Direktlänk till inlägg 6 juli 2012
Av någon anledning kom jag att tänka på föräldrarnas senaste undulat - Tutte.
Han dog för många år sedan, men hans minne står klart hos oss.
Han vart sjuk rolig och speciell!
Han var alltid utsläppt ur buren, utom på natten och när de var i stugan.
Även när han var ensam hemma var bur-dörren öppen, han hade en pinne precis utanför bur-dörren där han brukade ta sin dagliga tupplur.
Tutte brukade bygga ett bo uppe i gardinen i köket. Han plockade loss den där gardin-hängar-grejen som liknar en gaffel, typ. (är inte så insatt i gardinvärlden) Då öppnades ett "fack" i gardinen där han lade sig ner - som om han ruvade ägg!?
En dag blev föräldrarna av med Tutte. De ropade och letade, plötsligt hörde de ett ljud bakom tv-bänken i vardagsrummet. Daddy drog fram bänken och ut gående på golvet kommer en dammig undulat. Han nös och fräste - men annars klarade han sig bra efter äventyret.
En annan gång rymde han ut i trapphuset..... De bor i ett åttavåningshus. Modern som precis kom hem från arbetet hörde en man längre upp i trappan hojta : "Tutte! Tutte!"
- Det var Daddy som sprang planlöst omkring och letade efter undulaten.
Måste sett och låtit sjukt roligt, en vuxen man som for omkring och skrek efter "Tutte"!?
Dock kom han till rätta ganska snabbt.
Tutte hade den otrevliga vanan att bita i sönder papper. Totalt smula sönder tidningar.
Föräldrarna uppskattade inte detta tilltag så Daddy hade flera allvarliga samtal med Tutte.
Tutte var envis så han kom alltid ut som segrare och fortsatte sitt smulande.
Under dessa allvarliga samtal mellan Daddy och Tutte - stod Tutte alltid med lyftade vingar (örn-lik) och skrek på Daddy, så fort han öppnade munnen. Det var ett jäkla liv.
På semestern i stugan hade Tutte en inne-bur och en ute-bur.
Ute-buren var rejält stor så han kunde flyga omkring i den, oftast stod den i skuggan under syrenen.
En dag när Modern kom ut från terrassen ser hon något konstigt i ute-buren..... Tutte hade lyckats trycka ut halva huvudet mellan gallerna!! Modern som är handlingskraftig gick dit och med tummen tryckte hon in den lille rymmaren. Sedan blev det en stor översyn av buren - fler rymningsförsök ville de inte veta av.
På kvällarna fick Tutte kom ut och flyga i stugan - när alla var inomhus, så ingen dörr öppnades mot friheten....
Åh! Han var så rolig!
Han brukade klättra omkring på ens glasögon, hängde upp och ner och tjattrade.
Skrev man på datorn sprang han över tangentbordet och jagade fingrarna.
Skrev man med penna jagade han den över pappret - det är ganska svårt att skriva då.
Han älskades att bli kliad och tagen på!!
Trodde inte fåglar överlag gillade att kela.
Han brukade komma flygande emot en med full fart och stört-landa mot bröstet, och sedan kravla omkring på en.
Tog man honom i handen och "kastade" iväg honom återvände han som en bumerang!
På kvällarna i stugan - efter dessa intensiva lekstunder - blev han trött.
Då flög han rakt emot en korg med fejk-blommor som hängde på väggen, precis ovanför slutade han flyga och damp ner i korgen. Han muttrade och krafsade runt en stund, sedan blev det tyst.
Tutte sov.
När vi andra skulle lägga oss ville vi ha honom i buren så ingen av misstag öppnade upp huset på morgonen.
Efter lite tjafs var det ju någon som fick offra sig : gå fram till korgen, sticka ner handen och plocka upp undulaten. En svårt sur undulat. Som kraxade och bets över att bli väckt.....
Efter en stunds muttrande i buren, på gungan så somnade han om.
Och vi andra kunde gå till sängs.
Var han inte annorlunda?!
Rolig och kelen som få.
Tyvärr dog han av hjärnblödning, i stugan.
På väg mot Modern dalade han plötsligt ner mot golvet.....
Det blev stor sorg i familjen.
R.I.P Tutte.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...