Direktlänk till inlägg 14 februari 2012
Nu snöar det igen. Trodde att med gårdagens dimma var snön på väg att töa bort, så fel jag hade.
Men fint är det, jodå. Nästan tro att det är jul...funderar på att sätta upp juleljusen igen. tur att vi har ljusslingorna kvar i trädgården, så fint när dom lyser upp snötäcket.
Den där sparken jag drömmer om kanske inte är så fånig ändå - i Skåne.
Även idag har jag varit duktig! Steg upp klockan sju, börjar få tidiga vanor även om jag är uppe ganska länge på kvällarna. Härligt. Klockan är bara kvart över elva och jag har hunnit med en del.
Packat upp några kartonger med köksprylar samtidigt möblerat om i skåpen. (Soldaten kommer att sucka och muttra att han inget hittar och mellangrisen kommer säkert att upprepa sina ord "ändrar du om hela tiden?!")
Fyllt på lådorna med sådan som ska skänkas bort (behöver ni böcker, kläder, köksprylar eller annat hör av er - stor chans att det finns här!) Och då har jag ändå rensat rejält i Malmö innan jag packade ner krafset. Varje gång jag lägger något i Ge Bort Högen så värms mitt hjärta! Vad bra jag är - som kan släppa gamla ting och behålla för något minnes skull. You go girl!
Ska släpa upp en liten bokhylla till ovanvåningen och fylla med böcker...när jag kom hem igår med en kartong böcker TILL, såg min kaaarlek något lidande ut. Han förstår inte vitsen med böcker.
I blivande tv-hörnan där uppe fyller jag skåpet med massor av trevliga barnböcker. Jag har gett mig sjutton på att grisarna ska l ä s a ! Tänkte börja med att läsa högt så de får höra hur mysigt den kan vara i böckernas värld.
Skuggan blir tio och är en riktigt latmask när det gäller att läsa. "vad står det? Läs det för mig"
Jag är så elak att jag säger "läs själv!" (givetvis beroende på vad det är, men hon dör inte av att försöka)
Bra är att Soldaten börjat säga likadant till henne - toppen.
Känns så sorgligt om dom går genom livet och inte vet vad böcker kan skänka, kunskap, skratt, tokigheter, vänskap och fantasier.
Så klart kommer jag inte att t v i n g a någon!!
Men ibland måste någon ta ens hand och visa vägen till något nytt.
Det ser ut som det blir att titta på bil i helgen - om vi kan skrapa ihop slantar. Lägenhetspengarna kommer inte ännu, och de är redan öronmärkta till andra (trista) nödvändigheter. Men vad 17, vi är vana att snåla - då kan vi snåla lite till.
Det har blivit lite panik med bil-införskaffandet, på tisdag börjar jag någon slags hejsansvejsan genom arbetsförmedlingen/försäkringskassan För oss som varit sjukskrivna läääänge.
Förhoppningsvis leder det till att jag kan börja arbetsträna. Måste kunna ta mig till tåget i Skurup även om Soldaten är på arbetet.
Visst, en aning lyxigt känns det. Herregud, en egen bil?! Egen!
Har jag aldrig haft och aldrig haft behov för - även om det hade varit roligt.
Men....prutta runt med en massa avgaser för det är kul - känns aningen fel i dagens klimat.
Lidingötjejen måste jag ta ut på äventyr! Så många roligheter vi har haft i hennes bil - utan att vilja ha bensinpengar. Undrar om mamma Mia-Fia vågar hänga med tillsammans med sin Älva?!
Usch, vad jag är dålig på att ringa mina vänner....men jag tänker på dem ofta! Det gör jag.
På Mia-Fia som är mamma - det är stort! Och på Lidingö som pluggar och jobbar, guuud vad jag är glad för hennes skull. Att komma på vad hon ville bli och verkligen ta sig dit! (och liite avundsjuk)
Ullared - åhhhhh, dit vill jag!
Som du ser har jag inga lyxiga vanor, tur det.
En och annan loppis runda och en tur på Stan ibland = nöjd.
Stan.....Malmö alltså. Det var 100 år sedan jag traskade i butiker och fönstershoppade.
Buhuu!
Katterna, jycken och jag, vi sitter fint här ute på åkern medan snön virvlar runt huset.
Måste traska ut med sopor, kolla brevlådan och mata LusseKatten och hennes söta vän.
GLÖM INTE!!
Rösta på Sebbe!!!
Lägg din röst genom att skriva kommentar på boobee´s tävlingssida!!
- Herr Sebastian i dungen -
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...