Direktlänk till inlägg 28 oktober 2011
Dagen började med att jag lärde känna mitt nya husdjur bättre...frågan är dock vad han tyckte om mig. Att dängas ner i golvet är kanske inte det han hade tänkt sig. Det är (var?) ett sådant där husdjur man bär med sig på axeln. Nej, nej inte en papegoja - herregud vad sådana skräpar ner och väsnas. En Spindel. Var det. På min axel.
Eftersom jag inte efterlyst just den arten att slösa kärlek över så tackade jag för erbjudandet och, som sagt, dängde ner stackaren på golvet.
Vad jag undrar mest över är v a r ifrån den kom. Inte sjutton är här så det hänger sjok av spindelnät från taken, inte heller startade jag dagen med att krypa omkring i skumma vrår eller längst inne i gammel-förådet. Mitt säkraste tips är - och det är lite otäckt - i går kväll slängde jag kläderna på den största gullegrisens (dvs Skuggans) säng...
Kanske ska bädda om och kolla under kudden innan gullegrisen kommer hit igen (+ min egen säng)
Tacka vet jag husdjur som märks! Som inte kan tassa in under kudden eller sitta och lura i ett hörn.
Som katten här bredvid mig - hon ligger på bordet med huvudet på min vänstra hand. Med risk att bokstäverna hamnar lite hejsansvejsan, så skriver jag med den också.
"Släpp-ut-mig-jag-skriker" - katten ligger och sover bakom sin favvo soffa och jycken snarkar och pustar under bordet här.
Och egentligen har jag inte tid att sitta och glo på skärmen och lyssna på P3. Äsch! ;-)
Vill ni se min lista med grejer jag "måste" göra innan jag tar tag i det jag Verkligen måste göra?
Jag älskar listor!
På tal om ingenting, så måste jag visa vilka blommor som växer så det är tokigt i fönsterkarmen.
Orkidéer - själv brukar jag sakta men säkert ta livet ur sådana, men Soldaten han kan han! Undrar om det är sk gröna fingrar eller om växterna känner att det är bäst att lyda order och växa på.... Fundering nummer 2: undrar hur orkidé stavas...
Den lilla tanten som snarkar under bordet, här med Vilt Öga :
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...