Direktlänk till inlägg 21 april 2013
"Plingeling"
Sa Soldatens mobil igår-kväll.
Han tog genast trappan upp till sovrummet där snoriga jag försökte sova.
(varför är det så svårt att somna när jag är förkyld och trött?!)
Trött och glasögonlös fick jag ett foto framför nosen - den snoriga.
"vem e det?" säger jag......härmed blir inte Soldaten på bättre humör.....
"!!!!????" svarar han med blicken
(antar jag åtminstone, kunde fortfarande inte se längre än min snoriga nästippen)
"Det är xx, han har brutit armen!"
Ahhhhha!
Det är ju mellan-godis-grisen som sitter under en sjukhusfilt medan sjukhuspersonal
härjar omkring och gipsar in armen på honom.
LitenGris hade ledsna läppen hängande ned mot magen.
Uppenbart är jag en förfärlig människa, det förstod jag på Soldatens reaktion till min reaktion av händelsen.
Elaka-Annas kommentar "Vilken tur!"
Givetvis utvecklar jag de orden närmre "tänk om han skadat huvudet istället!"
Och lite till "eller brutit benet - det hade varit skittrist för honom!"
P O S I T I V T tänkande!
Det har jag - helt själv - kommit fram till hjälper mig i livet.
Allt blir så himla mycket lättare och gladare om jag tar ord/händelser med ett leende istället för att deppa ihop och bara se eländet som dykt upp framför ögonen.
Det tog endast, typ, så där en livstid att nå till den inställningen......
Vad killen hittat på?
Något i stil med att ha gungat stående och samtidigt försökt slänga iväg en sko (??!!)
Låter lika smidigt som när min arm gick i två bitar......
.....spring aldrig in i en vägg i full fart....
Ett tips bara.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...