Är det jag?!

Ähhhh, antagligen.

Inte för att på något sätt skryta, men jag är säkert i topp 10 på "Kan man vara mer inrutad - listan"

Inte har jag vett att skämmas heller!

Ena dagen den andra lik.

Typ, precis likadan.

Jag kan jag!

Dagens (och alla dagars) schema:

mobilen burrar

går upp, toalett-fix

matar djur, lagar kaffe

dricker, äter, röker, medicinintag

släppa ut hönsen + mata dem

mot arbetsplatsen

- arbetar -

hemåt går färden

kanske fyller en korg på ica

hälsar på hönsen

släpper ut och in gamla tant jycken

fikar lite

städar, tvättar, allmänt pyssel

dator-häng

kanske en tupplur

duschar

tv och mer dator-häng

laga, äta middag

lägga hönsen

slöa i soffan

somna i soffan

Soldaten kommer hem, väcker mig, pratar lite och skickar mig i säng.

Och vet du!

Det är riktigt, riktigt behagligt!

Det är bara att tacka för min minimala inkomst som gör den här livsstilen möjlig.

Jodå, en annan har det bra

*fnissar*

"Jag skulle så gärna vilja gifta mig,

bara jag hade nåt på fötterna.

Mor min hon lovar mig

strumpor och skor,

bara jag håller mig inne om nätterna"

- S K O T Ä V L I N G -

Tävla här <-----

Till Sylwiasskor <------

Mina favoriter är :

Jädrans i gatan!

Är jag bra, eller?

Efter gårdagens vila = kom hem från arbetsplatsen, somnade i soffan, vaknade och gjorde middag, åt, somnade i soffan, vaknade och gick och la mig i sovrummet. Kul va? (inte så värst, faktiskt)

Andra bullar vankades det i dag!

Här blev det både tvättat, nybäddat i sängarna, jagat mängder med hundhår och annat crap över golv och mattor samt lite annat smått och gott. Lite ommöblering orkade jag även med! Fick lite prylar av The Sis, b la en kista med platt lock. Utmärkt till soffbord borta i katthörnan! De två små Ikeaborden hade en otrevlig tendens att glida isär.....väck med dem. Ännu mer utmärkt blev det när jag la ner smågrisarnas prylar i den, lätt-tillgängligt och ändå lite lagom undanstuvat.

Dagens Sanning :

"Plingeling"

Sa Soldatens mobil igår-kväll.

Han tog genast trappan upp till sovrummet där snoriga jag försökte sova.

(varför är det så svårt att somna när jag är förkyld och trött?!)

Trött och glasögonlös fick jag ett foto framför nosen - den snoriga.

"vem e det?" säger jag......härmed blir inte Soldaten på bättre humör.....

"!!!!????" svarar han med blicken

(antar jag åtminstone, kunde fortfarande inte se längre än min snoriga nästippen)

"Det är xx, han har brutit armen!"

Ahhhhha!

Det är ju mellan-godis-grisen som sitter under en sjukhusfilt medan sjukhuspersonal

härjar omkring och gipsar in armen på honom.

LitenGris hade ledsna läppen hängande ned mot magen.

Uppenbart är jag en förfärlig människa, det förstod jag på Soldatens reaktion till min reaktion av händelsen.

Elaka-Annas kommentar "Vilken tur!"

Givetvis utvecklar jag de orden närmre "tänk om han skadat huvudet istället!"

Och lite till "eller brutit benet - det hade varit skittrist för honom!"

P O S I T I V T tänkande!

Det har jag - helt själv - kommit fram till hjälper mig i livet.

Allt blir så himla mycket lättare och gladare om jag tar ord/händelser med ett leende istället för att deppa ihop och bara se eländet som dykt upp framför ögonen.

Det tog endast, typ, så där en livstid att nå till den inställningen......

Vad killen hittat på?

Något i stil med att ha gungat stående och samtidigt försökt slänga iväg en sko (??!!)

Låter lika smidigt som när min arm gick i två bitar......

.....spring aldrig in i en vägg i full fart....

Ett tips bara.

- härifrån -

- Lördagsväder -

det har rensats & fejats

(inte jag, jag har endast nyst o snorat)

Varför inte?

Egentligen är jag en riktig motvals-kärring, gör "alla" en sak - kan du hoppa upp och sätta dig på att jag inte gör det.

Inte just då, åtminstone. Möjligen senare.

Det kan vara en sådan enkel sak som en tv-serie som fått mycket beröm i media, och som visar sig bli en favorit hos många. Åh nej! Inte här inte.

Jag har säkert missat mycket bra pga det.......t ex Ally McBeal - råkade snubbla in i serien i säsong två. Den var ju underbar! Jag blev förälskad och bannade mig själv att inte hängt med från början. Kom dock i kapp efter reprissändningar *pust*

Sex and the city - vet i stora drag vad den handlade om, och av någon anledning vet jag namnet på karaktärerna.

Den där om hemmafruarna, vad heter den?! Du vet där Eva Longiloppa (typ) och "Lois Lane", fd Bondbruden, är med  - aldrig sett ett helt avsnitt.

Det blev en lång parentes, till saken!

Jag har hängt på den snoriga trenden och börjat nysa. Och snora. Varför inte hosta också? Jodå!

Den stora frågan, är det pollen (eller porren som de säger på tv-vädret ;-) eller en gammaldags förkylning?

Lutar åt förkylning, hosta har man väl inte vid pollen?!

Jag vet inte!

Senast jag drabbades av naturens ondska var jag i tjugoårsåldern.....

*nyser*

Bättre sent än aldrig!

Månadens träd-bild!

- april -

- syns inte, men stora härliga knoppar väntar på sin öppningsdatum -

Väderläget : blå himmel, milda vindar och gnistrande hav.

Känsloläge : något vår-rusig.

Hälsoläge : äsch - si-så-där, jag är nöjd.

Pratade med Modern idag, hon har helt snöat in på släktforskning (på min mormors, hennes mors, sida)

Inte så att hon själv utför sökandet, utan en släkting som ger info till henne. Själv tillför hon en massa gamla fotografier och skojiga släkthistorier.

Hon har bra minne och var vetgirig som barn/ung - så det blir mycket snack och fnissande.

Det lär varit en del ruffel & båg i den Lindvall´ska släkten.

Fortsättning följer!

Nåja, till saken: den där släktingen (heter han Rolf?!) som söker familjen Lindvalls historia har hittat något om Modern! Vad kan det vara för undangömda skumrask affärer hon haft för sig??

Roffe (?!) skulle genast sända över innehållet till Modern - nej, använder inte mail, de använder posten. Ingen brådska här inte.

Nu är det nog inte så spännande som det låter, det är nämligen så att några papper från något dammigt arkiv, kyrko-källare eller liknande har bredvid namnen ett "H".

"H:et" står för händelse, alltså en händelse i personens liv.

Och Modern har då ett H.

Och inte hade hon en susning om vad det kunde vara. Hon gissade på att det var en "händelse" att hon föddes......åtminstone för hennes föräldrar....... Snacka om höga tankar om sig själv!!

Min första tanke var : hon fick en problematisk start här i livet så prästen kom och "nöd-döpte" henne på Ystad BB, den där sensommaren 1949.

Och det är väl en händelse om nåt?

Liten parentes; en smula tur fick hon med det ändå, eftersom morfar inte var med vid födseln och nöd-dopet valde mormor namn - som hon tyckte passade. Morfars starka förslag var Vera...... Det tyckte inte mormor.