Direktlänk till inlägg 23 december 2013
Utspelade sig i dag på arbetsplatsens parkering.
I strålande sol, ett fantastiskt vårväder bjöds det på idag.
Underbart....så här lillejulafton....
På förmiddagen härjade jag runt inne hos våra vaktmästare,
genom fönstret såg jag en piffig liten sportbil rulla in på parkeringsplatsen,
där endast jag - i nobel avskildhet - parkerat.
Ungefär en timme senare traskar jag över till min egen plats i huset, typ i köket.....
Jag kanske ska döpa om mig till Askungen?!
Som jag brukar slänger jag en blick ut mot bilen, vi har haft inbrott tidigare, bäst att ha koll, då
ser jag den lilla piffiga saken stå där. På närmre håll var den lilla "piffiga saken" inte speciellt käck,
ingen kärlek direkt hade den fått. Baken var lagad med silvertejp och det avtagbara taket satt
snett och fönstret bak var trasigt.
Nu snackar vi r e j ä l parkering, med endast min bil.
(snöflingorna har jag lagt till för en smula julstämning)
I bilen sitter/hänger det två personer.
Min känsla av det hela är att bilen försöker gömma sig.
Det såg faktiskt himla skumt ut.
Det såg säkert sjukt ut när fem personer stod och trängdes i ett litet pytte-fönster
och kikade ut på en parkeringsplats......som jag tidigare sagt ; det händer inte så mycket spännande hos oss.
Vaktmästaröverhuvudet tar sig en närmre titt och konstaterar att folket lever, men sover (!?)
Själv står jag bakom en buske och gluttar fram som ett annat fån och piper "- é dom döa!?"
Eftersom jag inte är i behov av att ta mig in i bilen just då låter vi ägarna (!?) till den trasige bilen sova vidare.
Vid hemgång tvingar jag den yngste av vaktmästarna att följa med mig.
Försökte övertyga honom om hur manligt och fint det varit om han kröp in genom passagerarsidans
dörr och körde ut bilen från p-platsen.
Han såg mycket tveksam ut!
Hans tveksamhet kan ha berott på att jag med intensiv blick och övertygande röst berättat om mina fantasier : givetvis är det skurkar i bilen!
bilen är stulen!
de är på flykt undan rättvisan!
och givetvis är de beväpnade!
Mitt mod steg dock (med den tveksamma mannen i släptåg) öppnade försiktigt dörren, klättrade vig
som ett sjölejon in över spakar och grejor. Fick den tveksamma med mig in.
Startar.
"vaknar dom?? Tittar dom på oss??" - viskar jag
"kör!" - väser den tveksamma.
Det var inte tal om att rivstarta och vräka iväg, stod så nära att jag var tvungen att rulla ut spikrakt, för att inte dra hans sida. Inte för det märkts någon större skillnad på den bilen, men ändån liksom.
Jag har sagt det förut och säger det igen ; jag är inte ute så ofta.
Minsta sak kan bli hur spännande som helst.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...