Direktlänk till inlägg 4 mars 2012
Söndagar är förfärliga dagar.
Känner mig alltid något "nere" och utan större livslust.
Har ingen betydelse om jag är ledig på måndagen efter eller om det är semester....
Då kan man tycka att jag måste ha trivts med att arbeta helger, förr i tiden, hjälper inte ett dugg.
Nästan ännu värre...
Undrar om det är en gammal gen som ligger kvar i mig från gamla tider och seder? Att på söndagar helgade man vilodagen. Söndagsångesten kan mildras, men det är så svårt! Vare sig godis eller solsken hjälper.
Det krävs mer än så. Jag måste vara i full gång precis hela tiden, inte en sekund över att få söndagstankar. Typ storstäda - rejält, eller att flytta! Slita och svettas, på mitt eget initiativ - inte lyda under en chef.
Kom precis på vad som är bäst mot livsglädje-bortfallet!! = S H O P P I N G !! Yeeeeee!
Heldags-shopping i ett köpcentrum! Och fika! Med Mia-Fia och Lidingö eller The Sis.
Krav på att shoppingen ska lura bort det nedstämda är - såklart - att vi alla har r å d att slösa runt och fika loss. Annars blir det bara värre.
Ber om ursäkt för mitt ordval, men söndagar är BAJS.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...