och bläddrar runt bland olika bloggar, vansinnigt kul och lite spännande att se vad andra skriver om. Och vad de gör för pyssel! Vilka fantastiska smycken (och annat) jag hittar här. Vill ha!! Hade det funnits utrymme för våldsamt slöseri så hade jag shoppat loss. Lätt.

Hittar även mer ledsamma bloggar, hur besvärligt livet kan vara....hur orättvist det kan kännas. De som berör mig mest är de skrivna av unga...hur deras liv har gestaltar sig. Hur de ser framtiden. Vad de har varit med i sina korta liv. Skulle vilja göra något, med vad? Känner mig nästan lite skamsen över min egen barndom...roliga semestrar, långa sommarlov, mamma hemma, julklappar i överflöd - inga större trauman eller olyckliga händelser.

Givetvis var vi också ovänner och bråkade så det skallrade i fönsterna. Men det gick fort över.

Jag, Daddy och The Sis.

1979

Något slott i fina Sverige.

Modern höll sig helst bakom kameran :-) precis som jag själv gör nu för tiden, undrar om kameraskräck går i arv...

Katten Vanessa ligger här bredvid mig på bordet och sparkar på min hand - hur dum får jag bli?! Pilla på datorn istället för på henne?! Tänker kattskrället.

Igår var det den 14 december!

Och vad skulle hända då?!

Precis!

Vi var hos ett medium, människan var oerhört trevlig, rekommenderas varmt!

Vi var fem fnissiga brudar i en bil, lite trångt i baksätet, men artig som jag är arbetade jag intensivt på att hålla in mina kroppsliga girlanger ;-) en av tjejerna hade jag inte träffat förut, och det där trevliga hände : kändes som jag känt henne hur länge som helst! Jag älskar den känslan! Vi pratade nästan i mun på varandra   

Med GPS:en i näven körde vi ut i regniga Skåne. Givetvis hamnade vi fel....skräp med GPS:er!! I fel samhälle till och med, haha. Men det löste sig, är inte riktigt säker på hur men fram kom vi och bara 10 minuter för sent. Kan det varit en högre makt som hjälpte oss? Varför inte.

Mediet - rätt ord? - visade sig vara en ytterst trevlig kvinna. Hon klämde några svordomar och tog en cigarett - me lajki.

Och, hon hade dukat fram goda smörgåsar, kaffe och choklad. Ytterst gästvänligt.

Själv hade jag turen att få TVÅ besökare, tackar för det.

Mediet, sa att besökaren var till mig, och började beskriva utseende och personlighet. Lite fnissig blev hon allt när farfar (som det var) envisades med att visa sig själv som yngre - och med mycket och mörkt hår....hehe.

Det kändes helt galet att höra någon, som inte känner mig eller farfar, berätta så ingående om utseende och annat...

Vad farfar ville säga:

Han brukade vara här hemma hos oss, berättade lite hur det såg ut!

Menade att det var dax att ta tag i målning, tapetsering och att fixa klart allt smått som bara ligger. Och det har han jäkligt rätt i, jo jo men. (han var målare o allmänt händig)

Han sa oxå att det var ett bra hus, med glädje i! Och att de var tre stycken som hälsade på, och inga andra andar fanns i huset, fast det "visste" jag innan.

Han tyckte även om mina kläder jag hade på mig :-) men tyckte jag skulle ha något litet med färg! Rött, rosa, cerise. Antingen som sjal, scarfs eller band i håret.

Så idag hade jag mina rosa scarfs när vi var ute.

Musik! Han hade återupptäckt musiken! Och det var han otroligt glad för, och rekommenderade mig att röra mig till musik.

Dans eller träning, det gör gott.

Med tanke på alla timmar jag lagt på dansgolv och träning i yngre dagar - så borde jag kunna locka fram den där glädjen att skutta runt...tycker jag.

Kommer inte riktigt ihåg allt som sades...

Roligt var, att efter mediet tackat farfar och skulle fortsätta med nästa tjej, då kommer farfar tillbaka :-)

Bärandes på ett gammalt gökur!

Mediet "-har du ett gökur?"

Jag "- nääää, men vi letar efter ett...."

Farfar hälsade att vi skulle komma att hitta det vi söker!

(vad Soldaten söker, egentligen)

Mediet gick vidare och talade till de andra, så var det då bara en kvar att komma med hälsning till. Hon började berätta om besökaren, utseende, personlighet mm

Jag lyssnar inte så noga, men så börjar det pirra kroppen på ett konstigt sätt! Jag lyssnar....men! Det är ju min farmor!! Så jag säger det. Mediet tittar på mig och säger att det brukar bara komma en åt gången. Men farmor var fräck hon, och ställde sig vid sidan av den sista tjejen vid bordet, hihi.

Farmor hade inte så mycket att säga, tyckte dock att farfar gott kunde frågat om hon ville med...   

Farmors meddelande:

Det skulle inte skada om jag tog och pustade silvret (bestick)....om jag nu har fina saker så ska det glänsa! Annars var det ju ingen vits med att duka fint!!

Sedan var det ju den där toaletten...ganska räligt att ha kattpottan där vi människor också gick på toa. Inte nog med att det var grus på golvet - det luktade ILLA oxå!!

Farmors förslag var att gömma undan pottskrället, men vart?!

Det måste ju vara någonstans där katterna kan nå den. Utan att behöva gå byn runt.

Huset fullt, alla samlade och på lördag leker vi julafton!

klart-slut

Glad över de tre små grisarna!

Så illa kan det välan inte vara?!

Jag som aldrig förstått vitsen med att skaffa barn...

Nej då, mitt val här i livet står kvar! Lika fast som när jag var yngre.

Sorry, alla ni som sagt att det är ju klaaart att jag kommer att ändra mig.

Jo, pyttsan.

Men, lite stänk av moderskörlek kan jag känna ändå, visserligen har det alltid gällt husdjuren - men ändå, va?

Till saken:

Soldaten tog till Ljusfesten igår för att kolla in sina små i lussetåget.

Ungarna hade kommit gående runt skolan med ljus i händerna, lärarna med facklor och mina tre små grisar kom hand i hand med varandra   

Efteråt, kom minsta grisen (riddaren) fram och pussade ihjäl Soldaten  

Och sa att han ville följa med honom hem istället.....

För att det var godare mat hos oss.

Och vem är det som lagar middag i det här huset? Jajamänsan, det är allt undertecknat!

Fånigt kanske, men jag blev så himla glad!

Visserligen gör jag världens godaste potatismos - säger dom.

Och idag pratade Soldaten med sin Fader (Skotten som hamnat i Danmark), om julklapp till Skuggan (äldsta julgrisen)

Han sa :

"-Ska höra med Anna vad Skuggan önskar sig, eftersom hon har mer koll."

Jepp, jepp - här sitter tanten med koll på ungarnas önskningar och begär.

Ibland....

Typ....

Mina Egna små hjärtegryn, som små, små kattungar.

Söta som honung och helt bedårande.

Idag blev det en bättre julshoppingsrunda, tack gode gud. Hamnade på Burlövs Center, som alltid när jag kommer dit är det först ett besök i djuraffären som gäller.

Inte sju vilda hästar kan få mig att missa det. Jag är dvärghamster-besatt....märklig sjukdom, jag vet.

Men så är det, enda botemedlet är att ge efter för suget! Har haft ett gäng hamstrar, speciellt en liten rackare - Linus - var en riktig liten personlighet! Hade ingen aning om att sådana småkryp kunde vara så olika i sinnet. Den här pysen var social så det var pinsamt, han var till och med med på fester....även om den stackare åkte i golvet vid ett festtillfälle. Stora starka män borde inte bli rädd för att hålla i en hamster....och inte rycka till som en tok när Linus rörde på sig - lite lätt!

Han brukade springa runt i lägenheten i en "kula/boll" - hamstern, inte han som blev rädd.

Några kassar klappar blev det, såg inte så mycket ut. Men vi har beställt några stycken, som förhoppningsvis kommer innan den 24:e - för min del. Soldaten har det värre, julafton med de små nu på lördag, hoppas deras grejer hinner fram.

Dvärghamster