Direktlänk till inlägg 20 april 2012
Börjar med en parentes.
(igår satt jag och plitade ihop ett fint, långt och innehållsrikt inlägg - som försvann ut i rymden)
Slut på parentesen.
Dagen D närmar sig. Ska jag, eller ska jag inte. Måste bestämma mig snart!
Åhhhh, irriterande.
Det där med att ha en "massa" människor omkring mig - är ju inte min grej, längre. Suck och pust.
Jajamen, det är det där kalaset jag yrar om igen.... Min stora nolla-dag.....
Märkligt som en person kan ändra sig. Från partypinglan-mitt-i-centrum-med-en-jädrans-massa-vänner till
ensam-är-stark-?-eremiten-som-får-hjärtklappning-av-att-vara-i-grupp.
Kalas blir en grupp - om jag bjuder in någon.
Det hade ju varit trevligt att bli lite uppvaktad - och helt fräckt ska jag erkänna, jag vill ha presenter!
Okey då. Om det nu blir ett kalas, hur många kan det bli?
Låter som om jag inte tycker om släkt och vänner, men det gör jag. Det är ju det som är problemet...
Jag, Soldaten, föräldrar x 2, The Sis, Grannen med hönsen + husdjur på två ben, Mia-Fia + make + baby,
Lidingö + make.....faster o farbror?
Jag är sugen på ett Tant-kalas, som jag nämnt någon gång tidigare. Farmors fina kaffeservis, 7 sorters kakor och fint brutna servetter. Lite tamt? Men det var ju inget partaj jag ville ha.
Klänning och hatt för kvinnorna och skjorta och slips för männen?
Kaffereps-tema!
Undrar hur många som skriker i panik över det temat - hehe!
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...