Nu när våren kommer så rasslar det till ute bland kyrkorna. Folk som aldrig annars ens tänker tanken religion - ska konfirmeras och gifta sig. Dop trillar det väl in året om, även här kommer föräldrar som inte kan stava till Fader, Sonen och den Helige Anden. (hoppas innerligt att jag nu stavat rätt.....)

Personligen ser jag det som ett idiotiskt tilltag av personerna i fråga. Varför i hela världen vill någon traska upp till altarringen och lova inför Gud och denna församling att älska varandra i nöd och lust - om de inte  t r o r ?!

Varför spöka ut ungen i klänning och bjuda in hela släkten - där endast gammelfaster Agata känner det högtidliga och vackra i ceremoni.

Och konfirmationen då! Att man som tretton, fjorton år inte har en aning - helt okey.

Men om tonåringen verkligen inte känner för det - bör hEn slippa, utan gnäll och klagomål från föräldrar.

Har kikat in på en del bloggar här, skrivna av just dem i konfirmationsåldern och skrämmande många erkänner helt utan skam att det är PRESENTER och PENGARNA (?) som lockar.

Men visst! Det är tufft gjort att vara så där skamlös och erkänna anledningen helt utan hämningar.....eller?

Om jag nu ska gå till mig själv så har tron alltid funnits, kom väl med modersmjölken :-) Det var aftonbön och i skolan sjöng vi en psalm varje morgon. När jag kom i tonåren kändes helt naturligt att konfirmera mig, jag var nyfiken, ville lära mig mer. (nu var jag ju en plugghäst, så det där med att lära mig nytt intresserade mig)

Helt ärligt: ja, vi hade kul. Men vad jag egentligen  l ä r d e  mig, är en annan fråga.

Prästen var en helt underbar människa, tyckte mycket om henne. Ett plus extra för att vi slapp spela upp fåniga scener ur bibeln. Vi körde det gamla stuket med frågestund. (Med lite fusk! Den som kunde svaret höjde handen framför sig - så att församlingen bakom oss inte såg det!)

Letade bilder på konfirmationsklänning, en av bilderna som dök upp :

I kyrkan, till 14åring?! - är mina enda kommentarer.

Dock är varken Daddy eller The Sis konfirmerade. Daddy lär ha blivit ovän med prästen.....och The Sis kände inte för det. Döpta är vi alla. Föräldrarna gängade sig i rådhuset istället för kyrkan. Även om jag misstänker att Modern skulle kunnat tänka sig traska altargången fram som pigg 22åring. Nu blev det utan kyrkan och iförd blåblommig kort-kort klänning..... (vi snackar tidigt 70-tal)

Allt snack om vackra traditioner - lägg av!

Namngivningsceremonier och bröllop utan präst funkar alldeles utmärkt!

Lägg av och snylta på något som i Ert vardagsliv är Er helt oviktigt.

.....så tycker jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså! Jag är en fis, en försiktig räka som spanar runt innan jag kliver iväg. Oftast.   Men ibland tappar jag det och med solsken i blick störtar ut på äventyr. Mycket märkligt. Några exempel? Oki.   Nu i somras var jag och den li...

Jag missade helt den där Twilight-hysterin. Tyckte varken böckerna eller filmerna lockade. Såg dock filmerna - även om jag slumrade lite då och då.   Så nu i sommar har den där tonåringen blivit totalt förhäxad av dessa böcker och filmer. J...

Det var den sommaren. Visserligen blommar vallmon ännu och jag kan gå barfota. Men sommarljuden är borta.   Småfåglarnas tjatter har tystnat, nu är det kråkkrax och måsskrik. Det är inte lika mysigt! Absolut inget fel på dem, men sommarkä...

Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut.       Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...

Lördags-feeeling! Solen skiner och vinden blåser. Perfekt för tvätthäng - så det blev det. F-n vad jag är hurtig!   Bör dammsuga, men vad jag bör göra och vad jag gör är inte alltid detsamma. Tyvärr, verkligen! Jag är en latmask, mycket...