Direktlänk till inlägg 18 september 2013
Vi är uppenbart både döva och blinda på min arbetsplats!
Idag hade vi möte mellan klockan ett och tre, på ena sidan av huset finns en parkeringsplats och
på andra sidan en annan. Hänger du med?
I alla fall, när mötet var över kilade Lena iväg - till p-plats nummer 1, och kommer raskt tillbaka :
hennes fönster var krossat! Och det stod en okänd väska i bilen?!
Givetvis vänder jag mig om och kastar rädda blickar ut mot Hamilton (min bil) på p-plats 2, looking good.
Höjer blicken till Tomatens bil : TVÅ krossade rutor!!
Här går jag igång, slänger kaffekoppen åt fanders och sprintar iväg......på vägen ut hojtar jag vad som hänt till C. Även hon slänger grejor omkring sig och störtar efter.
Med en suck som fick träden att svaja ser jag att han klarat mig under attacken! Även C:s klarade sig.
Med glädje i bröstet och tacksamhet slår jag armarna om min blöta kärra.
Det visade sig att väskan som Lena fann i sin bil tillhörde Tomaten, som han hade väl synlig i bilen.
Varför våra bilar skonades har jag ingen aning om.
Lena och Tomatens bilar har inget gemensamt, mer än att de är just bilar.
En är "ny" och den andra "gammal" - i mina okunniga ögon.
Så dagens tips :
skaffa en rejäl Volvo på sådär en 20 år, inger respekt och skrämmer bort terrorister. Plus att de är riktigt bra att forcera snöhinder på vintrarna. Det är bara att ta sats och swiiiiish - du är över!
Ett annat plus är att andra bilar flyttar sig snabbt om jag kör lite hotfullt nära, när de står ohjälpligt fel och i vägen. Inte lastbilar och större bilar, men de andra, de mindre och klenare.......
Vansinnigt lättroad.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...