Direktlänk till inlägg 10 september 2013
Att ha valp är..........vad ska jag säga............en smula krävande. Typ.
Idag, för en liten stund, funderade jag på att klippa till jycken med en stekpanna.
Det gjorde jag, såklart, *himlar med ögonen* inte!
Det liksom lyser av bus och trots ur uslingens ögon.
Han vet och kan ruskigt mycket - om han vill!
Det är det där med att vilja som det är lite si och så med.
Då påminner jag mig själv om att han är bara 14 veckor!
Så ny och veta vad sitt, bli (stanna), varsågod, nej! - betyder.
Att ha koll på sitt namn och kissa så duktigt utomhus, det är inte illa.
Sova som en snäll liten gris hela natten utan att riva sovrummet.
Men!
Han kan också bajsa inomhus, helst på mattan i hallen eller utanför Samuels dörr.
Han är en fena på att göra inbrott i tvättkorgen och dra i sönder utvalda klädesplagg.
Skutta som en påverkad kanin efter katterna och sedan mesigt backa när de hotar med knytnävarna.
Hoppa, utan hjälp, upp i soffan och på hallbänken.
Klättra upp till andra våningen på katt-ställningen......jodå, det ser väldigt märkligt ut att hitta sin hund där.
Att härma katterna och ta en tupplur på soffans ryggstöd, det ser också skumt ut.
Att äta katt-bajs är visst rena besöket på en lyxkrog.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...