Direktlänk till inlägg 10 november 2011
Ooooooont.
En magkatarr som bråkat i snart tre veckor.
Ringde för och fråga om lite tips för att slippa må så här, fick tid till en läkare. Kl kvart över nio idag.
Det var ju bra. Bortsett från att det inte var "min" läkare.
Kommer dit, kommer in, berättar.
Läkaren klämmer på magen - och säger FLERA gånger -"ont? Men det är ju inte bra."
Nej, det kan hon ha rätt i, det är liksom därför jag offrade slantar på att träffa henne.
Tar snabbsänka och kissar i liten burk. Såg bra ut. Toppen.
Läkaren , -"ta dina tabletter morgon o kväll."
Kära nån då, tar dom oftare än så.....
Klappar mig på axeln och säger -"försök nu att må bra."
Slut på besöket.
Extremt givande.....
Senare började tramset igen. Ont på riktigt, ensam hemma, började fantisera om ambulans. Jösses.
Svimmade av smärta. Svettades tills jag var genomblöt. Så galet har det aldrig känts förut.
Otäckt.
Blev bättre när det Onda släppte - och nu sitter jag här på spänn och väntar på ännu ett anfall....
F**k, hade inte Soldaten förbarmat sig över mig hade jag försmäktat i ensamhet.
Orkar inte göra annat än det absolut nödvändiga.
Och där ingår inte ett socialt liv. Trist.
Men! Innan alla konstigheter/tråkigheter hittade mig, attans vad r o l i g t jag hade!
Life´s a bitch.
Kärlek till Soldaten ;-) som blev utan middag idag. Fick själv sno ihop lite ätbart efter arbetsdagen, han e allt händig han!
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...