Direktlänk till inlägg 3 april 2012
Tre granar och en kastanj har lämnat oss. Dom hade levt sina liv hårt och intensivt och det hade tagit ut sin rätt på dem. Soldaten har spenderat sin dag med att klättra upp och ned ur träden. Han har sågat och sågat och släpat bort alla grenar och kvistar - det blir en del sådana.
Och han kan inte, lite hur som helst låta grenarna falla : problem ett, då faller dom över grannens hönshus - med våra Doris och Hilda inuti! Problem två, faller över vårt växthus. Visserligen bor där ingen, men onödigt att krascha det ändå.
Soldat-hjärtat har även räknat och haft sig, och kommit till insikt hur och var vårt hönshus ska resa sig. Låter bra och kommer säkert att bli ännu bättre. Han lämnar inget åt slumpen.
Disel Doris och Turbo Hilda har överlevt natten! Även när dom fick dela hus med Gräsliga-Gabriel....
Var inne kikade på dem i förmiddags. Idag ville dom inte gå ut på gården, satt och småkacklade på en pinne därinne istället. Igår kväll var dom duktiga! Behövde inte jagas in i huset - dom traskade själv snällt in tillsammans med de övriga. Vad?! Smarta hönshjärnor!
Hilda o Doris i resekartongen samt deras välkomnande i hönsgården igår.
Ska försöka få en bra bild på Gräsliga Gabriel (som är en höna, trots det maskulina namnet) hen ser helt vansinnigt rolig ut! Liten skit, + det ser ut som hen går och knäar. Bakdelen ser nypermanentad ut och är upp-puffad i 60-tals nacke.... Når de andra hönorna (hönsen?) till manken, typ. Eller vad det heter på fjäderfän.
Gräsliga Gabriel springer fram med en uppsyn som säger "här kommer jag! Jag äger! Flytta på dig, eller bli nypt!"
Hen är en typisk bortskämd skitunge.
Söndag. Helga vilodagen, eller nåt. Så jag arbetade. Är jag prästens lilla piga - så är jag det full ut. Klockan elva i förmiddags skulle det levereras mat till arbetsplatsen, klockan tickade och inte en käft dök upp. Mycket t...