Hmmmm, med tanke på alla spökserier (riktiga andar, så klart!) jag insuper - när tid finnes - borde jag inte sitta här med öronen på helspänn. Kommer snart få en otäck sträckning i det området, i och för sig kan det matcha mitt hals-onda. Varför nöja sig med en sak? Allt eller inget - det är mer rejält.

Varför denna påkomna känsla av mörker-rädsla?

Den där hunden. Gamla tant jycken. Folk brukar ju säga att djur känner, märker och ser mer än vad vi tråkigt vuxna rationella människor gör.

I köket, alldeles nyss satt hon vid köksdörren och tittade ut i trädgården. Lampan på yttervägen sträcker sig bara en smal remsa ut i mörkret (där det döljer sig vildsvin och andra uteliggardjur) plötsligt ställer hon sig upp, tittar ut i mörkret och börjar glatt vifta på svansen.

Min första tanke = kom Soldaten redan hem från manövern?

Min andra tanke = Kom Grannen med hönsen på besök fast då brukar tanten skälla till.

Svar = Ingen av dem. Jag såg inte en käft. Vad såg hon...eller vem....?    

Jycken blev uppspelt och började trippa runt med tassarna och sa "Öppna! Öppna! Jag vill uuuut!"

My ass. Inte 17 tänkte jag öppna någon dörr.

Gamla tanten svängde runt på sin 13-åriga kropp och sprang iväg ut till hallen. Tja, jag kunde ju bara följa efter och se hur hon glatt satte sig vid ytterdörren. Väntande.

På vägen till hallen passerar jag katt nr 1, han ligger oberörd i soffan och glor.

Ute i hallen ligger katt nr 2 även hon ser oberörd ut och är inte intresserad av ytterdörren.

Det är ju inte klokt. En pyttesak som blev ett helt inlägg, för att hundrackaren såg fel (?) eller hade livlig dagdröm. Nu har hon somnat, snarkar som en liten gris där ute i hallen (som jag tänt lampan i)

Skulle det inte vara ett gäng spöken och istället ett gäng banditer har jag laddat geväret och knäppt på strömmen i el-staketen samt ber besökare att se upp (ner) för en och annan dold fälla i gräsmattan.

(som gamla tanten har fixat helt själv) Känner mig som en äkta gangsterbrutta, med cigarett i mungipan står jag redo att försvara mitt hem och mina barn.

Håll avståndet.

Det är ju inte klokt vad handlingskraftig jag kan vara.

PS

nu e jag hungrig, Soldaten borde puttra in på uppfarten precis när som helst.

Lördagsmyset kan starta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså! Jag är en fis, en försiktig räka som spanar runt innan jag kliver iväg. Oftast.   Men ibland tappar jag det och med solsken i blick störtar ut på äventyr. Mycket märkligt. Några exempel? Oki.   Nu i somras var jag och den li...

Jag missade helt den där Twilight-hysterin. Tyckte varken böckerna eller filmerna lockade. Såg dock filmerna - även om jag slumrade lite då och då.   Så nu i sommar har den där tonåringen blivit totalt förhäxad av dessa böcker och filmer. J...

Det var den sommaren. Visserligen blommar vallmon ännu och jag kan gå barfota. Men sommarljuden är borta.   Småfåglarnas tjatter har tystnat, nu är det kråkkrax och måsskrik. Det är inte lika mysigt! Absolut inget fel på dem, men sommarkä...

Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut.       Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...

Lördags-feeeling! Solen skiner och vinden blåser. Perfekt för tvätthäng - så det blev det. F-n vad jag är hurtig!   Bör dammsuga, men vad jag bör göra och vad jag gör är inte alltid detsamma. Tyvärr, verkligen! Jag är en latmask, mycket...