Direktlänk till inlägg 20 december 2013
........är jag.
Så i tisdags var det rena äventyret för mig.
Alla vi på arbetsplatsen skuttade upp på tåget mot Köpenhamn, det var en disig och fuktig morgon, men det gjorde alls ingenting. Målet var Tivoli, med jullunch och att traska runt bland stånden och julprydnaderna.
Vädret skärpte sig när vi nådde andra sidan av Öresund och det var nästan lite ljust!
Efter lite krångel hit och dit kom vi in. Alldeles lagom med besökare.
Ingen större trängsel.
Trångt som saligheten var det på restaurangen, men med hjärterum och stjärterum löste det sig.
När alla fått mat i sig kom det tre käcka män ut i matsalen och började spela.
Sedan kom magdansösen......
Åh, kära nån.
Bruttan svepte med höfterna och snurrade in "våra" karlar i sin sjal.....
Det klappades händer och fnissades när en av våra gubbar blev uppbjuden av dansösen.
Han var dock så käck så han viftade både på armar och ben.
The Big Boss for upp och knäppte bilder på eländet dansparet.
(som hon dagen efter förstorat upp och gav mannen i fråga på vårt morgonmöte)
Har jag förresten nämnt att jag arbetar inom kyrkan?
Santas renar hade mellanlandat på sin uppvärmningstur.
Allt vart sig likt på Tivoli, förutom att snön var fusk - inte en enda riktig flinga.
Så ska granar se ut!
I juletid.
Dagens kommentar :
- hur många arbetar hos er?
- hälften....
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...