Direktlänk till inlägg 4 september 2012
Jag är en ganska besvärlig person att prata bilar (?!) med förstår jag.....
Herregud då!
En bil är ett transportmedel, vissa är större än andra, några är äldre än mig själv samt de kommer i olika färger.
Klart.
Visst, visst, sedan kan jag gå in på att de behöver omsorg och pyssel som en bortskämt Primadonna, de ska poleras och fyllas på, de ska tryckas på de rätta knapparna samt smekas medhårs - annars blir det trubbel. Och kostsamt.
Två olika händelser under dagen har fått mig att fundera på det här med bilar. Transportmedel.
Primadonnor eller trotjänare = båda behöver käääärlek.
Soldaten och jag i bilen. En blå bil med hisklig stor (ful) vinge på luckan mullrar förbi.....
Soldaten "-åhhh....." säger han, som om det var en puma till kvinna och inte en plåtbit.
Jag "-Nej men, hur ser den ut? Och fel på avgasröret har den!"
Soldaten slutar dregla "- Fel på den???" samt muttrar något jag glömt.
Det var visst en "fin" bil (=dyr alltså) och mullret i den hade säkert kostat extra.
Kära nån då, jag hade kört den till verkstan.
Så kom vi hem, jag var däruppe, kastar en blick in på grannen med hönsens uppfart.
Där står en bil som jag inte känner igen. En röd, svårt att se, ett bamseträd täcker, ser dock att även den har en sådan där fjompig vinge bak på luckan.
Jag "- Duuuu! Det står en sådan där racerbil inne hos grannen!"
Soldaten ser misstrogen ut men kikar ut över mina fina pelagonier.
Han "- Hur ser du det för trädet?"
Jag "-På vingen och takluckan!"
Soldaten återvände till sina sysslor; antingen ett tjejspel på fb eller bygga nytt tak till poolen - inte vet jag.
Vi har ett stort hus, håller inte reda på allt.
Bil-eländet kör ut på vägen......njaaaa, inte för att göra ägaren ledsen men det var nog inte en racer-bil.
Det var lite förkläd....?
Min lilla Ärtan, det är en rejäl bil!
En trotjänare av hög rang. Gammal i gamet så att säga.
Och inte mycket pyssel kräver hon heller (av mig åtminstone :-)
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...