Direktlänk till inlägg 14 januari 2013
En bra titel på kvällens funderingar, tankar och minnen.
Foto.
Sommar.
Luften dallrar i värmen.
En mättad doft av skog och torr jord.
Havet rör sig lojt, salta droppar och röda axlar.
Jag har gula shorts i frotté och en handduk i brunt och orange.
Håret är tovigt av saltvattnet, mina fötter är fulla av sand och jag skrattar mot kameran.
I den lilla gläntan där jag och mina två vänner sitter är starkt solbelyst, det glittrar i sanden.
Runt om oss slingrar sig gröna växter, mjuk ljung, buskar och några tallar sträcker sig ända upp i himlen.
Himlen ovan oss är så blå en sommarhimmel bara kan bli.
Dofterna, ropen från lekande barn på stranden är ännu så tydliga för mej.
Det kunde varit igår.........men det är många evigheter sedan. Det är en förlorad värld.
Många somrar har som drömvindar svept omkring mig, över mig, genom mig. De finns i mitt blod.
Bakom kameran och utanför bild står våra föräldrar.
Så unga. De lutar sig emot varandra och skrattar, ur strandväskan sticker det upp läsk och öl.
Mamma rättar till sina stora solglasögon, pappa har en cigarett i munnen och en t-shirt med tre-kronor på.
Sommardagen är oändlig, alla drömmar genomförbara, vänner är för evigt, just nu är för alltid och jag skrattar.
Solen värmer oss efter de långa salta baden, granar skyddar vår lilla glänta mot världen.
Tiden står stilla, sanden rinner mellan mina fingrar - så motsägelsefullt och ändå en sanning.
Det enkla från min Förlorade Värld saknas mig. Barndomens naiva tro på världen och evigt liv.
Mamma tar på sig en stormönstrad strandklänning och knyter en skyddande sjalett om det våta håret.
Pappa släcker cigaretten och öppnar en ölflaska, han torkar skummet ur mustaschen med handens avigsida.
Uppe vid campingen står vår bil.
Utan barnstol och utan krav på bälte.
Min glänta finns inte längre kvar.
Min camping finns inte längre kvar.
Allt stannar inte för evigt - som jag trodde.
Men ännu skiner solen över både gott och ont.
Och fotografiet finns kvar som ett bevis att det inte var en Dröm.
En Förlorad Värld.
/Anna
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...