En dag i köket - det är inte skräp!

I arla morgonstund satte jag mina sängvarma fötter på heltäckningsmattan och tvingade upp dököttet i stående ställning. Lallade ner för trappan - möttes av två hungriga odjur - letade upp Livets Mening - mobiltelefonen - och ser att Grannen med hönsen redan är pigg och redo. För lite shopping till köksdagen.

Grannen fick snällt vänta en timme så jag hann vakna till, klä på mig, kamma mig, tömma potta, sopa golv, släppa ut katten, släppa in katten  och städa undan i köket. Frukost var det inte tal om. Surrade som en mygga fram och tillbaka. Bzzz bzzz.

Prick en timme efter sms till Grannen var jag presentabel, inte för närmare inspektion, men tillräckligt för att godkännas. Vroom iväg till affären, släpa runt på mjöl och jäst och annat som är bra att ha i degen.

Vrom hem igen.

Vi blandade, det mjölades, rotades i alla skåp efter lämpliga bunkar. Trampade på vovven, hittade löksksal i degen (Joooo, hade visst det tvättat av köksbänkarna! Säkert!) provsmakade och jag satte fingret rakt på en plåt som kommit ut ur ugnen (jädrans pucko)

Vad vi höll på med?

Lussebullar!

Det är snart Lucia!

40 dagar kvar.

Typ.

Senast jag var med i lussetåg var 1991, men Lucia var jag inte. Det blev bara tärna den gången.

Hade satt klockan på tidig väckning - gäsp. Hade varit lite lussevaka kvällen innan.

Öppnade dörren ut, huuu, kallt och mörkt. Snö låg som puder över marken, vackert.

Det var tyst, så jag kunde höra natten gå sina tunga fjät... Fler dörrar öppnades och ut trillade gäspande tärnor och stjärngossar. Masade oss till skolan för frukost.

Samlades utanför aulan för klä oss i vitt och glitter. Lucian i krona och rött sidenband om midjan.

Vi hörde att det sorlade i aulan och vi kände av stundens högtidlighet...flingor föll utanför fönstret och jag hade inga bekymmer i världen.

Så var det dax! Halva lussetågen skulle träda in "bakom ryggen" på publiken och resten från dörren framför åskådarna.

"Natten går tunga fjät, runt gård och stuva" Samtidigt öppnades dörrarna och vi seglade in på lätta fötter. Ställde upp oss på rad längs långsidorna i aulan. Ett tärnljus tändes - fördes till nästa ljus och nästa ljus, till alla tärnor stod med ett flackande ljus i handen. Tågade upp mot scenen med Lucia i spetsen.

Jan Banan höll sitt traditionella och eviga lucia-tal...."det var nådens år...." (tyvärr är det allt jag kommer ihåg!)

Vi sjöng som små änglar, När juldagsmorgon glimmar, Gläns över sjö och strand, Hosianna, Goder morgon och en massa andra trevligheter : )

Det enda som inte var planerat eller inövat var när en av stjärngossarna dök i golvet - pang, så låg han där...en lärare tog tag i stjärngossen och drog honom åt sidan. Inte en ton missade vi, alla antog (och hade rätt) att det var lite för mycket lussevaka som fällde grabben till golvet.

Tågade ut ur aulan medan det ljusnade utanför...himlen gick i rosa. Och vi var upprymda, glada och nöjda.

Linnena åkte av, men glittret fick sitta kvar när vi efter de övriga kilade ner till matsalen. Där hade kocken med fru dukat Lusse-fika. Små juldukar på vart bord, julmust, stor lussekatt, stor pepparkaka och klementin till alla. Morgonrodnaden lyste upp tillsammans med levande ljus på varje bord.

Sedan återgick vi till schemat - med glitter i håret.

Fast, jag  h a r  faktiskt varit Lucia ett par gånger i livet. Det är jag mycket stolt över.

Det "största" var när jag var med i scouterna - och blev utvald av ledarna. Kommer ihåg när vi satt och pratade om just Luciafirandet och vi ville veta vem som fick äran att bära kronan med lingonriset. Då fnissade ledarna till och pekade på MIG! Oj, blev generad, stolt och tänkte "-tack gode gud för mitt långa hår!" :-) 

Men det var kul! På en stor scen framför MASSOR (tyckte jag då i alla fall) med människor stod jag där, fin i mammas gamla lusselinne från 50-talet och med ljus i håret. Tyvärr var kronan lite för stor....så minst en gång var jag tvungen att höja ena handen för att putta upp den... Men rynkade jag pannan så satt den ganska säkert :-)

Mmmm, fy 17 vad stolt jag är för den bedriften. 10 - 12 år var jag, men jag kommer ihåg det.

Märkligt, jag kan komma ihåg saker som hände för tjugo, tjugofem år sedan hur lätt som helst. Men inte kommer jag ihåg vad jag gjorde igår.... Tack och lov för anteckningsblock och almanackor!

Imorgon kommer marsipangrisarna.

Slut på friden ;-)

Lånad bild

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså! Jag är en fis, en försiktig räka som spanar runt innan jag kliver iväg. Oftast.   Men ibland tappar jag det och med solsken i blick störtar ut på äventyr. Mycket märkligt. Några exempel? Oki.   Nu i somras var jag och den li...

Jag missade helt den där Twilight-hysterin. Tyckte varken böckerna eller filmerna lockade. Såg dock filmerna - även om jag slumrade lite då och då.   Så nu i sommar har den där tonåringen blivit totalt förhäxad av dessa böcker och filmer. J...

Det var den sommaren. Visserligen blommar vallmon ännu och jag kan gå barfota. Men sommarljuden är borta.   Småfåglarnas tjatter har tystnat, nu är det kråkkrax och måsskrik. Det är inte lika mysigt! Absolut inget fel på dem, men sommarkä...

Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut.       Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...

Lördags-feeeling! Solen skiner och vinden blåser. Perfekt för tvätthäng - så det blev det. F-n vad jag är hurtig!   Bör dammsuga, men vad jag bör göra och vad jag gör är inte alltid detsamma. Tyvärr, verkligen! Jag är en latmask, mycket...