Direktlänk till inlägg 21 oktober 2011
Fredag och jag är slut som människa! Vaknade lite lagom snorig och olustig...men tog tag i dagens måsten ändå. Man är ju strong! Typ...
Dammsuga, svabba, tvätta, baka hastbullar och plocka hundbajs från tofflan.
Först var solen framme och piggade upp, visade glatt var jag missat dammet - tackar ödmjukast för det. Nu kommer det ett gäng tråkiga moln svävande och samlas i ett stort sjok ovanför oss.
Skit samma, hängde tvätten inomhus. Lika bra.
Förresten så har snoret försvunnit, bara pyttelitet ont i halsen. Det kan jag leva med.
Även om jag har en Skugga precis framför mig, bakom mig, precis överallt - som snorar, hostar och har sig. Funderar på munskydd och att doppa mig i handsprit...;-)
Jag har sedan 1999 varit i gång med att tjata om Egen Jycke. Stackars de som fått stå ut med tjatet, måst se på bilder med små skönheter...
Att det ska vara en liten hund har jag bestämt mig för, för länge sedan. En sk cykelkorgshund. Ska sitta i korgen med fladdrande öron i vinden.
Jycken här i huset är alldeles för stor för det och min "lillebror" var för tjock och säkerligen vansinnigt ovillig till sådana äventyr.
Soldaten här i huset har en sorglig förkärlek till stora, starka hundar.
Så här kommer det väl att se ut.... : )
Bild lånad från vawaland.se
Bild fr lokaltidningen.se - dogbreedinfo.com - mondoblogg.se
Och NIX har inte någon fånig dröm att släpa omkring djuret i tjuziga väskan och styra ut den lilla i massa bling bling (jo kanske på skoj, för ett foto eller liknande) Inte heller ska hon heta Tinkerbell....
Varför jag inte hämtat hem en liten rackare, har haft en DEL år på mig som sagt, ville ha rätt arbete för vara hundägare, ville ha en "massa" extra slantar på banken vid fall av sjukdom eller så. Till bra försäkring, till bra mat, ja ni vet.
Önskelistan till jul är nu utökad med : Öronproppar - av bra kvalitet.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...