Direktlänk till inlägg 19 mars 2012
Kalas?
När jag fyller snart avliden?
Är det något att sukta efter?
Orka.
Förtydligan: jag tycker om att ha kalas - tror jag. Tidigare om åren var det svintrevligt med partaj, vare sig om det var ett stillsamt firande eller mer hallaballo i huset.
Erkännande: älskar att få presenter! Det är himla trevligt att se vad givarna har hittat på till mig.
Grannen med hönsen har sin årsdag 10 dagar innan mig, så i somras kom vi på den geniala idén att slå ihop våra kalas/fester/partajer/hallaballo:er till ett 80 års firande - med dunder och brak.
Hmmmm, dunder och brak.....är inte min stil - längre. Så jag förträngde eländet. Grannen med hönsen som inte är speciellt hönsig kom på att ej heller hon kände för något större husrivar-partaj.
Så nu blir det ett mer stillsamt (?) firande bland hundar, katter och en och annan höna. Samt gäster.
Med tanke på min extremt höga ålder tror jag att det blir ett tant-kalas. Te (kaffe), smörgåsar och småkakor. Klänning, fotriktiga skor och virknålen i min blommiga väska. Låter det inte trevligt?
Visserligen har mellangrisen sin födelsedag dagen efter mig men vi kör kalas var för sig.
Vet inte hur sugen han är på kaffekalas....
Tant Anna
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...