Söndag, sov till jag vaknade...

Frukosten var inte den nyttigaste kanske, men god. Kaffe med massor med mjölk och varma hastbullar. Mums. Hemma hos oss äter vi inte frukost bakom stora papperstidningar utan vi sitter mittemot varandra med påslagna datorer...och två katter på bordet, jycken får finna sig i att bli på golvet. Ibland pratar vi med varandra eller visar något galet på skärmen. Tycker om att ta det lugnt och ha det tyst innan jag kommit i form. Efter mjölk-kaffet och de fantastiska hastbullarna hade jag piggnat till så pass att jag orkade ta i tu med röran som av någon mystisk anledning gror ihop sig under natten. Inte vet jag vem som härjar runt och strör disk, kläder och annat runt i huset. Men någon är det. Och det är inte jag.

Med tanke på det vackra vädret vill vi ut och rasta bilen, en tur till Malmö bjöd vi bilen på. Eftersom det närmar sig Fotograferingsdagen för lägenheten så var det en del saker och låder som ska bort - fyllde bilen. Soldaten är ju så praktisk och finurlig så allt (utom en stol och en hylla) fick plats. Hurra!

I nästa vecka är det storstädning som gäller, åtminstone putta dammet under mattan. Fönsterna är klara, putsade jag i fredags - ett hurra för det också.

Ska beställa fint väder - ser alltid trevligt ut i lägenhetsannonser om det är ljust.

  Ungefär så här såg det ut...

Lånad bild

Ska bli skönt att bo på riktigt här och inte ha lägenheten att tänka på, har märkt en tendens att i sista minuten komma på att avgiften kanske ska betalas även om jag inte är där så mycket...trivs inte så bra där längre. Men det beror säkert mest på att mycket av mina saker, kläder är Här. Och att odjuren flyttade hit redan i somras, olidligt tyst i lägenheten utan dom.

Här kommer jag närmre himlen.

Här kommer jag närmre livet.

Här kommer jag närmre mig.

Morgongymnastik är något jag aldrig ägnat mig åt. Men idag så....

Där står jag framför spegeln i hallen och försöker hitta ett bra ansiktsuttryck att möta dagen med. Tyvärr har jag ett problem med att det går att läsa mig så lätt om det är något/någon jag ogillar...besvärande problem. Lättsam, glad och snäll - det är vad jag försöker utstråla.

Nåja, där står jag och ser snäll ut...i min ögonvrå, precis bredvid döda vinkeln, flaxar något till.

Suck, ute i katternas rastgård har en pyttefågel tagit sig in. Och fastnat mellan de dubbla näten längst ner (säkerhetsåtgärd, så ingen uteliggar-katt kan peta in sina skitiga tassar) Plockar loss den lille rackaren, så där lagom lätt, ett himla flaxande på kräket. Får upp den ur "fällan", nu är det så att jag måste ta fågeln genom hallen för att kunna släppa den fri. Den har tagit sig in genom "taket" som har mycket större nätruter, och dit når jag inte! Det är högt som en kyrkosal.

Tramsar runt på utegården jamsande något om "lilla, lilla pippin, kom till tant Anna", får tag igen. Hurra! Går in i hallen - då börjar jycken skälla och då får katterna låtsas-panik (matte! rädda oss!) och rusar omkring. I den villervallan tappar jag fågeln...som genast känner luft under vingarna, tar chansen och sticker. Upp på andra våningen. Jaha ja, där gör den ett bra val och sätter sig vid fönstret så det är att öppna och putta ut kraken.

Men, oj! Vad mjuk och len den var att hålla i.

Ute-gården med innekatten, fd stadskatten, Vanessa

Lovade att visa alla prylar till playmobil-lek som invaderat hemmet.

Ett stort tack till den givmilde som lät mig plocka på mig en massa : )

De tre små grisarna såg glada ut när dom fick se alla gubbar och grejer - fint uppställda av undertecknat. Söndagsmorse sov vi gamla, till halv tio tiden! Utan att någon kom tassande och ville utfodras...dom satt snällt och lekte inne på lillgrisens rum. Som tre små gullegrisar <3

I dag är jag i Stora Staden...sådär lagom kul. Mycket buller och brak! Tänk så fort jag vande mig till lugnet i Dungen... Inte speciellt mycket naturljud här i stan. Men en uppsjö av fordonsljud  och annat oväsen jag tillskriver djuret människan. Måste folk välla fram i skyddad grupp och bröla som brunstiga älgar?! Traska lite mer stillsamt och prata i trevlig samtalsnivå - bara ett tips, inget krav. Jag har säkert tillhört flockdjuren och brölat irriterande jag med...det är lite skämmigt att tänka på! På mig gick det - tack o lov - över med ålderns vishet.

Nu sitter jag här som en åldrande Allvetare och slänger ur mig kloka ord och citat. "-Oj, oj det var bättre förr! På m i n tid....och jag har då  a l d r i g..."

osv osv.

Sitter framför brasan med mina långa gråa flätor hängande över axlarna, varm pläd om benen en varm kopp te i handen. Över glasögonen på nästippen plirar jag ut över min (obefintliga) lyssnarskara och kräker av mig den ena dumheten efter den andra - vem 17 har nytta av att höra hur "himla bra" det var förr i tiden?!

Givetvis kommer jag inte ihåg det negativa...och absolut inte mina egna personliga misstag och upptåg...

Jaaa, inte är det lätt att närma sig 40-års åldern.

(klart i mitt minne står en natts mardröm: jag är ca 14 år gammal vaknar skrikande och gråtandes. Hela familjen samlas runt sängen - skrämde livet ur dom med mina tjut... Drömmen är fortfarande kristallklar i mitt minne; jag fyllde 40 år!!! ....ska jag nu vara ärlig så var det egentligen inte det där med 40 som var det hemska, det var att jag "hoppat över" åren från 14 till 40. Det skulle säkert fått fler att falla i gråt.

Fast - det finns år jag lätt skulle kunnat vara utan. Absolut)

Jepp, jepp, jepp - så är det höst. Så var det med det, sommaren kom och försvann i ett nafs. Tröstar mig med jul-drömmar.

Häsa-på-katten som hänger här utanför ibland har hittat en fin sovplats. Skydd från regn och vind. Eftersom vi är snälla så trixade Soldaten ihop ett ännu bättre krypin. Med kartong och filt, på platsen katten redan valt ut. Och en skål med torrfoder. Kattskrället ser tunn och mager ut...fast, det är klart, jämför jag med mina Innekatter är alla andra katter tunna och magra....

Givetvis måste jag ge katten ett namn! Mycket möjligt att den har namn redan - men det stör mig inte. Så härmed presenteras hälsa-på-katten, nu som : LusseKatten.

Bild saknas. Vi behöver lära känna varandra bättre, vill gärna komma närmre och titta till såren LusseKatten har. Och klämma lite på henne (har utan något större underlag till det beslutat mig för att hon är en hona)

Igår när jag står mitt i tvätten med ungar runt fötterna slänger jag en blick ut på åkern. Ett rådjur står helt nära vägen. Vi går ut på balkongen för att titta närmre, Grannen med Hönsen kommer även hon ut för att se på eländet...för elände var det. Säkert påkörd. Djuret står snett och vingt men stilla och bara tittar på människorna : (  Lägger sig ner men håller huvudet upp - jag tycker att den ber om hjälp. Och hjälp kommer. Iform av liemannen. Ett Pang - så är det över.

  Lånad bild.

Hela söndagen gick i djurens tecken (förutom när gullegrisen välte saft över Soldatens dator...) På kvällen for vi med bilen genom skogen, billjusen lyste in i mörka skogen - och plötsligt, helt nära vägen står ett rådjur. Vi ser den så tydligt och nära. Skönt att se ett rådjur som inte behövde....ett - hmmm-

"pang".

På hemvägen - med viltstängsel - dök det upp en  s t o r  hjort! Med rejäla horn!

Sprang i diket på fel sida av staketet, mot oss. Undrar hur det slutade...

Lånad bild.

Oj! Glömde ju berätta om mötet i ena kontorsrummet.

På vägen sitter ALF. 

Komms han ihåg? : )

I morse hämtade Systern mig (klockan nio, knappt så korna hunnit vakna) vi skulle till Arbetsplatsen....som jag hört så mycket om. Spännande!

I mitt inre såg jag ett stort gammalt hus, nästan som ett slott, minus torn och vallgrav. Mörkt, stort och olycksbådande reser sig huset över marken. Kråkor och skator flyger skriande omkring. Dörren är stor, tung och knarrande. Smutsigt, rörigt och fullt av skräp/fynd att rota igenom.

Utanför huset skulle en stor fd trädgård ligga igenväxt med massor av skräp i högar som naturen försökt ta över. En och annan råtta....eller en mus.

Något som stått övergivet i 10 år  b o r d e  se ut så där - men det gjorde det inte!

Arbetsplatsen ligger precis i utkanten av Lilla Hålan, skumpade fram på en kass väg. Det mest enorma hål som någonsin funnits på asfalterad väg, ligger här. Stampa gasen i botten så går det att flyga över....fast Systern valde att köra bredvid istället. Låst grind mötte oss på baksidan av huset (som inte är slottsliknande) Systern låser upp, det är ändå ganska fint att hon är betrodd med egen nyckel :-) Hennes officiella uppdrag var att vänta på hantverkare. Och det vet man ju att det kan ta tid. Det viktigast idag var dock att ROTA bland skräpet! Oh My Good! Där fanns allt!

Någon har haft företag i huset, men de sista tio åren haft stället till skräpkammare. Misstänker att vänner och bekanta också fått dumpa sina överblivna saker här.

Den stora ytan utanför, byggbodar övergivna och trasiga. Högar med sten, tegel, metall, trä - precis allt. Funderade starkt på att det skulle nog inte varit så dumt med en stelkrampsspruta innan vi åkte hit. Utanför det fallfärdiga staketen böljade den skånska myllan i höstdiset.

Ett träd blockerar en av dörrarna, då begriper till och med jag att det var länge sedan någon gick in eller ut genom den dörren. Systern berättade att hon och Bossen letade i evighet efter dörren på insidan.

Ser ni vad som är "fel" med bild tre? Där sticker fram en bit av en stackars container som är så överfull att det hade behövts två till...är det det som kallas miljöförstöring?

Mer intressant blev det när vi klev in i huset, eller husen - det ser ut som några platta stackars hus som på något mystiskt vis fastnat i varandra. Inte var den stackars byggnaden något ögongodis direkt.

Doften, aromen, lukten som slog emot oss var inte direkt rosor och kaprifol men inte så den gav illamående. Märkliga rum lite här och där, den som hittade på den här planlösningen måste varit något förvirrad.

Ute i ladan var det wow upplevelse! Så mycket saker...det går inte att beskriva. Kastade mig in i röran med ett glädjeskutt - trots brist på stelkrampssprutan - och fynd gjorde jag. Önskar bara att jag haft oändligt med plats och stor bil med släp. Gamla fina möbler, vackra spegeldörrar, kakel i alla dess färger, byggmaterial, skottkärror! Har aldrig i mitt liv sett så många på en och samma plats. Det var som en släktsammankomst för skottkärror. Systern hittade en nermonterad kakelugn! Så synd och sorgligt att den inte fick pryda en vacker sal någonstans.

En totalt livsfarlig trappa ledde upp till loftet, trångt med grejer. En smal "stig" var allt där fanns att gå på och den var precis bredvid stupet ner mot förstavåningen. På några ställen fanns faktiskt staket, men inte överallt.

Bild ett, gräsligt branta trappan ner från loftet

Bild två o tre, en helt fantastisk vask! Lortig och dammig, men åhhh så fin!

Bild fyra, längst in under snedtaket en fin gammal trädgårdsstol.

Bild ett o två, kakelugnen : ( stackaren...

Bild tre, några ur skottkärre-mötet.

Bild fyra, Systern med fynd. En skottkärra (såklart) från 1800frösihjäl.

Själv kom jag hem med : en söt liten korg med lock, en smidesljusstake, gamla trevliga lådor att ha skrafs i, en mangelkorg, två gamla mässings ljusstakar och två proppfulla stora lådor med Playmobil leksaker. Och då hade Bossen redan plockat ut en sopsäck full till sina ungar!

Hade inte Systern redan paxat den fantastiska vasken hade jag själv släpat ner den från loftet. Med risk för att slå ihjäl mig.

Och om jag hade haft plats och passande utrymme skulle kakelugnen absolut få nya glansdagar!

Resten av dagen har jag diskat Playmobil leksaker till förbannelse, och då har jag ändå inte tagit allt. Lite kan vänta, som en extra överraskning senare.

De tre små grisarna kommer på lördag, hoppas dom blir glada! Jag har satt upp grejerna fint som attan i ena barnkammaren. Kände mig nästan som barn på nytt när jag kröp omkring på golvet och byggde hus, satte ut gubbar och pysslade.

Dock gick den känslan över när jag försökte veckla upp kroppen från golvnivå : (

Mmmmm, julstämningen börjar infinna sig. Det är oktober! Endast november mellan oss och julmånaden.

Julafton är bokad och klar! Den ska firas Här! Med dansk julmat och inte sill och skinka, ska bli intressant. Jag har aldrig -på riktigt- haft julafton hos mig, men nu  är dax när jag närmar mig dom förskräckliga "fyra noll" siffrorna.

Julbaket blir med Grannen med Hönsen - smidigt att bjuda in en som har egna ägg med sig.....hoppas Grannen skaffar sig en ko nu också bara : )

EN julklapps idé har jag - det är till Soldaten.

Clementiner är inhandlade och längst in i kylen hittade jag en Glöggbox : )

Tomtarna på loftet börjar kräva sin rätt till Julstämning ; )

Oj! Hur kunde klockan bli å mycket? Jag som har en massa kvar att fixa...

Det sägs att tiden går snabbt när man har kul. Alltså har jag haft fantastiskt trevligt i dag.

Blev sovmorgon, lite av misstag! Somnade tidigt igår kväll och vaknade inte förrän vid tiotiden i förmiddags. Inte bra. Med tanke på att ljuset är begränsat såhär i hösttider måste jag ta till vara på varje upplyst timme. Det är den där igelkotten som spökar - att jämföra mig med en björn gör jag bara inte. Igelkott passar mig bättre, tassar omkring lite försynt i trädgårdarna och grymtar förnöjt. (givetvis ska vi bortse från att dom är lusiga, kan bli äckligt stora och har en förkärlek till att hamna under bildäck)

Tillbaka till dagens bestyr - de jag hunnit med - plockade ut cykeln och trampade iväg till affären för att skaffa mig lite saker till pizzabullar och till vallmofrallor. Det är inte ofta jag springer på någon jag känner här i byn så lyckan var stor när jag trampar in i butiken och springer på Grannen med hönsen.

Nu hade ju inte Grannen hönsen med sig såklart. Men det hade varit livat om det varit så...tänk, ett gäng (flock? stim?) kacklande höns som småspringer omkring i gångarna, kanske lägger ägg på opassande ställe, en överkaxig tupp som försöker få överblick över sina kvinnor - inklusive Grannen själv...haha!

Ibland kan fantasin ställa till det, i alldeles fel situation vandrar tankarna iväg och utvecklas på egen hand i humoravdelningen...och skrattet börja bubbla. Jag kan bara inte låta bli att släppa ut ett fånigt fnissande och det passar sig kanske inte alltid. Speciellt inte om jag är ute ensam, är man två är det lättare. Att ensam stå och hålla sig i en stolpe för skattanfallet rubbar balansnerven - uppfattas lätt som något dåligt.

Cyklade hem i motvind, uppfriskande på alla sätt (på önskelistan: egen bil) Stökade ner i hela köket, tacksam för att det är stort och att jag har tre självgående smul-sugare = inomhusdjuren.

2 nya recept blev det, har fått toss på att testa nya saker! Tror det är det stora köket som inspirerar mig till storverk. Pizzabullarna blev mums! Och himla lätta att få till. Även utan kavel, läskflaska full med vatten går utmärkt att kavla ut deg med. (dagens tips) Vallmofrallorna blev inte fy skam de heller - även om jag gjorde dom för stora. Minnesanteckning ; mindre degkladdar per bulle.

Diskmaskin! Suverän uppfinning! Ser ni att jag har hjälp i köket av inomhuskatten?

Måste dela med mig av det fantastiskt lätta pizza receptet :

ca 10 dl mjöl

3 tsk bakpulver

1 tsk salt

125 g mjukt smör

4 dl mjölk

ketchup, riven ost och strimlad skinka

Blanda mjölet, bakpulvret och salt.

Blanda ner smöret (mjukade upp det i micron) och mjölken - rör ihop till slät deg.

Kavla ut - ingen jäsning, hurra!

Bred ut ketchupen, strö över osten och skinkan.

Rulla ihop (som till kanelbullar) och skär i lagom bitar.

Lägg i stora muffinsformar eller liknande.

Mitt i ugn 20 minuter, 200 grader

Hittat på Tasteline.se

Nos i knähöjd? Vart jag går så har jag en tassande gammal dam bakom mig, och ständigt med nosen i mitt knäveck. Visst är det gulligt.

Ställer till lite bekymmer ibland, som när jag dammsuger...säger jag till henne att flytta sig så går hon och lägger sig framför mina fötter istället.

Tanken är att kunna dammsuga överallt och inte i konstiga mönster runt gamla damen : ) 

Dagens I-landsproblem ;)

Tillbaka till rollen som God Husmoder - förkläde på, kvast i handen och dammråttor i sikte.