Direktlänk till inlägg 4 november 2013
November har börjat med regn och blåst, inte så kallt som jag tycker det borde vara..... Ännu är det inga större förändringar på klädfronten sedan i somras. Jaja, oftare gummistövlar och lite då och då strumpbyxor till kjolen, men i stort, liksom.
Det är då tusan vad det blir mörkt snabbt om kvällarna! När mörkret faller vill jag gå och lägga mig. Så lagom käckt när klockan är fem..... Hönsen! De har det fint, precis som jag blir de sömniga när mörkret kommer; och de går och minsann och lägger sig. De skiter i vad klockan är.
I morse var det till och med svårt att väcka äggläggarna! Klockan var 7.15 när jag (i ösande regn) öppnade luckan för dem = inte ett knäpp!? Helt tyst. Skumt, precis när jag var på väg att slita upp dörren för att finna dem alla döda och lemlästade av galen rabies råtta - dunsar det till och Glenn kommer ut. Hurra, de lever! Rose-Marie och Bella kommer strax efter......övriga invånare i hönsgården blev kvar på sov-pinnen. Latmaskar! Klipp er och skaffa er ett jobb!
Valpen ska vi inte tala om, eller, jo det ska vi!
Han är inte pigg på morgnarna....rena sjusovaren.
När klockan ringer rör han sig inte, andra ringningen kommer han ålande upp till mig.
Sedan får jag locka på odjuret för att få honom ut ur rummet, nedför trappan är också en smula kämpigt. Han ser på mig som om jag vore tokig..... Dock får han fart i de ludna benen när jag öppnar ytterdörren.
Regnar det = stannar på trappen och bara tittar på eländet. Det är lite fånigt att behöva övertala sin jycke att gå ut och morgon-kissa. Tillslut springer han ut, snabb-kissar och in igen.
Jag trodde jyckar gillade vara ute.
Och Dracula då?
Jodå, han knackade på för en stund sedan. På köksfönstret.
Hunden började skälla och ha sig när det knackade.....vi går ut i köket, då ser jag inget.
Öppnar köksdörren ut, valpen ville inte gå ut! Lite läskigt.
Men så finner han sitt hund-mod och stormar ut, själv kikar jag lite mer försiktigt och ser en fladdermus som dunkar mot fönstret!? Sedan vänder den mot mig! Kastar igen dörren, fy attan för att få in den i huset....
Det var faktiskt lite räligt. Och ingen vitlök har jag hemma. Jag har lökpulver.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...