Direktlänk till inlägg 8 november 2012
Jag gillar inte båtar, inte skepp, inte fartyg - nada.
Jo - en eka i en trevlig insjö eller en gummibåt i vattenkanten, det funkar utmärkt!
Två problem med vattenfarkoster, de gungar + jag kan inte stiga av när jag vill = P A N I K.
Skojar inte, regelrätta panikattacker. Usch.
Men det var inte det jag skulle berätta, det är märkligt så mycket som kan trängas inne i huvudet. Det mesta är tyvärr alldeles oväsentligt, men skoj.
Tillbaka till vattenodjuren : en och annan eka har jag öst under min levnadstid, bor man vid landets slut och havets början blir det lätt så. Även om just de ekor jag öst befunnit sig i lugna fina sjöar......
Som en pigg 5-åring med pippilottor låg jag i baksätet och små-slumrade (på den tiden använde man inte bilbälten!) Vi var på väg till mormor och morfar utanför Löderup. Det hade regnat rejält när vi lämnade Malmö och styrde kosan mot Österleeeeen. (inte vet jag varför, men det lär vara fiiiint att säga Österlen? What ever :-)
I Ystads-trakten piggnade jag till, satt mig upp och slängde ner min kalasbyxe-klädda fossingar på bilgolvet.....
Liten jag " - duuuuu pappa....mina fötter är blöta."
Daddy " - vad snackar du om?!"
Modern " - vadå blöta?"
Liten jag " - dyngblöta, titta här!"
Slänger fram ett ben med min droppande kalasbyxe-fot, Daddy bromsar in - något häftigt - och över hans och Moderns fötter sköljer en smärre våg av regnvatten.
Vi stannar, det svärs och har sig medan jag lugnt tar av mig de blöta strumporna.
.....skönt det inte var vår bil, hihi!
Idag upplevde jag något liknande och funderar nu på om mina föräldrar tror på mig direkt den här gången.....
Golvet under och bakom förarstolen i Ärtan = en liten söt sjö.
Så nu har jag även öst en liten bil och inte bara ekor.
En upplevelse rikare.
Undrar vad Soldaten säger vid sin hemkomst.
Gör det verkligen något - egentligen?
Ärtan bör väl vara körduglig ändå?
Innan det möglar.....
Jaja, är det inte det ena är det det andra.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...