Allt går, bara man har förtröstan.

Hoppet är det sista som lämnar en.

Tänk positivt.

Har gått igenom allt detta idag.

Först: Klockan tio träffade jag killen som gör besiktning på lägenheter samt köpar-Helenas mor.

Givetvis var vi alla på plats - kl 10.00

Killen meddelar att det kört ihop sig, två lägenheter ska ha besiktning och hen som skulle göra andra lägenheten var sjuk.

Shit happens.

För det andra: Tio över tio ramlar då - äntligen - de från andra lägenheten in.

Killen får säga tre gånger att dom ska sätta sig vid bordet. (vaxproppar? Brydde sig inte?)

Killen bläddrar genom sina papper 2 000 gånger....köpar-Helenas mor och jag tittar på varandra...

Äntligen kommer grabben igång! Yeeeeee!

Och berättar regler och annat som gäller på vårt område. Fråga: behöver verkligen  s ä l j a r e n  vara med på det?! Jag kan dom + har  f l y t t a t !

Puckona från andra lägenheten ställer puckade frågor - klockan går mot halv elva - som; hur får man telefon i lägenheten?

För det tredje: Färdigt snackat - yeeeeee - överpuckot öppnar sin stora trut och säger:

"vi tar vår lägenhet först!"

Jag och köpar-Helenas mor - i kör: " aldrig i livet! För det första kom ni försent, sedan drog ni ut på mötet -  så nu är vi sena till banken!"

Killen från HSB börjar svettas - och väljer Pucko familjen först.....vi morrade och gläfste mot honom.

TUR för honom var han snabb och kom ilande till min lägenhet med en jä-la fart.

Besiktningen var tramsig. Han kollade så köksvasken inte läckte, kände på elementen och frågade om brunnen på toaletten var ny (svar nej)

= Klar.

Som tur var hade jag övertalat Soldaten att hänga med, rusade ut till bilen och brakade iväg till banken nere vid stationen.... Hade inte hen och bilen varit med hade jag flirtat med köpar-Helenas mor om skjuts!

Med buss hade jag kommit ohjälpligen för sent.

Framme, Helena väntar, in på banken - hjälp vad fint det var! Jag skämdes nästan över mina leriga-bo-på-landet-stövlar och min jag-har-husdjur-håriga-tröja....Helena blev lite bekymrad över sina arbetskläder.

Men vi kom in.

Såååå....inte fanns där någon bankmänniska som väntade på oss.... Väldigt väluppfostrad personal som började ringa runt. Vår mäklare ringde typ tio gånger och bad om ursäkt för strulet. Sådant händer den bäste.

Efter ca 1,5 timme (!) vart det klart. Jag var lite rikare, dock inte med mycket. Och Helena blev med stans raraste lägenhet = slutet gott, allting gott.

Jag är extremt glad över att Helena är en rasande trevlig tjej - trodde det hade gått typ 20 minuter och inte 1,5 timme. Bankmannen måste trott vi känt varandra länge.

Tänk om vi bara suttit och tittat på varandra...och kanske sagt "fint väder" eller liknande....usch.

På väg genom staden (i solskenet) mötte jag två gamla vänner! (gamla i mening med att jag känt dem länge alltså!)

Vad trevligt!! Ska kanske ta och gå på stan lite oftare. Åh, vad glad jag blev att se dem!

- äntligen bor jag bara här -

Till The Sis och Balla Balder, fikade i solen på läsidan i hennes trädgård.

Åhhhhh, sol!

- härligt -

Plockade sten på gamla kärran från min barndom, som numera har tappat sina sidoväggar.....

Eller, jag passade Balle medan The Sis släpade sten, kommer att bli fint i hennes trädgård.

Tävling!!

Tävla hos Ullevidsdal och PaX LuX

- klicka på namnen -

Jag tyar inte mer!!

I turkiska, finska, persiska och ungerska språket finns inte "hon och han" - ett ord för båda könen.

Okey. Det går bra.

Det nya ordet är : hen = hon eller han.

Visst - but why?! Behöver vi verkligen fler ord? Om man nu inte av någon anledning kan välja vilket ord som behövs i ett sammanhang - säg människan  n a m n  istället då.

Typ journalister och liknande kan det säkert underlätta för att slippa skriva alla bokstäverna till "han/hon"...

hen går absolut snabbare att skriva.

Ska vi säga hen, hur säger jag då henne och honom? Henom?

En av anledningar till att vi borde går över till hen är visst :

Turkiska pratas av fler än sju gånger fler personer än svenska....och jag förstå inte vad det har med oss att göra.

I artikeln undrar Mona Masri varför svenska barn skulle ha det svårare än turkiska, ungerska, finska och iranska barn att hantera ett könsneutralt pronomen.

Min privata gissning är nej, kan jag inte tro de skulle ha. Men är det nödvändigt?

Nästa steg : namn. Tror att det underlättar om det kommer fler namn som är könsneutrala. Misstänker att det kommer att ta mycket längre tid att få det accepterat med namn som; Tuva-Lisa, Greta, Emma, Ann-Charlotte, Kajsa osv - som namn på pojkar.

Visst, visst finns det folk som har ett typiskt mansnamn och är kvinna.

(får jag lov att uttrycka mig så? Man o kvinna?!) och tvärtom.

Maria är väl ett vanligt namn på män i andra länder?

Vanligast är nog ändå "flicknamn" på flickor och "pojknamn" på pojkar.

Jag kom på dessa som könsneutrala

(?)

Robin

Kim

Mika

Tintin

Charlie

Lee

Suck och pust. Jag får väl hänga med i utvecklingen och säga/skriva hen.

Kan bli intressant - får se om någon lägger märket till det.

Men det är otroligt onödigt, måste vi göra som "alla" andra? (om  h e n  hoppar ut för ett stup, gör du det med?)

Världen faller i bitar omkring oss - och detta är vad som diskuteras.

Läs mer här! <-----klicketiklick

Dagens utmaning :

Få ut cykeln ur garaget.

Nej, inte så lätt som det låter!!

Hojen står absolut längst in, för att nå garageporten måste jag forcera ett otal verktyg som ligger utsprida över golvet... Ta mig förbi Ärtan (blå faran). Trängas med mer verktyg och slutligen ta mig över min soffa som inte kommit längre än precis innanför porten. Med en cykel. Som jag helst inte vill repa eller trilla med.

(och ja! det är möjligt att jag är mer rädd om cykeln än om Ärtan...)

Tar jag till höger om Ärtan istället för till vänster, så underlättar det inte ett dugg.

Då måste jag först besegra en hög plankor, förbi en annan cykel, lite maskiner som män roar sig med, allmänt garage crap och slutligen soffan. Soffan kommer jag inte undan, står så fint bakom Ärtan - ser ut som bilen ska sätta sig i den för en tupplur. *suckar*

En annan taktik är att försöka backa mig ur hörnet med cykeln, svänga in bakdelen (både cykelns o min) genom dörren till hobbyrummet - väl inne vända runt och ta andra dörren ut.

Till hallen.

Rulla cykeln över hallmattan och ut genom ytterdörren. Utan att katter och hundar trasslar in sig i ekrarna.

Väl ute - bära ner eländet för tre trappsteg = Voilá! Ute!

.....säkert kommer det att börja regna också.....

YES!

Färdig!

Klar i lägenheten, nya bruttan kan flytta in.

Sista prylarna, typ städgrejer tar vi med oss till huset i kväll. Stackars Soldaten, först arbetar han hela dagarna sedan får han bära saker och fylla bilen... Han slipper dock att packa upp dem!

Är lite lagom trött på skurhinkar, rengöringsmedel och fåniga fläckar som kräver våld för att ge sig. Och jag som alltid sett mig som en städgalen tant. Tydligen fel.

  Från detta till.....

    ....tomt och öde.

  Det ekar i salarna.

  Min enda ljuskälla i rummet är ifrån klädkammaren

  Allt som är kvar för att bäras ut i kväll.

Städ-koma, här kommer jag!

God eftermiddag.

Gissa om det har strulat till sig. Väntade mig något strul i och för sig, försäljningen av lägenheten har gått för lätt... På fredag är det meningen att jag och köparen ska ses på hennes bank - lite slantar till mig och nycklar till henne. Det blir troligen framflyttat.

Det är medlemsansökan till föreningen som bråkar. I fredags fick mäklaren veta att det saknades några uppgifter på köparen, så mäklaren ringde Helena (köparen) och hon mailade iväg de saknade uppgifterna.

På lördagen får mäklaren ett mail där mottagaren tackar för uppgifterna och meddelar att det kan ta upp till 4 veckor innan dom bestämt sig om Helena blir godkänd eller inte.

Under den tiden är lägenheten min - ingen inflyttning innan godkännande (så klart)

Mäklaren var lite sur och skulle jaga dom med eldkastare så det inte tar  f y r a  veckor...

Så nu håller vi tummar och tår.

(jag som ville slippa betala månadsavgiften...)

    Lite småsur, vill ju att Helena ska få.......------->    

I går fyllde The Sis år - och inte en enda present fick hon av mig!

Men jag lovar och svär, heder och samvete, tvi tvi tvi - att hon får en senare.

Var en vända på sopstationen och lämnade av en billast saker till EriksHjälpens (?) loppis insamling. Dom tog allt, trevligt. Ibland är dom oförskämt kräsna. För ett par år sedan kom jag med någon möbel (glömt vad det var) som var kanske ett halvår. Jag hade ångrat inköpet och orkade inte sälja det/den. Kom på den goda idén att skänka till välgörenhet!

Mannen som tog emot saker rynkade på snoken och sade att det var inget i "hans smak" ???!!

Så det blev att slänga i container istället. Det var trist.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Grattis Syrran på födelsedagen -

- bikinibruden The Sis i Löderups Strandbad -

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från det ena till det andra

Bröllop!

Åhh, när jag var liten var det Det Stora i livet, inte själva grejen men att vara gift,

  utan själva bröllopet!

Klänning, slöja, krona och partaj.

Ännu faller jag i trans över vackra brudklänningar......tänk att få en sådan på sig och valsa

ut på golvet med sitt hjärtegryn.

I en gammal dagbok står det att läsa (med sneda bokstäver) att när jag var 25 år skulle jag vara gift.

Kommer ihåg att jag som liten tänkte att när jag blev 25 år - då var livet "klart".

Då skulle jag vara gift, kanske barn (osäker på det redan som liten), villa, volvo och vovve.

Och ett arbete som var fantastiskt trevligt.

Det mesta sket sig kan jag meddela.

För det första: Livet var inte slut vid 25, jösses hade precis börjat!

Fullt ös, medvetslös, eller vad man nu säger.

För det andra: Att hitta Den Där karlen som var villig att dela nytta o nöje samt sitt efternamn med mig - var besvärligt. Hittar endast sådana som gärna bodde med mig....utan Ringen i sikte.

För det tredje: Även om arbetsmarknaden var bara att välja o vraka i - på den tiden -

kunde jag inte bestämma mig för vad jag ville syssla med.

Det "betalar jag av" för ännu.

Nu, vid min ålder 20 + 20 har jag precis hittat villa, volvo och vovve.

(okey då, inte volvo utan ford o vw - same shit)

Men gift blir jag nog fan inte, och nu är jag för gammal att ikläda mig oskuldsfull

vit klänning och traska upp till altaret.

Synd.

Oj, vad mycket det blev skrivet om detta.

Och jag som endast ville visa roliga brudpar att ha på tårtan!

Så kan det gå.

Titta här! Flera!

Hurra!

Stackars Soldaten har fått nog av mig och  a l l a  mina prylar/böcker/tingeltangel (?)

Han muttrar något om att huset kommer att sätta sig....eller att golvet ger vika....sååååå

- Jag är med eget R U M!! -

Yeeeeee!

Jag vet, uselt att gå och dagdrömma om "eget rum" när jag har nästan 300 m2 att breda ut mig på.

Nu ska det inte bli ett stängt rum - alla får inträde såklart.

Istället för att fylla köksbordet med crap kan vi sitta med vårt pyssel där istället och jag slipper att ha de böcker som inte fick plats i hyllorna - staplade i klädkammaren.

Det är Skuggan som som lämnat sitt rum, sådan tur att det är mitt favoritrum.

Hon flyttade in med sin säng till oss i somras och vill inte lämna den platsen.

Hon tycker att hennes (fd) rum ligger så långt bort från övrigas sovrum, och det stämmer.

Så vi ska sätta upp en vägg i minigrisens rum = 2 rum istället!

Hans rum är byggt för att kunna delas av till två rum, så det blir inget större besvär.

...mer än för Grannen med hönsen....då får hon två rum med utsikt rakt ner i hennes trädgård.

Med tanke på allt som jag vill ha gjort här i huset så kommer ommålning av mitt nya rum sist på listan.

Just nu får jag leva med rosa väggar....hemma målat....*ryser*

90 % av folk som målar om eller sätter upp tapeter KAN INTE!!

Avskyr, hatar hemmamålare....det är därför det finns  m å l a r e som har det till yrke.

Just i mitt nya rum har ex:et och Skuggan gått loss med penslar.....herre jä-lar.

Ännu väldigt tomt

Utsikt ut mot vägen, gavelrum.

Titta vad jag hittade i en gammal låda, julgrisarna tyckte gott de kunde få en hedersplats.

- fortsättning följer -