Direktlänk till inlägg 11 maj 2012
Bilen
är kommen.
Soldaten är i extas.
Satt halva natten och tryckte på en massa knappar.
Ingen nyckel behövs??!!
Räcker att ha den där nyckelringen i fickan så öppnas dörrarna, för att starta behövs det en knapptryckning.
Det är absolut en fördel om man har en full handväska och inte för allt i världen kan lokalisera nyckel-eländet!
Luktar NY.
Vi - och säljaren, trodde det skulle vara svarta säten. Det var det inte. De är krämfärgade, typ.
Säljaren blev svettig, men Soldaten sade att det såg porrigare (??) ut med ljus klädsel.
Jo men visst! Han kan ju köra runt i Skurup och se "porrig" ut.....med tre småkletiga ungar i baksättet.
När vi hämtade den fick Soldaten visa sitt körkort.
I Danmark har man ingen koll alls, körkortet består av en rosa dubbelvikt papperslapp som laminerats.
Soldaten var nitton år när han fick det = fotot föreställer honom som, just 19 år!
När den här m a s k i n s k r i v n a lappen ska bytas?
=
2040
Säljaren på bilfirman, visste som tur var, hur danska körkort ser ut.
Men han tittade på fotot och skrattade till, när han gick för att ta kopia så mumlade han
- " men...du ser tuffare ut nu iallafall."
Hehe, jag tyckte det var kul.
Soldaten blev mer orolig och undrade om han såg "fel" ut.
Äsch! Ta det som en komplimang!
Tänk om säljarslusken sagt -"oj, vad gammal du blivit" eller -"du ser rarare ut nu..."
Män och bilar....när gubben fick hoppa in i förarsätet på bilen - satte han sig som en treåring,
långt fram på sätet, hängde över ratten och sade - "brooom brooom...."
Jösses.
Ögonen strålade och leendet gick från öra till öra.
Min känsla av köpet:
bra med ny bil, snygg är den och rejält stor. Nice.
Så olika man kan vara.
Jag är mer förtjust i lilla Ärtan. Även om hennes finesser inte är så många.
Men köra kan hon! Bälten finns, fönsterhissar (jodå!) och sådant där lås som låser alla dörrar samtidigt.
Bakluckan har gått i baklås, småbucklig plåt - charmiga småsaker.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...