Dagen började med att jag lärde känna mitt nya husdjur bättre...frågan är dock vad han tyckte om mig. Att dängas ner i golvet är kanske inte det han hade tänkt sig. Det är (var?) ett sådant där husdjur man bär med sig på axeln. Nej, nej inte en papegoja - herregud vad sådana skräpar ner och väsnas. En Spindel. Var det. På min axel.

Eftersom jag inte efterlyst just den arten att slösa kärlek över så tackade jag för erbjudandet och, som sagt, dängde ner stackaren på golvet.

Vad jag undrar mest över är  v a r ifrån den kom. Inte sjutton är här så det hänger sjok av spindelnät från taken, inte heller startade jag dagen med att krypa omkring i skumma vrår eller längst inne i gammel-förådet. Mitt säkraste tips är - och det är lite otäckt - i går kväll slängde jag kläderna på den största gullegrisens (dvs Skuggans) säng...

Kanske ska bädda om och kolla under kudden innan gullegrisen kommer hit igen (+ min egen säng)

Tacka vet jag husdjur som märks! Som inte kan tassa in under kudden eller sitta och lura i ett hörn.

Som katten här bredvid mig - hon ligger på bordet med huvudet på min vänstra hand. Med risk att bokstäverna hamnar lite hejsansvejsan, så skriver jag med den också.

"Släpp-ut-mig-jag-skriker" - katten ligger och sover bakom sin favvo soffa och jycken snarkar och pustar under bordet här.

Och egentligen har jag inte tid att sitta och glo på skärmen och lyssna på P3. Äsch! ;-)

Vill ni se min lista med grejer jag "måste" göra innan jag tar tag i det jag Verkligen måste göra?

Jag älskar listor!

• Dammsuga
• Mata LusseKatten i carporten
• Plocka in krafs som ligger och skräpar på altanen.
• Klippa klor *suck*

På tal om ingenting, så måste jag visa vilka blommor som växer så det är tokigt i fönsterkarmen.

Orkidéer - själv brukar jag sakta men säkert ta livet ur sådana, men Soldaten han kan han! Undrar om det är sk gröna fingrar eller om växterna känner att det är bäst att lyda order och växa på.... Fundering nummer 2: undrar hur orkidé stavas...

Den lilla tanten som snarkar under bordet, här med Vilt Öga :

I går när jag vaknade hade - tack o lov - häxan satt in mockasinerna i garderoben och tagit kvasten till sydligare breddgrader.

Soligt väder, så vi tog droskan ut till naturskönt område för att springa av oss lite. Det var fler än vi som kommit på denna briljanta ide´, men eftersom övrigt folk uppförde sig väl gjorde det inget.

Vi skuttade över stock och sten, som en flock kor stormade vi fram...skrämde slag på alla djur som skulle kunna tänkas vistas i närheten. Om dom inte var döva. Mitt eget intresse att klättra på allt eller tjuta i extas över en fin pinne - har dalat med åren. Synd.

Jösses, det var besvärligt att ta sig över omkullfallna träd, stramade lite oroväckande i byxbaken. Men det gick, både jag och brallan var hela vid hemkomsten.

Minsta Grisen; blivande Riddare - föll som en fura i höststorm över ett mindre träd. Och blev liggande med blodet rinnande. Gråten ekade bland träden. Vid närmre undersökning visade det sig att på handflatan fanns Såret! Knappnålshuvud-stort med en stackars väl utpressad bloddroppe. Blivande Riddaren var handikappad i säkert en timme. Efter löfte om utfodring - så gick det över.

:-)

    Ett litet torp vi kom förbi på vår höstvandring.

    Middagen nästan fixad, bara leta efter älgen.

Vid ett enormt gammalt (stort) träd, en ek?, låg en liten rackare och solade sig. Så kom vi då och förstörde siestan för honom...inte snällt! Men det är så länge sedan jag sprang på en orm eller en snok.

Annat var det när jag var liten, det rent av vimlade av ormar! Vet inte hur många gånger mina barfotafötter var i fånig närhet med kreaturen. Hur och varför jag aldrig blev tuggad på?....tur eller så såg jag inte så skrämmande ut.

Sur-Häxan - det är jag det.

Herre Gud vad jag har varit IRRITERAD och allmänt trött på omgivningen!!

Ahhhhh!! Hur attan får jag ur ilskan som bubblar som kolsyra i hela mig...det är så det syns på skinnet.

Jag blir galen.

Önskar hela världen dit pepparn växer!

Önskar att jag kunnat ta min ilska och irritation under armen och antingen kastat ut skiten genom fönstret eller tagit betäckning under täcket....

Men näääää - inte idag. Skulle ju vara snäll, hjälpsam och lekfull torsdag till söndag...har gått så där. Stackars de tre små grisarna, har bara fräst på dom, "tvätta händerna, lek inte med maten, skrik inte, kasta dig inte mot katten, lägg smutstvätten i korgen, kissa inte på kanten, släck lampan efter dig och men jösses unge, underhåll dig själv lite..." - Antar att jag får be om ursäkt. Någon dag. Ännu är jag på krigsstigen och mina moccasiner är snart utslitna.

Inte nog med det, skulle utfodra dom endast med spaghetti och ketchup till middag idag (trött på klagomål och pasta äts utan gnyn) Då ryckte Soldaten in med full styrka och tog över avdelningen Köket. Så dom fick köttfärsbiffar oxå. Gott - men jag hade klarat mig med spaghettin....SÅ DET SÅ!!! Ha!

Och denna tunga - satan vad den glappar när jag är Häxa. Inte bra alls. Direkt efter glappet tjoar mitt förstånd till - men då är det ju för sent.

Inte så att jag sagt elaka eller otäcka saker till någon - men sagt FÖR MYCKET i vissa situationer....

Varför, varför kan inte irritationen och ljudnojan (allt över normalt samtalsljud ger mig rysningar i kroppen) dra på semester....Varför kan inte alla tala tyst och fint, och helst smyga fram på livets parkettgolv?! Aldrig skulle något trilla med en smäll, aldrig skulle någon stå och idiot-skrika utanför ett sovrumsfönster, aldrig skulle någon leka djungel-trumma med bilens tuta...

Ä det PMS? 

Jo, men du, det är inte helt omöjligt!

Hurra i så fall! Jag är kanske inte galen ändå!

Längtar efter övergångsåldern - typ ;-)

Hata Hormoner.

Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!! Jag tror jag vill slåss!!

Fredag och jag är slut som människa! Vaknade lite lagom snorig och olustig...men tog tag i dagens måsten ändå. Man är ju strong! Typ...

Dammsuga, svabba, tvätta, baka hastbullar och plocka hundbajs från tofflan.

Först var solen framme och piggade upp, visade glatt var jag missat dammet - tackar ödmjukast för det. Nu kommer det ett gäng tråkiga moln svävande och samlas i ett stort sjok ovanför oss.

Skit samma, hängde tvätten inomhus. Lika bra.

Förresten så har snoret försvunnit, bara pyttelitet ont i halsen. Det kan jag leva med.

Även om jag har en Skugga precis framför mig, bakom mig, precis överallt - som snorar, hostar och har sig. Funderar på munskydd och att doppa mig i handsprit...;-)

Jag har sedan 1999 varit i gång med att tjata om Egen Jycke. Stackars de som fått stå ut med tjatet, måst se på bilder med små skönheter...

Att det ska vara en liten hund har jag bestämt mig för, för länge sedan. En sk cykelkorgshund. Ska sitta i korgen med fladdrande öron i vinden.

Jycken här i huset är alldeles för stor för det och min "lillebror" var för tjock och säkerligen vansinnigt ovillig till sådana äventyr.

Soldaten här i huset har en sorglig förkärlek till stora, starka hundar.

    Så här kommer det väl att se ut.... : )

 Bild lånad från vawaland.se

Bild fr lokaltidningen.se -  dogbreedinfo.com     -      mondoblogg.se

Och NIX har inte någon fånig dröm att släpa omkring djuret i tjuziga väskan och styra ut den lilla i massa bling bling (jo kanske på skoj, för ett foto eller liknande) Inte heller ska hon heta Tinkerbell....

Varför jag inte hämtat hem en liten rackare, har haft en DEL år på mig som sagt, ville ha rätt arbete för vara hundägare, ville ha en "massa" extra slantar på banken vid fall av sjukdom eller så. Till bra försäkring, till bra mat, ja ni vet.

Önskelistan till jul är nu utökad med : Öronproppar - av bra kvalitet.

Fotografen kom, fotade och gick. Trevlig. Hoppas nu bilderna blir bra och att solskenet inte avslöjar dammtussarna jag missat! Ska bli kul att se dom. Bilderna alltså! Fotografera på lilla toaletten var inte lätt - en stund stod fotografen inne i duschen.

Det har blivit mer pyssel i pärl-skrinet. Det är terapi på hög nivå - om man inte välter ut en ask med små, små pärlor. För då blir det genast komplicerade känslor, mys-pyssliga ersätts av svordomar och irritation...så det låter jag bli. Peppar peppar ta i trä.

Hängen                                  Hänge                           Armband med lås

Örhängen

Huuu! Solen skiner men jag fryser ändå : ( Trots strumpbyxa, knästrumpor och tjock-klänning.

Just det ja! Ska leta fram lite vantar och andra vinter attiraljer som det börjar bli dax för. Stövlar, dock utan foder, invigdes för ett par dagar sedan...tja,bättre än att behöva klafsa runt i gummistövlar.

Sovit i Stora Staden inatt, nu längtar jag ut till landet och den folk-fria utsikten...

Jag har fått en  Award av SajberLena! Här satt jag och kände mig lite ensam och alldeles pigg - vaknade klockan FEM....sådant sysslar jag inte med egentligen.

Okey då! Måste avslöja min okunnighet gällande datorer...Hur i hela friden LÄNKAR jag till de andra bloggarna?! Nu har jag bara rätt o slätt skrivit deras adresser och hoppas inget blir ledsen för det!! - OK! Har läst på, och hoppas INNERLIGEN att det blivit rätt....

Reglerna lyder, när du fått Awarden ska du länka den till den du fått den av, fullborda de fem meningarna samt skicka den till fem andra bloggare.

1 När ingen ser eller hör mig...pratar jag högt och innerligt med mig själv eller med tv:n. Givetvis kliar jag mig i näsan! Sedan sjunger jag - inte bara i duschen. Mer hjärtligt än bra.

2 Jag går aldrig hemifrån utan...oj! Gärna en stor väska med bra att ha saker. Det "vanliga" som nycklar, mobil och plånbok + handsprit, trosskydd, läppcerat, almanacka, en frukt (om blodsockret sjunker) och säkert lite till!

3 Min blogg heter som den gör för att jag...bor i en dunge : ) Det var Grannen med hönsen som på en kräftskiva sa att dom nere i byn kunde gott undra vad "dom uppe i dungen har för sig" - det var tal om rena kollektivboendet.

4 Om jag vågade skulle jag...öppna en loppis!! En alldeles egen!

5 Om tio år kommer jag att...vara gammal och gungstolen gjort sitt inträde i mitt liv på riktigt! Nej, jag vet inte, att tänka så långt framåt kan jag inte...det har jag gjort förr i livet - och det har aldrig slutat lyckligt. Pass!

Skickar vidare till fem andra bloggare jag är nyfiken på :

skanz.bloggplatsen.se

endyrbartid.bloggplatsen.se

wifeey.bloggplatsen.se

lillajagbara.bloggplatsen.se

Måndag.

Eftersom släpet har körförbud och nu blivit lagat så tänkte vi oss en tur till besiktningen med den.

Färden dit gick hur bra som helst, vi pratade skräp och lyssnade på radion. När vi kom fram stiger Soldaten ur bilen....men är lika snabbt tillbaka. Jaha ja, en liten grej på släpet hade trillat av! Som borde vara på vid besiktning...

Så vi vänder tillbaka, kör samma väg, envist stirrande i marken. Hade vi tur skulle den där saken ligga fint och vänta på oss, så där lite snyggt och lättplockat vid vägrenen. Men det gjorde den givetvis inte. Med vår tur så har den säkert tagit ett rejält skutt av glädje att vara fri, ut i dikeskanten och sedan vidare in i en kohage. Inte för jag lider av någon direkt ko-skräck, men att ge mig in och snoka runt bland okända kor ligger inte för mig.

Nåja, väl hemkomna fixar det sig ändå, minsann om det inte finns en till sådan där grej! Ut på vägen igen, kommer fram - med alla saker som bör finnas på släp - får där veta att dom gör inte besiktningar på just släp... Men kanske om vi talade med The Boss så kunde det fixa sig...han var dock inte på plats, fick mobilnummret. Tack för det.

Ringde, -"ring imorgon" så skulle han se om det gick att trolla med knävecken.

Blev inte riktigt som vi tänkt oss idag, men tröstar oss med att än står vallmon i full blom! Fantastiskt! Lupinerna som blommade för andra gången det här året börjar nu vissna ner och se skröpliga ut.

Imorgon blir det ändå en tur till Lilla Hålan för att plocka lite saker från den givmilde som gillar köra grävskopa. Man ska hjälpa varandra och vill han nu rensa sitt område på bra saker så säger man inte nej ; )

På onsdag är det STORstädning inför fotografen ankomst till lägenheten. Han kommer på torsdag och så länge ska väl damm och annat otyg kunna hålla sig under mattan och soffan.

På torsdag kommer även de tre små grisarna - får se vad dom tar med sig. Tjo och stimm eller förkylningsbaciller......

Önskar att jag var en fena på att virka och sticka! Tänk att kunna sitta och fixa en mysig tröja eller en söt grytlapp. Ser så lätt ut för de som kan. Som sitter med sitt garn och stickor framför tv:n, bara slänger en blick då och då på stickningen...eller varför inte tvärtom. Åker buss, bil genom underbart landskap men det enda som intresserar människan är stickningen!

Har ni försökt begripa ett stickmönster någon gång? Jag blir hysterisk och inser att jag borde gå om småskolan. Rena grekiskan.

Men nu har jag snubblat över en sida här på InterNet:et ;-) som visar hur det ska gå till. Lägga upp maskor, rätta och aviga - det kan jag! Men att ta in en maska och liknande kan jag inte. Så en dag ska jag försöka. Virka har jag inte hittat någon bra instruktion på, har en idé att virka en väska.

Visst är det bara gungstolen som saknas! Gråa hår har jag, katt har jag, öppen spis har jag = Tant :-)

Så istället har jag sysselsatt mig med en gammal låda full med pärlor och trådar. Roligare än det låter! Rena terapin. Det växer fram både armband och halsband, ibland blir det bara skräp av det och då är det bara att börja om igen.

Halsband!                       Armband!                              Armband!

Armband!                          Armband!                            Armband!

Jag är tokig i smycken som inte behöver några lås utan fästs med knutar, och genom det kan storleken regleras så mycket lättare. Speciellt bra på halsband. Ibland vill jag ha det långt och ibland mer i halsgrops-längd.

Armbandet i mitten här ovanför, visst är den söt?! Den lilla hunden, som jag först trodde var Mumin på alla fyra.... :-)

Om jag har för lite att göra om dagarna? Det är möjligt, men är fullt nöjd.