Direktlänk till inlägg 22 maj 2012
Satt här och funderade på hur märkligt folk kan uppföra sig.
Speciellt de som man inte trodde skulle vara märkliga.
Inget allvarligt har hänt egentligen - men det störde mig enorm iallafall.
Den stora frågan är : Var det mitt eget fel?!
Så var det:
På facebook såg jag plötsligt ett namn jag kände igen - så jag klickade på namnet.
Det visade sig vara en gammal skolkamrat - nej men, vad kul!
Givetvis skickade jag en vänförfrågan. Tog en stund så var jag "godkänd".
Alltid trevligt att hitta någon från de "gamla goda tiderna"! .....tyckte jag. Då...
Vi pratade/chattade (eller vad det nu kallas) på fb sidan. Gamla minnen och liknande.
Så gjorde jag då det enorma misstaget att berätta för honom att när jag var 19 år var jag lätt förälskad i honom. Jag tyckte det var en käck liten sak att berätta. Med tanke på att jag numera är 40, så är det läääänge sedan.
Genast ändrade vårt samtal karaktär. Han började lätt med några närgångna frågor - jag, mitt dumhuvud, trodde han skojade och svarade med tokigheter. Till slut blev han påträngande med sina meddelande. Jag slutade svara.
Sista meddelandet från fd skolkamraten löd, ungefär : Är du inte intresserad av att "ses" så behöver vi inte vara vänner på fb.
"Ses" är en trevligare omskrivning för vad han menade.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...