Direktlänk till inlägg 5 september 2013
Jag vet det finns mycket ondska, otrevligheter här i världen.
En del får mer än vad de orkar med.
Och det suger.
Men, jag är mig själv närmast - så att säga.
Jag menar något för mig som är stort, oöverskådligt och ångestgivande kan vara ej j**la skitsak för någon annan.
Kanske till och med en dröm för dem.......
Nu har jag urskuldat mig nog och kan s k r i k a ut mina bekymmer!
Du vet de där katterna jag skulle passa i en vecka, tio dagar?
Vi är inne på vecka åtta.
Och det fungerar inte längre.
Mina egna katter har blivit aggressiva och våldsamma.
Och de är egentligen ganska mesiga och menlösa (som deras matte)
Ljuden de ger ifrån sig är fruktansvärda.
Morrningar som får huset att vibrera.
Läskiga, obehagliga skrik när de anfaller dörren - som är gränsen mellan katterna.
De mår inte bra.
Mina katter som fått sitt hem avdelat och förminskat.
De andra katterna som får spendera mer och mer tid instängda i ett rum.
Jag mår inte bra.
Ont i magen, hjärtklappning, huvudvärk och en stark känsla av ångest som rusar runt i mig.
Jag är en dålig katt-matte.
Jag är en dålig katt-vakt.
De måste flytta.
Hjälp?
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...