Direktlänk till inlägg 5 januari 2013
Funderade över snö idag, eller rättare sagt; över all snöskottning som människor kämpat med nu i vinter......och det syns inte ett spår efter allt det slitet. En liten, liten snöhög skulle kunnat ligga kvar eller en staty ha rests över dessa tappra kvinnor och män.
Kom att tänka på en vinter för länge, länge sedan.
Bodde i ett annat hus i en annan del av Skåne med en annan karl, här kallad Puckot.
Nåja, Puckot åkte på skidsemester i en vecka.....dagen efter han lämnat landskapet började det snöa.
Det vräkte ned.
Där stod jag och svor i drivorna, inga snöredskap hade vi. Jaja, själv är bäste dräng - klädde mig likt en eskimå (är det rasistiskt? Det menar jag inte!) och traskade ut i trädgården. Med benen plöjde jag fram en gång ned till grinden med en spade plattade jag till sidorna på gången. Det var en väldigt smal gång!
För att inte orsaka sophämtarens död grävde jag även fram tunnan. Det är så trist när sophämtare ser med hat i blicken på mej.
Så hade jag det precis i en vecka. Jag plöjde på min lilla stig och halkade ned till busshållplatsen där bussen körde mot Malmö. Några gånger åkte vi så där graciöst sidledes genom cirkulationsplatsen in mot vår by. Spännande på ett käckt sätt....alla överlevde.
Per telefon beklagade jag mig för Puckot; skidsemester?? Ni kunde stannat hemma!! *morr*
Den dagen de återvände hem - smälte ALL snö bort! Jag menar; inte en flinga kvar som kunde bevisa min snö-historia. Inte ett bevis på mitt slit med smala stigen....
Alltså!
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...