Hur man förstör en hel helg : ät något du inte tål.

Jodå, jag lyckades.

Trodde jag hade bra kontroll på vad som fungerar tillsammans med mej.

Det hade jag inte, eller jo lite - men ändå inte.

Förklaring till ovanstående märkliga mening :

För några veckor sedan åt vi våfflor och grädde.

Jag blev obehagligt dålig i magen, men inte panikdålig.

Misstänkte att det berodde på grädden, vanlig vispgrädde - eftersom jag kanske blivit van vid laktosfri grädde, pga mellangrisen. Så i lördags när vi mumsade fruktsallad blev det - givetvis - laktosfri.

Panikdålig.

Låg på toaletten med blöt trasa på pannan.

Det var hemskt. Och vi som hade tre små grisar här. Himla kul för dem ju.

Magsjuke-ångest fick jag, tänk om vi alla skulle behöva uppsöka toalett?!

Vi har bara två stycken - och jag kan inte ta hand om någon när jag själv är dålig.......

jag ville bara ringa mamma och be henne komma hit.

Ännu lever jag och imorgon tänkte jag ta mig till arbetsplatsen, idag vågade jag inte.

Hade en smula magknip i morse, så jag och Soldaten kom överens om jag borde nog stanna här.

Det ska bli sköööönt att få jobba imorgon!

Jag tycker om mitt arbete och kollegor.

- ungefär så här ser det inte ut på arbetsplatsen -

Fredagsmys

Fredagstankar i november-mörker medan regnet slår mot rutorna och jag väntar hem Soldaten när som helst.

Katterna sover, lätt utspridda i vardagsrum/kök, gamla tant jycken traskar oroligt omkring och gnyttar (gnyr på Anna-språk) Lite irriterande men hon gör så när det närmar sig husses hemkomst. Lite fånigt bara att hon börjar längta - högt - typ redan när han  l ä m n a r  det danska hemlandet.....då är det en bit kvar hit.
Till den skånska myllan i Skurups trakten, där man behöver gummistövlar i bilen. I min bil åtminstone....

Vänner - det var det jag satt här och funderade på.

Att ha en, ha många eller att ha inga alls?

Eller ha och ha, vara begåvad med, vara utrustad med - vad sjutton säger man?!

Jag har haft den stora lyckan att fått ha en mängd riktigt, riktigt goda vänner! De har alla fastnat i mitt hjärterum, även om vår tid är sedan länge över.

Mitt liv / leverne har ändrat position och riktning några gånger för mycket, och då har det nya livet, det nya bladet i min bok, krävt förändring. Oftast har förändringen krävt tårar och oro och inte sällan har jag vinkat adjö till vänner som seglat vidare på sin (enligt mig) rätta väg där jag inte kunnat följa med.

Låter sorgligt, vad? Så här i efterhand är det helt okey, tänk så många fina vänner jag fått uppleva!! Klart möjligt att mina minnen har förändrats under årens lopp - isåfall till det bättre, eftersom minnena av dessa personer går i ljusrosa, är fluffiga och fulla med gapskratt.

Olika vänner = olika liv.

Så är det.

Jag gillar inte båtar, inte skepp, inte fartyg - nada.

Jo - en eka i en trevlig insjö eller en gummibåt i vattenkanten, det funkar utmärkt!

Två problem med vattenfarkoster, de gungar + jag kan inte stiga av när jag vill = P A N I K.

Skojar inte, regelrätta panikattacker. Usch.

Men det var inte det jag skulle berätta, det är märkligt så mycket som kan trängas inne i huvudet. Det mesta är tyvärr alldeles oväsentligt, men skoj.

Tillbaka till vattenodjuren : en och annan eka har jag öst under min levnadstid, bor man vid landets slut och havets början blir det lätt så. Även om just de ekor jag öst befunnit sig i lugna fina sjöar......

Som en pigg 5-åring med pippilottor låg jag i baksätet och små-slumrade (på den tiden använde man inte bilbälten!) Vi var på väg till mormor och morfar utanför Löderup. Det hade regnat rejält när vi lämnade Malmö och styrde kosan mot Österleeeeen. (inte vet jag varför, men det lär vara fiiiint att säga Österlen? What ever :-)

I Ystads-trakten piggnade jag till, satt mig upp och slängde ner min kalasbyxe-klädda fossingar på bilgolvet.....

Liten jag " - duuuuu pappa....mina fötter är blöta."

Daddy " - vad snackar du om?!"

Modern " - vadå blöta?"

Liten jag " - dyngblöta, titta här!"

Slänger fram ett ben med min droppande kalasbyxe-fot, Daddy bromsar in - något häftigt - och över hans och Moderns fötter sköljer en smärre våg av regnvatten.

Vi stannar, det svärs och har sig medan jag lugnt tar av mig de blöta strumporna.

.....skönt det inte var vår bil, hihi!

Idag upplevde jag något liknande och funderar nu på om mina föräldrar tror på mig direkt den här gången.....

Golvet under och bakom förarstolen i Ärtan = en liten söt sjö.

Så nu har jag även öst en liten bil och inte bara ekor.

En upplevelse rikare.

Undrar vad Soldaten säger vid sin hemkomst.

Gör det verkligen något - egentligen?

Ärtan bör väl vara körduglig ändå?

Innan det möglar.....

Jaja, är det inte det ena är det det andra.

Vilken dag!

Både det ena och det andra har inträffat:

I fredags försvann en äldre dam här i trakten   

massor med folk var ute och letade efter henne, inklusive några från min arbetsplats.

Skallgång och poliser som sökte efter damen.

En av grabbarna på jobbet hittade damen igår när han cyklade hem.

Skönt att damen hittades.

----------------------------

Skulle ner i källaren på jobbet och hämta några ljusstakar, innan jag kilar ned för trappan frågar jag C om larmet var avstängt. Svaret blev att jag skulle vänta medan hon kikade efter. En stund senare får jag jag grönt ljus och traskar ned.........satan i gatan vad larmet tjöt!!

Öronen höll på att falla av.

C kom springande med hörlurar, fast just då slutade oljudet.

Annan personal kom till-strömmande. ja kära nån.

Ringa vaktbolaget och förklarar att vi är en smula förvirrade......

------------------------------

Jag vann!!!

En tävling hos missvivi - som jag väldigt, väldigt gärna ville vinna!!

Kika här <------

Hurra för mig! Hissa flaggan och brist ut i glädjesång!

Ett presentkort hos GeMina Arts!

Kika här <------

- den här printen är jag djupt förälskad i -

------------------------------------------

Turbo Hilda stack ifrån mig idag, ut genom dörren fladdrade hönan som en lycklig rymmare!

Dock var hon löjligt lätt att plocka in, hon stannade precis utanför hönsgården och käkade gräs - det var bara att lyfta upp henne och återföra rymmaren till hemmet.

Jag plockade ett jädrans gäng med gräs och gav dem.

Klart det kan vara kul att ändra matsedeln ibland, hönsfoder, solrosfrön, bröd, tomater. ris, pasta, kött, korv, fetaost och lite annat kan bli trist i längden......bortskämda är de.

Så det så.

Vilken söndag!

Solen strålade från ljusblå himmel, rena drömvädret = fint väder och svalt!

Solen fullkomligt strömmade in genom fönsterna i mitt nymålade pyssel/bok-rum, härligt!

Rensade lådor och mys-fixade.

Följde med Soldaten för att köpa pellets till spisen.

Det har alltid gått bra, inga konstigheter där inte.

Men idag......påsarna stank, och genom denna oförskämdhet stank även vi.

Händer och tröja = öörk.

Helt säker på att en grävling kissat, pinkat in reviret.

Usch.

När alla dessa pissiga säckar var placerade på släpet hittade jag en krossad insekt på min tröja.

Livet är välan extra fint emellanåt?

Söndags Skoj

- avslöjad -

- gissa om kon är skadeglad..... -

- åren går, bekymmer består -

Varmt vatten med rosa bubblor som doftar jasmin.....levande ljus och absolut tystnad.

Ingen droppande kran, inga bråkiga husdjur eller annat oväsen.

Bara få sjunka ned i bubblorna - ahhhhh - sträcka ut mig i vattnet, slappna av, blunda och bara känna välbehag.

Det hade varit grejor!

Icke ett kar inom synhåll.

Inga bubblor på mils avstånd.

Jag behöver ett badkar! Jag älskar att bada badkar! Tror du att Soldaten har någon som helst förståelse för detta? Inte ett dugg, istället tar han på sig lärar-rollen och berättar om vattenslöseri och något angående varmvatten-beredaren, som avslutning får jag veta vad ett badkar kostar samt frågan om jag vill installera eländet.....

Jag duschar istället.

Från det ena till det andra, det var lite rart i hönsgården idag.

Satt inne hos fjäderfäna och handmatade dem med bröd (de föredrar pasta, ris och kötträtter - de accepterar bröd....) Alla stod i ring och småkluckade. Plötsligt skriker Rose-Marie till och sprätter iväg i en himla fart - skuttar in i huset och lägger sig och klämmer ut ett ägg.

Bara sådär, helt plötsligt blev hon akut ägg-läggar-nödig.