..........det är lite trist att det blir mörkt så himla fort om kvällarna.

Eftersom jag vill gå och lägga mig när mörkret faller.

Det blir inte så mycket gjort då.

Minst sagt.

Hönsen kryper till kojs redan vid halv fem, det kan jag ju bara inte göra. Även om jag vill!

Absolut inget blir gjort här hemma.

Det är ljusets fel!

När jag kommer hem på eftermiddagen rusar jag hem och gör det nödvändigaste, så inte hela huset förfaller.

Sedan skrumpnar jag ihop i soffan likt en övergödd och utmattad valross.

Och jag som har så många planer på vad jag vill göra - egentligen.

Bajs.

Efter att ha stoppat ned toapapper och kattmat i korgen trillade vi över bokhörnan på ÖoB, jodå, där låg några intressanta saker kvar och lockade. Men jag nöjde mig med en, för det generösa priset 49 spänn.

På vinst och förlust ger jag ett tips som jag inte kan stå för - ännu.......

Hoppas på det bästa och kör så det ryker.

Pang på rödbetan så att säga.

Angelologi - änglarnas tecken

av

Danielle Trusson

"Sankta Rosa-klostret, New York, nutid. En dag när den 23-åriga syster Evangeline utför sina sysslor i klostrets bibliotek hittar hon en brevsamling som kommer att förändra hennes liv. I breven, som är från andra världskriget, upptäcker Evangeline något ofattbart : i generationer har det pågått en kamp mellan änglar och människor. En kamp som hon själv, utan att veta om det, varit inblandad i redan från födseln. Samtidigt närmar sig ett stort antal bevingade varelser klostret. Stämningen blir hotfull. Kan Evangeline med hjälp av ledtrådarna som döljs i breven hitta det föremål som kan avgöra striden och rädda mänskligheten?"

Jan Granvall : "för några år sedan skrev jag i Dagens Industri om en ny amerikansk roman, då helt okänd i Sverige, som "snart kommer att sticka upp ur alla handbagage på flyget" Författaren hette Dan Brown. Boken hette The Da Vinci Code.

Nu skriver jag samma sak igen : inom något år kommer romanen Angelologi sticka upp ur alla handbagage på flyget"

......blir dagens boktips.

En man som heter Ove

av

Fredrik Backman

En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab.

"Ove är 59. Han kör Saab. trots han avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan (i det som Ove själv bara minns som "stadskuppen") är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.

Men när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer att förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden"

Och jag har hittat :

just den där Perfekta Klänningen!!

- här -

Hamnar direkt på årets önskelista.

Vi är med mus.

Jag kom ut i köket, där hängde Soldaten så gott som upp och ner och glodde in under bordet.....

Uppe katt-klätterställningen låg TessMyran med stora uggleögon och glodde upp i taket....

Valpen slumrade och Cedric spelade.

" - hörde du?!" sa Soldaten.

" - näää.... Jo! Det prasslar!?"

" - jaha, då är vi väl med mus då" suckade den luttrade mannen.

" - är den under bordet?" undrar jag - givetvis - och funderar på att börja steppa runt.

Då hör jag rassel och prassel igen + att TessMyrans ögon blir väldigt fokuserade på något i taket.

Jodå, då hör vi hur något kilar omkring och prasslar.....

Jag fnissar och Soldaten såg mycket bestämt ut när han sa "- det är INTE roligt!"

Det har han all rätt i.

*fnissar lite till*

Så nu är mus-jakt (av någon anledning har möss inte nämnts, alltså är där bara en......?) högst på listan på sådant som behövs åtgärdas. Min erfarenhet av mus/möss är att de är galna i choklad, ost fungerar inte alls lika bra i fällan (se där; ett gratis tips bara för dig!)

Tyvärr har Cedric fått mus-fanskapet på hjärnan och tror sig bli överfallen av eländet i natt. Även om vi lovat och svurit på att musen håller sig i väggarna. Och om den, mot all förmodan, skulle spränga sig en ingång till rummen så är den inte speciellt farlig. Möss är inte kända för att sticka knivar i människor eller planera lömska illdåd mot oss (mer än att käka ledningar) För den delen är det inte speciellt troligt att det är en avancerad Rambo-mus med dynamit vi har att göra med.

Som Cedric sa " - det är allt tur vi har tre katter och en hund som vaktar oss."

Inte har jag hjärta att berätta för grabben att en av katterna har av misstag fångat en mus och gick sedan i chock med hyperventilering när musen skrek....... De andra två har aldrig sett en äkta mus i vitögat, men de har delat hus med hamster och gerbil - och när de orädda små djuren stack ut en tass för att känna på katterna, backade katterna hastigt. Valpen......tja, han sover gott och fyra minifötter som tassar över ett golv stör honom (nog) inte nämnvärt.

Hjälp!

Var i Malmö idag, in the City - så att säga.

Det var lääääänge sedan jag nötte mina skosulor på de gatorna!

Jag kan väl uttrycka det så här : j****r med människor det finns!! Det hade jag glömt.

Jag kände mig som en liten landsorts-bondmora på äventyr. Med stora ögon traskade jag gatorna fram.

Väjde för alla människor som fullkomligt forsade fram från alla håll.

Slutsatsen för dagen är att jag bor i en öde del av landet.

Men det var roligt att titta på folk.

Rarast var när jag hörde två män i 45+ åldern avsluta samtalet med "puss och kram". Fast det är kanske hur vanligt som helst i Stora Staden?

En liten runda in på Triangelns köpcentrum var jag bara tvungen att göra....... det ser inte ut som jag kommer ihåg det?! Vad tusan!? Lantlollan (jag) vimsade omkring med (återigen) något vilt uppspärrade ögon och undrade var jag hamnat. Fint var det, absolut.

Något mer hemma kändes det när jag lämnade Triangelns tjusiga butiker bakom mig och satte kurs mot Gustav Adolfs Torg. *pustar* Här var det butiker jag kände igen - de flesta iallafall..... Till och med min första arbetsplats, var tvungen att kika in genom fönstret och se om min gamle chef syntes till. Det gjorde han inte. Men han bör väl finnas där någonstans eftersom butiken bär hans namn.

Efter läkarbesöket så längtade jag vilt hem (till ödemarken) och spurtade iväg till tåget.

Det var försenat. Det är okey.

Sedan fick vi stå på en åker och vänta in ett annat försenat tåg. Det är okey det med.

Åhhhh, lyckan som bubblade i mig när jag såg min station i fjärran.

Borta bra med hemma bäst.

Amen på det.

November har börjat med regn och blåst, inte så kallt som jag tycker det borde vara..... Ännu är det inga större förändringar på klädfronten sedan i somras. Jaja, oftare gummistövlar och lite då och då strumpbyxor till kjolen, men i stort, liksom.

Det är då tusan vad det blir mörkt snabbt om kvällarna! När mörkret faller vill jag gå och lägga mig. Så lagom käckt när klockan är fem..... Hönsen! De har det fint, precis som jag blir de sömniga när mörkret kommer; och de går och minsann och lägger sig. De skiter i vad klockan är.

I morse var det till och med svårt att väcka äggläggarna! Klockan var 7.15 när jag (i ösande regn) öppnade luckan för dem = inte ett knäpp!? Helt tyst. Skumt, precis när jag var på väg att slita upp dörren för att finna dem alla döda och lemlästade av galen rabies råtta - dunsar det till och Glenn kommer ut. Hurra, de lever! Rose-Marie och Bella kommer strax efter......övriga invånare i hönsgården blev kvar på sov-pinnen. Latmaskar! Klipp er och skaffa er ett jobb!

Valpen ska vi inte tala om, eller, jo det ska vi!

Han är inte pigg på morgnarna....rena sjusovaren.

När klockan ringer rör han sig inte, andra ringningen kommer han ålande upp till mig.

Sedan får jag locka på odjuret för att få honom ut ur rummet, nedför trappan är också en smula kämpigt. Han ser på mig som om jag vore tokig..... Dock får han fart i de ludna benen när jag öppnar ytterdörren.

Regnar det = stannar på trappen och bara tittar på eländet. Det är lite fånigt att behöva övertala sin jycke att gå ut och morgon-kissa. Tillslut springer han ut, snabb-kissar och in igen.

Jag trodde jyckar gillade vara ute.

Och Dracula då?

Jodå, han knackade på för en stund sedan. På köksfönstret.

Hunden började skälla och ha sig när det knackade.....vi går ut i köket, då ser jag inget.

Öppnar köksdörren ut, valpen ville inte gå ut! Lite läskigt.

Men så finner han sitt hund-mod och stormar ut, själv kikar jag lite mer försiktigt och ser en fladdermus som dunkar mot fönstret!? Sedan vänder den mot mig! Kastar igen dörren, fy attan för att få in den i huset....

Det var faktiskt lite räligt. Och ingen vitlök har jag hemma. Jag har lökpulver.

Lördag-eftermiddag, det mörknar hastigt ute och det regnar.

Rena tända-levande-ljus-och-varm-choklad-väder.

Fast jag kör sitta-under-filten-med-star-wars-på tv:n-och-datorn-i-knät istället.

Ska ut och natta fjäderfäna om en stund, stackars dem - tidigare och tidigare blir deras kvällar, när skymningen kommer krypande över marken plockar tuppen Glenn ihop sina höns och föser in dem.

Soldaten och killarna är utomlands (visserligen "bara" i Dk, men ändå.....;-) och Meggie är på Halloween-inspirerad fest i grannbyn hos Bästa M. Det var snack om en häxa, dock fick jag inte blanda mig i smink o likn, det skulle fixas på plats. Ska bli kul och se vad det är för en häxa vi får hem senare ikväll.

Men snart är det SOMMAR igen!

Och då kan det vara på plats med ett litet hus i naturskönt område

- eller hur?

Som ett sådant här :

Med badpöl!

Till HemNet - här!

Vänta lite nu.....visst sjutton! Det ska bli jul först.

Innan sommaren kommer, menar jag.

Skynda fynda!