Direktlänk till inlägg 11 mars 2014
Men, vad är det här?
Vårtrötthet?
Efter att ha underhållit dem på arbetsplatsen är jag tråkigare än tråkigast när jag kommer hem.
Inte orkar jag sjunga med i låtarna på radion i bilen - som jag glatt skriksjunger med i på morgnarna.
Krånglar mig, suckande och pustande ut ur bilen. Med stapplande steg vinglar jag ned till hönsen, även de kräver min uppmärksamhet. Även om deras glädje att se mig snabbt ebbar ut när jag inte bjuder dem på något.
Dom är förfärligt bortskämda.
Tar mig tillbaka upp mot huset, som ligger högt upp på en kulle - egentligen inte, men det känns så.
Släpper ut valpen som studsar fram likt ett bokstavsbarn på socker-rus.
Med glada pip och fladdrande tunga far han runt mig, över mig och ibland under mig.
Inte lyssnar han på mig inte.....och ändå är jag så rar att jag med mina sista krafter kastar boll med honom.
Jag kastar och kastar.
Släpar mig in, faller ihop i en hög i hallen där ett gäng katter av obestämd ras stångar mig med sina söta huvuden.
Tills valpen kommer in. Då sprider de sig på olika håll, tänk dammtussar i hård vind, wooosch.
Har jag tur orkar jag göra EN sak av vikt innan det blir soffläge.
Trååååååkigt!
Måtte det bättra sig snart..........eller att jag själv tar tag i eländet och skärper mig.
Vitaminbrist?
/ anna
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...